Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joniska öarna - Jonisk dialekt - Jonisk stil l. Jonisk ordning - Jonisk tonart (Iastisk tonart) - Jon Kuvlung - Jón Loptsson - Jonquières, Henri Alexandre - Jonqvill - Jonsberg - Jónsbóken - Jonsered - Jonson, Ben (Benjamin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagstiftande församling af 40 personer, af hvilka
11 skulle utses af lordöfverkommissarien, samt en
af och inom lagstiftande församlingen vald senat af
5 personer. Faktiskt var emellertid den engelske
lordöfverkommissarien den verklige herskaren,
och hans ofta stränga regemente väckte allmänt
missnöje. Upprepade gånger sökte folket afskudda
sig det engelska oket och förena sig med Grekland,
men först 1863 förmåddes England att afsäga sig
sitt protektorat, hvarefter öarna 1864 införlifvades
med Grekland.
Jonisk dialekt. Se Grekiska språket.
Jonisk stil l. Jonisk ordning, byggnadsk. Se
Pelareordning.
Jonisk tonart (lastisk tonart), musikt. Se
Kyrkotonarter.
Jon Kuvlung (af kuvl, munkkåpa), norsk upprorsmakare
på konung Sverres tid, var först munk i Hovedöns
kloster, men utgaf sig 1185 för konung Inge Krokryggs
son och samlade omkring sig ett parti (kuvlungarna),
hvilket förnämligast utgjordes af den 1184 fallne
konung Magnus Erlingssons anhängare. 1186 intog
J. Nidaros, och hans män begingo åtskilliga
våldsamheter i staden, medan konung Sverre höll
sig stilla på borgen utanför densamma. Då J. det
följande året förnyade sitt anfall, blef han slagen
af Sverre, men först i Dec. 1188 lyckades det
denne att öfverrumpla och döda J. (i Bergen),
hvarefter kuvlungarnas parti splittrades.
O. A. Ö.
Jón Loptsson, isländsk storman i slutet af 12:te
årh., sonson af Sæmund frode och dotterson till
norske konungen Magnus Barfot, egde anseende för att
vara sin tids klokaste, lärdaste och rikaste man på
Island. Han var icke blott gode, utan innehade äfven –
såsom diakon – en andlig myndighet, hvilken han med
framgång använde till stäfjande af biskopsstolens
öfvergrepp. I den nordiska literaturens historia har
J. fått sitt namn bevaradt genom den icke ovigtiga
omständigheten att det var hos honom, på den såsom
hufvudsäte för lärda idrotter kända gården Odda,
som Snorre Sturlasson uppfostrades från sitt 4:de
lefnadsår till sitt 19:de. eller år 1197, då
J. afled.
Jonquières [sjångkiär], Henri Alexandre Antoine
de, dansk general, född i nordöstra Själland d. 13
Aug. 1816, af fransk reformert slägt, blef 1838
löjtnant i artilleriet, var 1842-47 lärare vid
den militära högskolan och utnämndes 1848 till
kapten samt förde 1849-50 ett halfbatteri. 1852 blef
han konstruktör vid artilleriet och 1860 major. I
denna egenskap kommenderade han 1864 artilleriet
i Dybbölställningen och utmärkte sig dervid så,
att han 1865 blef öfverste och chef för artilleriet
samt 1867 general. 1866 blef J. medlem af komitén för
utarbetande af en ny härordning och valdes 1870 till
landstingsman för Köpenhamn. Död d. 21 Sept. 1879.
E. Ebg.
Jonqvill [sjånskvill], Fr. jonquille [sjångkij],
bot., en art af slägtet Narcissus L., N. Jonquilla
L. (nat. fam. Narcisseae Briss., kl. Hexandria
L.), som har flere mindre biominor i toppen af
stängeln. Blommorna
äro före utsprickningen omgifna af ett hinnaktigt
hölster. Deras färg är vanligen klart gul och
deras lukt ljuflig, liknande den af pomeransblommor
("orange-blommor"). Den löklika jordstammen är omkr. 4
cm. lång, afsmalnande uppåt. Bladen äro smala,
jämnbreda; stängeln är tämligen hög. Jonqvillen
odlas mycket i våra fönster och låter lätt nog drifva
sig till blomning under eftervintern och våren. Dess
hemland är södra Europa. O. T. S.
Jonsberg, socken i Östergötlands län,
Östkinds härad. Arealen 9,191 har. 1,586
innev. (1882). J. utgör ett regalt pastorat af 3:dje
kl., Linköpings stift, Vikbolands kontrakt.
Jónsbóken kallas den ännu i vissa fall
gällande isländska landslagen, som författades
på föranstaltande af norske konungen Magnus
Lagaböte. Den blef likväl först efter konungens
död, 1280, öfverbragt till Island af lagmannen
Jon Einarsson, efter hvilken lagboken fick sitt
namn. Följande året blef lagen, med undantag af några
få kapitel, antagen af alltinget. Både i form och
innehåll ansluter den sig nära till konung Magnus’
norska landslag, ehuru Jónsbóken i större grad än
sin närmaste föregångare, "Járnsiða" (se d. o.),
tog vederbörlig hänsyn till den äldre isländska
rättsutvecklingen. Jónsbóken trycktes första gången
1576, i Hölum, öfversattes till danska 1763 och
är senast utgifven af Sveinn Skúlason (Akureyri
1858). Th. W.
Jonsered, jernvägs-, post- och telegrafstation vid
vestra stambanan, 15 km. från Göteborg, vid södra
stranden af sjön Aspen, inom Lerums socken, Elfsborgs
län. Straxt vester derom, vid Säfveåns utlopp ur
nämnde sjö, i Partille socken, Göteborgs och Bohus
län, ligga Jonsereds storartade fabriksanläggningar,
jämte jordegendomar tillhöriga Jonsereds fabrikers
aktiebolag, (stadfäst d. 18 Jan. 1873). De
industriella anläggningarna förskrifva sig från 1832,
då Alex. Keiller och W. Gibson der anlade en segel-
och tältduksfabrik, lin- och bomullspinneri samt
gjuteri och mekanisk verkstad. Tillverkningsvärdet
uppgick 1882 vid bomullspinneriet till 448,000 kr.,
vid linspinneriet till 325,636 kr., vid väfveriet
till 784,342 kr. samt vid mekaniska verkstaden
till 81,212 kr., tillsammans 1,639,190 kr. –
Vid hemmanet Manered är uppfördt ett kapell, vid
hvilket en särskild brukspredikant är anställd sedan
1864. Vid bruket finnas äfvenledes 2 folkskolor och
2 småbarnsskolor samt en 2-klassig fabriksskola.
Jonson [djånnsön], Ben (Benjamin), engelsk författare,
född i Westminster d. 11 Juni 1573, förlorade,
innan han såg ljuset, sin fader, som varit en ifrig
protestant. Två år derefter skall modern hafva gift
om sig med en murare. J. sjelf sysselsatte sig i
sin ungdom någon tid med murareyrket. Han fick dock
någon undervisning i skolan i Westminster och vistades
äfven en kort tid såsom student i Cambridge, men i det
hela var han autodidakt, hvilket också utgjorde hans
stolthet. Sedan han lemnat murarehandtverket, vardt
han soldat under kriget i Nederländerna. Efter kriget
blef han, 1593, skådespelare, men hade den olyckan att
i en duell döda en kamrat och satt derför i fängelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
