Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johanna (”påfvinnan”) - Johanna (Jane) - Johanna (Juana, drottning af Kastilien och Aragonien) - 1. Johanna (Jeanne) I (drottning af Navarra) - 2. Johanna (Jeanne) II (drottning af Navarra) - 3. Johanna (Jeanne) d’Albret (drottning af Navarra) - 1. Johanna (Giovanna) I (drottning af Neapel) - 2. Johanna (Giovanna) II (drottning af Neapel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offentligt badhus afsedd) stenstol med öppen sits
(liknande en nattstol), hvilket lätt kunde ingifva
föreställning om att med ceremonien afsågs en
undersökning af den valdes kön, det andra att vid en
gata i Rom, hvilken de påfliga processionerna undveko
– förmodligeo på grund af dess ringa bredd, men enligt
sagan emedan "påfvinnans" nedkomst der timat –,
fanns en af tiden illa åtgången bild, hvilken tycktes
framställa en qvinna med sitt barn och sålunda kunde
antagas syfta på den sällsamma tilldragelsen. Jfr
J. v. Döllinger: "Die pabstfabeln des mittelalters"
(1863).
Johanna (Jane), drottningar af England. Se Grey
och Seymour.
Johanna (Sp. Juana), drottning af Kastilien och
Aragonien, dotter till konung Ferdinand den katolske
af Aragonien och Isabella af Kastilien, född i Toledo
d. 6 Nov. 1479, förmäldes 1496 med ärkehertig Filip
den sköne af Österrike och efterträdde 1504 sin moder
såsom drottning af Kastilien, dock på det sätt att,
enligt Isabellas förordnande, konung Ferdinand skulle
föra regentskapet, tills J:s äldste son, Karl, hunnit
myndig ålder. Ärkehertig Filip lyckades dock vinna
den kastilianska adelns understöd och erkändes såsom
konung, utan att J. derför synes hafva erhållit
större andel af regeringsmakten. Efter Filips död
(1506) kunde J:s fader med så mycket större skäl
öfvertaga Kastiliens styrelse, som J. redan förut
skall hafva försjunkit i ett till sinnessvaghet
öfvergående svårmod; och då äfven konung Ferdinand dog
(1516), åsidosattes hans testamentariska erkännande
af J:s rätt, och den sextonårige Karl blef genom
kardinal Jimenes’ bedrifvande genast utropad till
konung. Under de kastilianska städernas uppror 1520
ställdes J. af de upproriske i spetsen för styrelsen,
men sedan resningen efter några månader undertryckts,
hölls hon aflägsnad från offentligheten ända till
sin död, d. 12 April 1555. Uppgiften om graden och
långvarigheten af hennes själssjukdom har i våra
dagar väckt betänkligheter. Man har nämligen medelst
originalhandlingar visat, att hon, med nyssnämnda
korta afbrott 1520, ända från sin makes död
varit under den återstående långa delen af sitt lif
inspärrad i hård fångenskap i Tordesillas, och att hon
snarast kan betraktas såsom ett politiskt offer för
sin faders och sin sons, kejsar Karl V:s, maktlystnad.
Johanna (Jeanne), drottningar af Navarra:
1. J. I, dotter till konung Henrik I af Navarra,
f. 1270, ärfde 1274 tronen efter sin fader,
uppfostrades vid franske konungen Filip III:s hof och
blef 1284 förmäld med hans son Filip den sköne, som
1285 uppsteg på Frankrikes tron. J. fortfor emellertid
att sjelf styra sitt fädernerike. Prof på manhaftighet
aflade hon, då hon i egen person vid Comines (1297)
besegrade Henrik III af Bar, som infallit i det med
Navarra förenade Champagne. Hon dog i Vincennes d. 2
April 1304. J. var moder till de franske konungarna
Ludvig X, Filip V och Kari IV. – 2. J. II, dotter
till den föregåendes äldste son, konung Ludvig X af
Frankrike och Navarra, var såsom sådan berättigad att
ärfva Navarra vid sin faders död (1316), men kom icke
i besittning af detsamma förr än 1328, sedan hennes
yngste farbroder, Karl IV (såsom konung af Navarra
Karl I), aflidit utan manlig afkomma. På grefskapet
Champagne, som äfven tillhört Ludvig X, gjorde hon
inga anspråk; det tillföll derför den nye franske
konungen, Filip VI. J. var förmäld med grefve Filip af
Evreux, blef 1343 enka och afled d. 6 Okt. 1349. Hon
efterträddes af sin son Karl II den elake. –
3. J. d’Albret, dotter af konung Henrik II af Navarra
och franske konungen Frans I:s syster Margareta af
Valois, född d. 7 Jan. 1528, blef 1548 förmäld med
Anton af Bourbon (d. 1562) och efterträdde 1555 sin
fader. Hon ådagalade under svåra förhållanden ett
manligt och hjeltemodigt sinnelag samt pryddes äfven
af andra utmärkta egenskaper. I motsats mot sin gemål
var hon protestantismen ståndaktigt tillgifven. Hon
införde 1567 calvinismen i sitt rike, och från denna
tid funno hugenotterna en sammanhållande kraft först
i hennes person, sedan i hennes son prins Henrik af
Béarn (sedermera konung Henrik IV af Frankrike och
Navarra). I hopp att återvinna den af spaniorerna
1512 eröfrade södra delen af hennes rike samtyckte
hon till sin sons förbindelse med franske konungen
Karl IX:s syster Margareta, men hann icke upplefva
deras bröllop (det hemska "parisblodbröllopet"). Hon
dog d. 2 Juli 1572.
Johanna (Giovanna), drottningar af Neapel:
1. J. I, f. 1326, dotter till hertig Karl af
Kalabrien, blef efter sin faders död (1330)
uppfostrad hos sin farfader, Robert den gode,
konung af Neapel, förmäldes med prins Andreas
af Ungern och uppsteg 1343, vid farfaderns död,
på tronen. Då äfven hennes make ämnade låta kröna
sig, blef han, sannolikt med hennes vetskap, mördad,
1345, hvarefter J. 1346 förmälde sig med sin älskare,
prins Ludvig af Tarent. När så den mördades broder,
konung Ludvig af Ungern, inryckte i landet, måste
J. fly till Provence, der hon 1348 för en obetydlig
summa sålde Avignon till påfven och sålunda vann
dennes frikännande från delaktighet i mordet. Då
konung Ludvig 1350 fann sig nödsakad att utrymma
Neapel, trädde hon åter i besittning af sitt rike
och kröntes 1352 tillika med sin gemål. Elände och
långvariga oroligheter fortforo dock att råda i
landet. 1362 blef J. för andra gången enka, men
förmälde sig snart med titulärkonungen Jakob III af
Mallorca, som afled 1375. Redan året derpå trädde hon
i äktenskap med legotruppernas anförare, prins Otto
af Braunschweig, för att erhålla ett stöd mot Karl
den lille af Durazzo – sedan 1368 förmäld med hennes
systerdotter, den presumtive tronarfvingen Margareta
af Durazzo (sjelf hade J. då inga barn i lifvet) –
och Ludvig af Ungern, som åter sökte göra sina anspråk
på Neapel gällande. Bannlyst och afsatt (1380) af
Urban VI, emedan hon erkänt motpåfven Klemens VII,
utsåg hon sedermera till sin efterträdare hertig
Ludvig af Anjou samt anhöll ifrigt om hans hjelp;
men innan denne hann anlända, hade Karl af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
