Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäger, Emil Friedrich Oskar - Jäger, Friedrich Wilhelm Johannes - Jäger, Karl - Jäger, G. - Jägerhorn, ätter - 1. Jägerhorn, Georg (Göran) Henrik - 2. Jägerhorn, Johan Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geschichte der griechen (1866; 3:dje uppl. 1876). Die
punischen kriege, nach den quellen erzählt
(1869-70) och Versuch einer darstellung der neuesten
geschichte (1874-75; fortsättning af Schlossers
"Weltgeschichte"). 1871 utgaf J. Gymnasium
und realschule erster ordnung, hvilket arbete
förskaffade honom en plats i konferensen för den
högre undervisningen i Berlin 1873.
Jäger, Friedrich Wilhelm Johannes, tysk målare,
f. 1833, kom 1850 i apotekarelära och egnade sig
sedermera åt farmacevtiska studier, men beslöt
1865 att blifva målare. Han inträdde i Münchens
akademi samt studerade under Raupp och djurmålaren
Klein. J. målar företrädesvis husdjur, med bakgrund af
landskap från det högländta Bajern och trakter kring
Wien, der han länge vistats.
Jäger, Karl, tysk målare, f. 1838 i Nürnberg, elev
af Münchens akademi, har målat kulturhistoriska
taflor ur Pirkheimers och Dürers lif samt
illustrerat Schillers dikt "Das lied von der
glocke". J. är professor i sin födelsestad.
Jäger, G., tysk zoolog. Se Jaeger.
Jägerhorn, namn på två svensk-finska adliga ätter:
J. af Spurila och J. af Storby, hvilka båda
antagas vara grenar af samma slägt. J. af Spurila
introducerades på svenska riddarhuset 1625 och
immatrikulerades på finska riddarhuset 1818. Den
svenska linien utdog 1845 på svärdssidan. J. af
Storby introducerades 1634 på svenska och 1818 på
finska riddarhuset samt utgick 1859 på svärdssidan
i Finland, men fortlefver i Sverige.
1. Jägerhorn, Georg (Göran) Henrik, krigare, född
d. 6 Febr. 1747, blef rustmästare vid Savolaks’
regemente 1762, löjtnant 1775, kapten 1780, major
1786, öfverste 1790 och generalmajor 1799. J., som
bestämdt vägrade att sluta sig till Anjala-förbundet,
utmärkte sig under kriget 1788-90 samt bidrog
väsentligt till segrarna vid Porrassalmi, Parkumäki
och Kärnäkoski. 1804 erhöll han afsked och lefde
sedermera i Sverige, der han dog d. 19 Aug. 1826 på
sin gård Vårby i Brännkyrka socken. M. G. S.
2. Jägerhorn, Johan Anders, politisk agitator,
den föregåendes syssling, född den 8 April 1757,
tillhörde den gamla finska adliga ätten
Jägerhorn af Spurila och var son till kaptenen,
sedermera öfverstelöjtnanten Fredrik Anders J.
Han inskrefs redan år 1767 såsom volontär vid Nylands
och Tavastehus’ läns dragonregemente, blef korporal
vid detsamma 1771 och kornett vid Karelska lätta
dragonerna 1775. Vid utbrottet af kriget 1788-90
var han kapten vid Nylands dragoner, major i
armén samt öfveradjutant. Liflig, begåfvad
och rik på fantastiska planer, blef J. snart en
inflytelserik medlem af den finska officerskåren.
Han var chef eller "styrande och befallande drott"
i den s. k. Valhalla-orden, som på 1780-talet
bildades af finske adelsmän och officerare samt hade
sitt hufvudsäte på Sveaborg. Tillika trädde han i
nära förbindelse med sin frände G. M. Sprengtporten,
hvilken använde honom såsom lärare i sin krigsskola
på Brahelinna och gjorde honom förtrogen
med sin plan att grundlägga Finlands sjelfständighet
under ryskt beskydd. Sedan Sprengtporten 1786 flyttat
öfver till Ryssland, var J. sjelfständighetspartiets
egentlige ledare i Finland. Om hans sträfvanden
vittnar ett bref till Sprengtporten af d. 20 Maj 1788,
deri han såsom vilkor för ett framtida förbund mellan
Finland och Ryssland fordrade: 1) att kejsarinnan
Katarina II skulle återställa Finlands naturliga gräns
med gränsfästningarna Fredrikshamn, Villmanstrand
och Nyslott, 2) att hon med hela sin makt skulle
upprätthålla Finlands sjelfständighet,
3) att hon aldrig skulle befatta sig med Finlands
enskilda regeringsärenden – än mindre påtruga det
någon främmande regent –, ej häller med Finlands armé
till sjös och lands, dess handel, inre hushållning
och de anstalter, som skulle vidtagas till landets
säkerhet och försvar samt välstånd,
4) att hon aldrig under hvad förevändning
som hälst skulle låta sina trupper tåga öfver
Finlands gränser, så länge icke Finland inginge
i fientligheter mot Ryssland. För planens
förverkligande borde ryska regeringen försträcka de
finske sjelfständighetsmännen omkr. 1 mill. rdr.
Emellertid utbröt 1788 års krig. Begagnande
sig af det missnöje, som rådde bland officerarna
vid den i närheten af Fredrikshamn förlagda finska
armén, föreslog J., att man till fredens vinnande
skulle öppna underhandlingar med ryska kejsarinnan.
På hans uppmaning uppsattes d. 9 Aug. 1788 den
s. k. Liikala-noten. i hvilken arméns befälhafvare,
K. G. Armfelt, och sex andra dess officerare
vände sig till Katarina, tillkännagifvande "hela
nationens gemensamma, uppriktiga önskan att en evig
fred och grannsämja bägge dessa riken emellan måtte
bibehållas", hvarjämte anhölls om återställandet
af de gränser riket femtio år tidigare haft.
J., som åtog sig att öfverbringa denna not till
Petersburg, åtnöjde sig, anländ till Rysslands
hufvudstad, icke med att framlemna noten och
anhålla om kejsarinnans medverkan till återställandet
af freden, utan betonade i främsta rummet önskligheten
af Finlands lösryckande från Sverige, hvartill
han sökte vinna ryska regeringens understöd. Den 15
Aug. hade han företräde hos Katarina II. som emottog
honom nådigt, men gaf honom ett obestämdt muntligt
svar, försäkrande, att finnarna kunde hoppas på
hennes understöd i allt, som öfverensstämde med
det ryska rikets fördel. I det skriftliga svar,
som J. sedermera erhöll, begärde kejsarinnan, att
den finska nationens önskan att återställa den
gamla, goda grannsämjan skulle ådagaläggas genom en
förening af ett större antal medlemmar och iklädas
en representativ form, som skulle gifva densamma
en laggrundad och gällande helgd. Muntligen
tillkännagafs derjämte, att J:s kommittenters
begäran att Ryssland skulle afstå från det område,
som det i freden i Åbo vunnit, vore opassande. Den
20 Aug. lemnade J. Petersburg och anlände d. 23 till
armén, som då dragit sig tillbaka till Anjala,
der myteriet mot konungen under tiden brutit ut.
Det svar, som J. medförde, tillfredsställde icke
hans vänner. De hade hoppats, att kejsarinnan
med större ifver skulle omfatta deras fredsförslag,
och gillade icke J:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
