Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judex, domare - Judic, konstnärsnamn för Anna Damiens, fransk skådespelerska - Judica, Lat., namn på femte söndagen i Fastan - Judichær, Sören Poulsen - Judiciel, hörande till domstolsväsendet - Judicium, Lat., rättslig dom; omdöme; omdömesförmåga - Judicum, Lat., Domareboken (en af Gamla testamentets böcker) - Judiska gudstjensten, sådan den i våra dagar firas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medborgare med något lägre census (uppskattad
förmögenhet) än riddarna. Hvarje år upprättades af
stadspretorn en lista (album) på domare. Från denna
togos domare vid särskilda tillfållen, troligen
genom lottdragning. Under kejsaretiden ändrades
rättskipningen, och öfverhetspersonerna sjelfva
blefvo småningom domare, med biträde af aflönade
bisittare. – J. ad quem (näml. apellatur), Lat.,
öfverdomaren, till hvilken det vädjas. – J. a quo,
Lat., underdomaren, från hvilken vad sker. –
J. curiae (se Curia), Lat., den egentliga titeln
på justitieministern i Ungern före införandet af
1848 års författning. Benämningen har nu öfvergått
till att beteckna allenast en hofsyssla, och dess
innehafvare utöfvar ej längre något inflytande på
rättsväsendet. – J. nemo potest esse in propria
causa, Lat., ingen kan vara domare i egen sak.
R. Tdh.
Judic [sjydick], konstnärsnamn för Anna Damiens,
fransk skådespelerska, f. 1850. Hon besökte
konservatorium under Régnier och studerade derefter
sång. 1867 debuterade hon i Paris på Gymnase-teatern
i en subrettrol, öfvergick till Eldorado, der hon blef
mycket bemärkt, och kom sedan till Bouffes parisiens,
der hon inom kort intog främsta platsen. "La timbale
d’argent", en treaktsoperett af Noriac och Vasseur,
kom upp till tvåhundra föreställningar i rad, tack
vare madame J:s rent parisiska talang, och följdes
af en mängd stycken af samma slag: "La petite reine",
"Le grelot", "Madame l’archiduc" m. fl. 1876 tog hon
slutligen anställning vid Variétés. Bland hennes
förnämsta roller må nämnas "La belle Hélène",
"Niniche", "Lili" och "Mam’zelle Nitouche" ("Lilla
helgonet"). Hon har äfven med bifall uppträdt i
London, Bruxelles, Petersburg, Wien m. fl. städer.
Judica, Lat., namn på femte söndagen i Fastan,
taget från Davids 43:dje psalm, som i den latinska
bibelöfversättningen börjar med orden Judica me, Deus
("Döm mig, Gud!").
Judichær, Sören Poulsen, dansk metriker, född 1599 på
gården Dommerarv på Gotland, hvarest fadern var prest,
blef 1627 rektor i Vordingborg samt 1637 kyrkoherde
i Slangerup. Död 1668. Vägledd af Opitz, medverkade
J. både såsom sånglärare, psalmförfattare och metrisk
teoretiker till genomförande af den förändring i den
danska metriken, för hvilken Arrebos öfversättning
af psaltaren (1623) bildade utgångspunkten. Denna
förändring bestod väsentligen deri att den gamla
accenträkningen såsom den enda metriska principen
aflöstes af den på missförstånd af de romanska
språkens versbildning grundade principen att man,
för att få "regelrätta" verser, borde räkna både
de betonade och de tonlösa stafvelserna. Skrifter:
Synopsis prosodiae danicae eller En kort extract
aff riimkunsten (1650) och Prosodia danica eller Den
danske riimkunst (1671). C. R.
Judiciel (af Lat. judicialis), hörande till
domstolsväsendet. – J. indelning, en med
afseende på rättskipningen gjord indelning af ett
territorium. Sverige är i detta hänseende indeladt
i 3 hofrättsjurisdiktioner, som f. n. (1884) omfatta
116 domsagor, fördelade i 295 tingslag.
Judicium, Lat., rättslig dom; omdöme;
omdömesförmåga.
Judicum (med underförstådt liber), Lat, Domareboken
(en af Gamla testamentets böcker).
Judiska gudstjensten, sådan den i våra dagar firas,
är resultatet af en sedan årtusenden fortgående, ännu
ej afslutad utveckling af den gamla gudstjensten i det
jerusalemitiska templet. Hon eger icke öfverallt samma
form, samma bönordning och räcker icke öfverallt lika
länge; lokala och sociala inflytanden, olikheter i
religiös och intellektuel ståndpunkt, olika politiska
förhållanden hafva inverkat på gudstjenstens form,
omfång och innehåll. Hon har firats efter forntidens
stränga ritual, när synagogan har varit judarnas
tillflykt undan våld och förföljelser, men hon
har fått en tidsenlig ombildning öfverallt, der en
mildare tidsanda gjort sig gällande. En allmän norm
för den judiska gudstjensten i vår tid finnes icke,
utan det gifves en tysk, en polsk, en italiensk
ritus för de mosaiske trosbekännarna i Tyskland,
Polen, Italien, en spansk ritus för afkomlingarna
efter de 1492 ur Spanien och Portugal fördrifne
judar, som bilda de strödda s. k. "portugisiska
församlingarna" i Paris, Hamburg, Konstantinopel
m. fl. ställen. Hvilken vigt de lokala förhållandena
ega framgår bl. a. deraf att icke ens de bägge svenska
hufvudförsamlingarna i Stockholm och i Göteborg
fira en i allt öfverensstämmande gudstjenst. De
afvika ifrån hvarandra dels i gudstjenstens yttre
ordning (i Göteborg hålles predikan efter slutad
gudstjenst, i Stockholm inskjutes hon mellan morgon-
och tilläggsbönen), dels i liturgiskt hänseende
(flere böner hafva behållits i den ena än i den
andra församlingen), dels t. o. m. i dogmatiskt
hänseende (t. ex. i bönerna angående läran om en
personlig Messias). Något gemensamt finnes dock för
alla judar i deras gudstjenst. De gamla offren,
offer- och rökelsealtaren, det särskilda, till
tjenstforrättning ensamt berättigade presterskapet
och de forna levitchörerna finnas ej mera. Man
har deremot behållit bönerna (deras antal har till
och med ökats) och församlingens undervisning, som
ursprungligen bestod i perikopernas föreläsning
ur pentatevken och uttolkning för folket, men som
nu sker i form af predikan, hvilken ansluter sig
till perikopens innehåll. Af de forna enskilda
ceremonierna under gudstjensten finnas qvar
basunljudet på nyårsfesten (3 Mos. 23: 24),
knäfallet på försoningsdagen, tacksägelsen öfver
fyra växtarter på löfhyddofesten (3 Mos. 23: 40),
och af de yttre inrättningarna bl. a. bruket att
mankönet förrättar bönerna i synagogan med betäckt
hufvud och att bägge könen äro skilda från hvarandra
genom särskilda platser. Den offentliga gudstjensten
hålles i närvaro af minst 10 fullvuxna, ej under
13 år gamla personer af mankönet. Den består under
söckendagarna af morgon-, eftermiddags- och aftonbönen
(af praktiska skäl sammanslås de bägge senare till
en gemensam gudstjenst och förrättas på en gång,
före aftonen). De s. k. pligtbönerna förrättas
hos alla judar på hebreiska språket. Till dem hör
trosbekännelsen: "Hör Israel" o. s. v. (5 Mos. 6:
4), hvilken bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
