Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juglandeæ DC., bot., en naturlig familj af ofta tämligen resliga träd - Juglans L., bot. farmak., ett slägte af högväxta vackra träd - Jugor sjar l. Vajgatj-sundet, mellan ryska fastlandet och ön Vajgatj, utgör ett af inloppen till Kariska hafvet - Jugular-vener, anat., två å halsen belägna vener - Jugurtha, numidisk konung - Jugås. Se Graf-andslägtet - Juhlin-Dannfelt, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30, af hvilka ungefär hälften funnit användning
i medicinen på grund af bittra ämnen i fruktskal
och bark samt fet olja i frukternas kärnor. En
högväxt javansk art, Engelhardtia spicata Lesch.,
har stor hartsrikedom i veden, som derigenom blir
mycket hård. Tvärsnitt af större stammar af detta
träd begagnas till kärrhjul. Bekanta för sin sega,
elastiska ved äro arterna af slägtet Carya (se d. o.),
O. T. S.
Juglans L., bot. farmak., ett slägte af högväxta
vackra träd, bildande typen för nat. fam. Juglandeae
DC. och hörande till kl. Monoecia L. Bland slägtets
arter är J. regia L., det vanliga valnötsträdet,
mest bekant och var redan i forntiden kändt för sina
ätliga fruktkärnor. Valnötsträdet härstammar från
Kasjmir och Persien samt odlas i södra och mellersta
Europa. Det kan uthärda under bar himmel så långt i
norr som upp till mellersta Sverige; men dess frukter
mogna sällan så högt mot norden, hvarjämte trädet
ofta skadas af vinterkölden. Slägtet har flere andra
arter, t. ex. J. cinerea L., J. nigra L., J. alba
Mich. o. s. v., hvilka äfven odlas i Europa. De
äro alla högväxta (15-25 m.), med vackra, löfrika
kronor. Det vanliga valnötsträdet har bladen enkelt
parbladiga med uddblad; småbladen sitta skiftevis
och tilltaga i storlek mot bladets spets. Frukten är
en rundad eller oval, glatt stenfrukt, hvars yttre
hölje är glatt, till en början grönt, slutligen
svartbrunt, läderartadt och vid mognaden brister i
två hältter. Innanför detta befinner sig det grundt
gropiga, vedartade, hårda, grågula "stenskalet",
som i sin nedre del är fyrrummigt och i den öfre
ofullständigt tvårummigt samt omgifver det nedtill
fyrflikiga fröet, hvilket saknar fröhvita, men
i sina veckade, köttiga hjertblad innehåller fet
olja i betydlig mängd. – Det yttre fruktköttet,
Putamina nucum juglandis, i torkadt tillstånd, är ännu
officinelt i flere land för sitt bitterämnes skull
samt för halten af jerngrönskande garfsyra. Drogen
blir derigenom sammandragande och har ansetts verksam
mot s. k. skrofler, mot hvilken nutritionsrubbning
äfven infusion på valnötsblad förordats. Valnötsoljan,
pressad ur fröna, begagnas mycket i Schweiz och i
flere andra land i st. f. olivolja vid matlagning
samt äfven för flere medicinska ändamål, såväl in-
som utvärtes. O. T. S.
Jugor sjar l. Vajgatj-sundet, mellan ryska fastlandet
och ön Vajgatj, utgör ett af inloppen till Kariska
hafvet.
Jugular-vener (af Lat. jugulum, strupe), anat.,
två å halsen belägna vener. Den ytligare (vena
jugularis externa) är mindre, af något vexlande lopp
och storlek samt genom sin blå färg ofta delvis
synbar, ligger tätt under huden, afför blodet
mest från hufvudets yttre, åt sidan och bakåt,
samt tömmes, till en del åtminstone, i den inre
jugular-venen. Denna (v. j. interna) är större, 9-12
mm. tjock, samt utgår från bottnen af hufvudskålen
(se Hufvudskål, fig. 4 och 7, hålet 2), mottager
der blodet från hufvudets inre och hjernan, går
sedan nedåt på djupet af halsen, uppsamlande genom
flere rötter blod från deromkring liggande delar
(ansigtet m. m.), och tömmes i nyckelbensvenen.
G. v. D.
Jugurtha, numidisk konung, var oäkta son af
Mastanabal, en son till konung Masinissa. Af sin
farbror Micipsa uppfostrades han tillika med dennes
söner. Tidigt utmärkt genom stora förståndsgåfvor
och lysande anlag, skickades han af Micipsa att
lära krigskonsten under Scipio Aemilianus vid
Numantia. Der vann den unge furstesonen bekantskaper
bland de förnäme romarna och lärde känna de romerske
ädlingarnas girighet. Redan då torde J., som brann
af äregirighet och hersklystnad, hafva börjat umgås
med planer på Numidiens konungarike. Hemkommen från
Numantia, blef han af Micipsa adopterad och insatt
till arfvinge jämte hans söner. Den gamle konungen
synes hafva fruktat för J:s sträfvanden; hans
fruktan blef också besannad. Knappt hade nämligen
Micipsa tillslutit sina ögon, förrän J. började
tvista med sina bröder. Den ene af desse, Hiempsal,
öfverfölls och dödades (117 f. Kr.), och den andre,
Adherbal, nödgades fly till Rom. J. skickade då dit
sändebud, som genom mutor stämde senaten till hans
förmån. Riket delades mellan bröderna, men snart
retade J. Adherbal till krig samt besegrade och
dödade honom. Då förklarade romarna krig, och allt
syntes förloradt. Men J., som kallades att inställa
sig i Rom, förstod att skickligt bearbeta senaten och
skulle möjligen hafva kommit ifrån saken, om han icke
låtit lönmörda en slägting. Kriget fortsattes, men
med föga ära för Rom, hvars fältherre lät öfverlista
sig och tvangs att ingå dagtingan. Då fann man det i
Rom vara tid att taga saken på allvar. Den duglige och
obesticklige Q. Caecilius Metellus fick öfverbefälet
och slog J. i grund. Men Marius lagade
så, att befälet fråntogs Metellus och gafs
åt honom. Han förde kriget med kraft och framgång
samt lyckades slutligen genom sin questor Sulla
förmå J:s svärfader, konung Bocchus i Mauretanien,
att utlemna mågen. Denne fängslades och fördes till
Rom, hvarest han fick gå i Marius’ triumftåg (d. 1
Jan. 104) och derefter nedkastades i statsfängelset
att der finna döden. J. var en man af öfverlägsna
egenskaper, men utan all sedlig hållning. R. Tdh.
Jugås. Se Graf-andslägtet.
Juhlin-Dannfelt, Carl, agronom, född i Lule-gammelstad (en plats
vid Neder-Lule sockenkyrka) d. 11 April 1823,
öppnade 1852 på egendomen Edeby i Stockholms län
en för detta län afsedd landtbruksskola samt blef
1853 sekreterare i länets hushållningssällskap och
ledamot af Landtbruksakademien. 1856 flyttade han
till Gefleborgs län samt organiserade å egendomarna
Åby och Vall en landtbruksskola, som öppnades
1857. Sistnämnda år blef J. sekreterare i Gefleborgs
läns hushållningssällskap. 1860 kallades han till
intendent vid Landtbruksakademiens experimentalfält
och föreståndare för dess agrikulturkemiska
försöksstation samt blef 1862 föredragande på
akademiens landtbruksafdelning. 1863 vardt han
tillförordnad och 1865 ordinarie sekreterare i
Stamholländeristyrelsen samt 1871, då nämnda styrelse
indrogs, föredragande inför Landtbruksakademiens
förvaltninsrskomité i mål rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
