Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John, Richard Eduard - John Bull - Johnsen, Johan - Johnsen, Henrik Filip - Johnson, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strafrechts" (1871-74) har han behandlat afdelningen
om förbrytelser mot staten och i det af E. Bezold
redigerade verket "Die gesetzgebung des deutschen
reichs mit erläuterungen" kommenterat afdelningen
"Strafprozessordnung fur das deutsche reich nebst
einführungsgesetz" (1881 -82).
John Bull [djånn-], Eng., "Tjur-Janne",
skämtsam personifikation af engelska folket och
dess nationallynne. Uttrycket uppfanns af den
engelske skriftställaren J. Arbuthnot, som i sin mot
whigpartiets krigspolitik riktade satir "The history
of John Bull" (1712) framställde England som J. B.,
Frankrike som "Lewis Baboon" (Ludvig Babian), Spanien
som "Lord Strutt" och Holland som "Nic Frog" (Nisse
Groda). – I karikatyrer plägar J. B. framställas
som en undersätsig, sjömansklädd karl, med en
boxares åtbörder, eller ock som en handfast, fetlagd
gammal herre med kindskägg, utsvängd cylinderhatt,
röd väst, läder-knäbyxor, stöflar med uppslag samt
en tjock ekpåk i handen. För engelsmännen sjelfva
gäller J. B. som inbegreppet af de dugtiga sidorna
i folkkarakteren; för andra folk förkroppsligar han
mest den engelska sträfheten och egennyttan.
Johnsen [jånn-], Johan, målare, föddes i Holstein
omkr. midten af 1600-talet, men kom vid unga år
till Sverige, hvarest han från omkr. 1679 en längre
tid vistades på Forsmark hos slägten De Besche. Der
skall han hafva utfört de målningar, som bragt hans
namn till efterverlden. Dessa äro jämförelsevis föga
spridda och kända, emedan kanske de flesta af dem
stannat på ett enda ställe; de förvaras nämligen
på Fullerö, nära Vesterås. J:s förnämsta styrka
ligger i små fina blomsterstycken och landskap,
dels i olja, dels i gouache eller tusch, utförda
med den mest förvånande noggranhet och omsorg, med
full kännedom om växternas och insekternas former
och färger samt ej häller i saknad af konstnärlig
effekt. Men äfven större landskap samt blomster
och djurstycken finnas af hans hand. Om hans
lif är för öfrigt intet mera kändt än att han i
en arfsangelägenhet begaf sig till Wismar 1705,
hvarifrån han ärnade återvända till Sverige. Efter all
sannolikhet hade J. idkat konststudier i Holland. I
Sveriges nationalmuseum förvaras ett blomsterstycke
af honom. -rn.
Johnsen [jånn-], Henrik Filip, musiker,född 1717
(enligt Schilling i England, hvarifrån han i yngre
år skall såsom orgelvirtuos hafva gjort en flerårig
konstresa genom Holland och Tyskland samt derunder i
Amsterdam utgifvit sex orgelfugor), kom till Stockholm
1743 som medlem af dåv. arfprinsen Adolf Fredriks
hofkapell, blef organist i Klara församling 1745 samt
var orkesteranförare vid franska teatern 1763-71 och
arkivarie vid Musikaliska akademien 1771-72. Död i
Stockholm d. 12 Febr. 1779. För den 1773 inrättade
operateatern skref J. dels originalkompositioner,
dels arrangement i flere pjeser, såsom Acis och
Galathea (1773), AEgle (1775), Neptun och Amphitrite
(1775), Procris och Cephal (1778). Dessutom skref
han en koralbok, 24 oder stuckne i koppar (1753)
samt företal till Hülphers’ afhandling om musik
äfvensom den dervid bifogade korta orgelbeskrifningen
m. m. F. A. Dahlgren ("Anteckningar om Stockholms
theatrar", 1866) citerar ur onämnd källa följande
omdöme om J.: "Han var känd på sin tid för en af
de grundligaste kontrapunktister, som förvånade
musikkännare med sina starka orgelfugor, dem han
merendels oberedd spelade vid utgången ur kyrkan. Om
han i sina fantasier och de få kompositioner vi
af honom ega icke utmärkte sig för särdeles smak
och ofta införde underliga infall, brokiga figurer
och hårda tonledningar, visade han sig dock ega en
originalitet, som ersatte åt snillet hvad örat och
känslan understundom tyckte sig sakna". A. L.
Johnson [djånnsön], Samuel, engelsk skriftställare, den siste
mäktige målsmannen för den abstrakt klassiska smaken
inom Englands literatur, föddes d. 18 Sept. 1709
i Lichfield. Han studerade först i sin hemort och
sedan i Oxford (1728-31), utan att taga någon grad,
ty studierna afbrötos med faderns död. Efter att
hafva försökt sig som skollärare, tidningsman och
öfversättare gifte han sig 1736, så fattig han var,
med en köpmansenka, dubbelt så gammal som han,
"a lady of vulgar manners", men som hade ett litet
kapital, och han grundlade med hjelp deraf en egen
skola i Lichfield. Då han emellertid ej lyckades
få flere än 3 lärjungar (bland dem David Garrick,
den blifvande skådespelaren, och dennes bror),
upphörde han snart med detta försök och vandrade
1737 i sällskap med David Garrick till London för
att uteslutande egna sig åt vitterheten, hvarmed
han sedan fortfor i nära 50 år. Under den första
delen af denna tid lefde han, arbetsam och obemärkt,
ett lif af nöd och vexlande lycka såsom flertalet af
den tidens literära proletärer i London, hvarvid han
stundom var så fattig, att han knappast hade bröd för
dagen och om natten, i brist på bostad, fick ströfva
kring på Londons gator med någon olycksbroder. Det
första arbete af honom, som väckte uppmärksamhet,
var satiren London (1738), imitation efter Juvenalis’
3:dje satir om Rom, i samma stil som Boileaus liknande
efterbildning med afseende på Paris och samtidig
med Popes satir om London. 1744 skref han en berömd
lefnadsteckning öfver sin stackars vän Savage, en
literatör af samma art som han sjelf. 1749 gafs hans
redan före ankomsten till London skrifna tragedi
Irene, och s. å. utkom en ny satir, The vanity of
human wishes, efter Juvenalis’ 10:de satir. Mars 1750
-Mars 1752 utgaf han, efter förebilden af Addisons
berömda "Spectator", en moralisk tidskrift, The
rambler (kringströfvaren), hvilken hade utomordentlig
framgång. 1755 utkom hans värderika Dictionary of
the english language, som ännu i våra dagar utöfvar
inflytande på språket. Derefter kommo The idler
(dagdrifvaren), också en moralisk tidskrift (April
1758-April 1760), och History of Rasselas (1759),
en filosoferande roman om en prins från Abessinien. –
J. hade nu under ständigt sträfvande nått 50 års ålder
och så småningom arbetat sig upp ur den dy, i hvilken
han först var nedsjunken. Hans rykte var stadgadt, han
var allmänt erkänd såsom den literära kritikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
