Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordan, Palestinas hufvudflod - Jordan, Camille - Jordan, Silvester - Jorda, Feodor Ivanovitj - Jordan, Rudolf - Jordan, Wilhelm - Jordan, Wilhelm - Jordandar. Se Elementar-andar - Jordanes, oriktigt Jornandes, en af de få profanförfattare från öfvergångsskedet mellan gamla tiden och medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deri, och det föres långväga för att nyttjas såsom
dopvatten eller till andra ändamål.
Jordan [sjårdang], Camille, fransk politiker,
f. 1771 i Lyon, deltog 1793 i denna stads resning mot
skräckväldet, invaldes 1796 i de Femhundrades råd och
landsförvisades efter statsstrecket d. 18 Fructidor
år V (4 Sept. 1797), men återvände till Frankrike
1800. Under kejsaredömet tog han ingen del i det
politiska lifvet. 1816 blef han medlem af deputerade
kammaren och conseil d’état, men uteslöts 1819
från detta till följd af sina liberala tänkesätt. I
kammaren tillhörde han den moderata oppositionen. Död
1821. J. skref flere betydande broschyrer samt
efterlemnade förträffliga Discours politiques (1826).
Jordan, Silvester, tysk jurist och statsman, född
1792, blef 1822 professor vid universitetet i
Marburg. Död 1861. J. var medlem af kurhessiska
landtdagen 1830 och hade en väsentlig andel
i utarbetandet af 1831 års konstitutionella
författning. Hans frisinnade uppträdande ådrog honom
regeringens onåd, och på ogrundad anklagelse för
upproriska stämplingar hölls han i fängelse 1839-45,
men blef slutligen frikänd. Inom nationalförsamlingen
i Frankfurt 1848 tillhörde han dem, som ville medla
och försona. Han tog sedan ingen del i det politiska
lifvet. J. författade bl. a. Lehrbuch des allgemeinen
und deutschen strafrechts (1831) och Die jesuiten
und der jesuitismus (1839).
Jordan, Feodor Ivanovitj, rysk kopparstickare,
f. 1800, började vid konstakademien i Petersburg
sina studier, hvilka han sedan fortsatte i
Paris och London. Under åren 1835-50 arbetade
han i Rom och 1853-55 i Florens, hvarefter han
återkallades till Ryssland och blef professor
i kopparstickarekonst samt, 1871, rektor vid
konstakademien i Petersburg. Död derstädes 1883. Bland
hans ypperliga gravyrer må nämnas Abels död (efter
Losenko), Kejsar Alexander II:s porträtt och Kristi
förklaring (den s. k. Transngurationcn af Rafael),
hans förnämsta arbete, utfördt i Rom.
Jordan, Rudolf, tysk målare i Düsseldorf,
f. 1810 i Berlin, härstammar från en fransk
emigrantfamilj. Han gjorde sina första studier 1829
under en sommarvistelse på Rügen, hvaraf följden
vardt En fiskarefami]j, som köptes af Fredrik
Vilhelm III och eggade målaren att begifva sig
till Düsseldorf, der han 1833-40 studerade under
Schadow och Sohn. Han gjorde från början fiskare-
och lotslifvet till föremål för sin framställning
samt reste oupphörligt till kusterna af Holland,
Belgien och Frankrike för att studera. J. berömmes
såsom skildrare af detta lif, vare sig det framträder
i tragisk eller humoristisk dager. 1834 målade han
Frieri på Helgoland (nu i Berlins nationalgalleri), en
tafla, som är känd genom mångfaldiga efterbildningar,
och 1835 flere andra taflor med ämnen från samma ö,
såsom den humoristiska bilden De glömda stöjlarna
och den tragiska De hemvändande lotsarna. Sedan har
J. målat en mängd bilder, mest från hafsstranden,
bland hvilka må nämnas Lotsexamen (1842), Räddning
ur skeppsbrott (1848, i museum i Dresden), Holländskt
gubbhus och Enkans tröst (1866; bägge i
Berlins nationalgalleri) och den gripande täflan Alla
båtar komma igen utom en (1876). J. försökte vid en
resa till Italien 1875 att återgifva äfven detta lands
folklif, men med mindre framgång. Han har dessutom
utfört aqvareller och teckningar, raderingar
till Reinicks dikter och illustrationer till
folksagor af Musaeus. J. har jämväl utbildat många
lärjungar; den berömdaste bland dem är B. Vautier.
C. R. N.
Jordan, Wilhelm, tysk skriftställare, född 1819,
egnade sig från 1844 i Leipzig åt författareskap,
men utvisades ur Sachsen på grund af frispråkigheten
i sina religiösa och politiska dikter och
uppsatser. 1848 uppträdde han som liberal talare
i Berlin och valdes för Freienwalde till medlem
af tyska nationalförsamlingen samt var derefter i
egenskap af råd i riksministeriets afdelning för
marinen en verksam främjare af tyska flottans
omskapning. Han blef snart pensionerad och bosatte
sig i Frankfurt a. M. De vigtigaste af J:s många
skrifter äro: Demiurgos, ein mysterium (3 bd,
1852-54), tragedien Die wittwe des Agis (1858)
samt ett dubbel-epos, Nibelunge, en i allitererad
vers gjord omskapning af Nibelungensagan, hvilken
han sedan 1865 såsom vandrande rapsod föredragit och
belyst i flere land, t. o. m. i Amerika. Han har äfven
uppträdt såsom historiker, med Geschichte der insel
Hayti (1846-49), utgifvit lyriska diktsamlingar samt
öfversatt Shakspeares sonetter och berättande dikter
(1861) och flere af hans dramer, Sofokles’ tragedier
(1862) samt Homeros’ Odyssé (1875).
Jordan, Wilhelm, tysk geodet, f. 1842, sedan
1868 professor vid Polyteknikum i Karlsruhe,
deltog 1873-74 i den Rohlfsska expeditionen till
Libyska öcknen. Han har utgifvit bl. a. Physische
geographie und meteorologie der libyschen wüste
(1876) och Handbuch der vermessungskunde (2 bd,
2:dra uppl. 1878) samt redigerar "Zeitschrift für
vermessungswesen".
Jordandar. Se Elementar-andar.
Jordanes, oriktigt Jornandes, en af de få
profanförfattarna från öfvergångsskedet mellan gamla
tiden och medeltiden, lefde på 500-talet (födelse- och
dödsår äro icke kända) och var af gotisk börd, ovisst
af hvilken stam. Hans slägt hade i tre led, J. sjelf
dervid medräknad, tjenat alanernas furstar. Hans
farfader, Paria, hade varit notarie hos alanfursten
Candac, och J. innehade en tid enahanda befattning
hos dennes systerson Gunthigis. Detta visar, att
J:s familj ingalunda varit bland de ringare, om
ock den vanliga uppgiften att denna på qvinnosidan
varit befryndad med östgoternas frejdade konungahus,
Amalerna, saknar all grund. Senare inträdde J. i
det andliga ståndet, blef munk och framlefde såsom
sådan ett obemärkt och anspråkslöst lif. Uppgiften
att han varit biskop i Ravenna är, ehuru redan under
medeltiden allmänt trodd, ren dikt. Icke häller kan
det bevisas, att han varit densamme som den Jordanes,
biskop i Kroton, om hvilken ett bref från år 551
talar (se Cassel "Magyarische alterthümer",
1848). Det ringa mått af kunskaper och bildning,
som röjer sig uti J:s skrifter, förbjuder antagandet
att han innehaft en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
