Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 1521-1522 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järund - Järvi, finskt ord, som betyder sjö, insjö, träsk - Järvikylä, en af Finlands större landtegendomar - Jäsjord, ett slags lerblandad sand. Se Flottmo - Jäsning, kem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härnadståg kom han till Limfjorden, der han blef
tillfångatagen och hängd af Hålögernas konung Gylög,
som sålunda hämnades sin fader, hvilken med ett lika
dödssätt blifvit aflifvad af bröderna J. och Erik.
Th. W.

Järvi, finskt ord. som betyder sjö, insjö,
träsk. Ordet förekommer i början eller slutet af en
mängd finska ortnamn; vanligen har orten lånat sitt
namn af en sjö, som ligger inom dess område.

Järvikylä, en af Finlands större landtegendomar
jämte qvarn, kalk- och tegelbruk, är beläget i Jorois
socken och Jokkas härad, S:t Michels län. Arealen
6,600 har. 3 mtl. med underlydande 289 har åker
och 131 har äng under stommen samt omkr. 400
har åker och 460 har äng under 35 landbönder
och torpare. Egendomen donerades 1644 åt kaptenen
M. A. Brenner, adlad Brennerfelt, och efter dennes död
(1674) åt d. v. majoren N. Groth, adlad Grotenfelt,
hvilkens arfvingar i sjette led numera ega densamma.
M. G. S.

Jäsjord, ett slags lerblandad sand. Se Flottomo.

Jäsning, kem., i vidsträcktaste bemärkelse de
kemiska förlopp, genom hvilka, under inflytande af
ferment (se d. o.), organiska ämnen sönderdelas och
bilda nya föreningar, hvilka oftast ega en enklare
sammansättning. Då fermenten äro af tvänne slag,
nämligen organiserade och icke organiserade (enzym),
kunna äfven jäsningsförloppen indelas i tvänne slag,
som kunna kallas jäsning i inskränkt bemärkelse
och fermentverkningar. Af jäsning i inskränkt
bemärkelse känner man flere slag, såsom spritjäsning,
mjölksyrejäsning, slemmig jäsning, oxiderande jäsning,
ammoniakjäsning och förruttnelse.

Sedan äldsta tider har man vetat, att sockerhaltiga
safter, lemnade åt sig sjelfva, under passande
yttre förhållanden, förlora sin söta smak och blifva
berusande, att vätskan under dessa förändringar råkar
i en svallande rörelse till följd deraf att kolsyregas
rikligen bortgår, och att hon slutligen afsätter på
ytan ett skum och på bottnen af kärlet en bottensats
af jäst. Gay-Lussac visade, att jäsningens förlopp
hufvudsakligen består i en sönderdelning af socker i
alkohol och kolsyra, enligt den kemiska eqvationen :

C₆ H₁₂ = 2C₂ H₆ O + 2C O₂
drufsocker alkohol kolsyra.

Senare forskare, företrädesvis L. Pasteur,
visade, att utom detta förlopp försiggå andra,
genom hvilka små, men konstanta mängder af
andra ämnen bildas af sockret, såsom glycerin
(2,5 - 3,5 proc. af sockrets vigt), bernstensyra
(ungefär 0,5 proc.) och cellämne i nybildad jäst,
men att dessa ämnen uppträda i varierande mängder,
alltefter den hastighet, med hvilken jäsningen eger
rum. Vid snabb jäsning bildas de i mindre mängd än
vid långsam jäsning. Kemien känner ett stort antal
sockerarter, af hvilka dock icke alla kunna försättas
i jäsning. Drufsockret, stärkelsesockret (maltos)
och några andra jäsa lätt; inosit kan deremot icke
undergå spritjäsning. Rörsocker jäser ej direkt,
utan först sedan det genom inverkan af ett enzym,

kalladt incertin, som finnes i jäst, förvandlats
till drufsockerarter (dextros och levulos).

Jästens organiserade natur upptäcktes 1837 nästan
samtidigt af Cagniard de Latour och Th. Schwann,
hvilka genom mikroskopiska undersökningar ådagalade,
att jästen utgöres af lefvande växtceller. Dessas
botaniska och biologiska förhållanden utreddes
sedermera, 1869, af Reess. Jästsvampens botaniska
namn är Saccharomyces cerevisiae. Olika varieteter
af denna svamp hafva befunnits verksamma vid
de olika slagen af öljäsning. Svampen (fig. 1)
utgöres af äggformiga celler, 0,009 - 0,008 mm. i


Fig. 1.

genomskärning, hvilka inom en genomskinlig och färglös
cellulosmembran innesluta en färglös, än homogen,
än kornig plasma. Dessa celler lefva oftast isolerade,
men under snabb utveck-ling stundom äfven grupperade,
till ett antal af ända till 12. De föröka sig dels
genom cellafsnöring, dels genom sporer. I fullkomligt
ren sockerlösning sker jäsningen långsamt och
ofullständigt, hvilket kommer deraf att jästsvampen
för sin utveckling behöfver utom socker äfven andra
ämnen, såsom oorganiska salter och qväfvehaltiga
ämnen, t. ex. peptoner. Ammoniaksalter, urinämne
och lättare sönderdelade qväfveföreningar kunna
äfven tillgodogöras af jästsvampen, men icke nitrat
eller ägghvita. Finnas ej sådana ämnen i den jäsande
vätskan, kunna de nybildade cellerna icke förskaffa
sig näring annorlunda än på bekostnad af äldre eller
döda jästceller, till följd hvaraf jäsningen sker
långsamt. Jäsande vätskor, såsom vört, bar- och
fruktsafter, mäsk, äro rikligen försedda med de för
jästsvampens utveckling nödvändiga ämnena. Jästsvampen
är äfven beroende af syrgas. Utan tillgång på syre
eller luft för den endast ett sjukligt och tynande
lif; men vid riklig syretillgång kan den vegetera,
t. o. m. utan att jäsningsfenomen inträffar. Under
jästsvampens lif eger således en, om ock långsam,
andningsprocess rum. Äfven för temperaturvexlingar
är jästsvampen känslig. Dock kan den uthärda en
temperatur af 0° eller derunder, utan att dess lif
upphör, blott den sedermera långsamt och försigtigt
uppvärmes. I torrt tillstånd skall den kunna uthärda
t. o. m. 100°, men deremot dödas den i fuktigt redan
vid 53°. Många giftiga ämnen, t. ex. metallsalter,
garfsyra, svafvelsyrlighet, blåsyra, alkohol, om
dess koncentration öfverstiger 20 proc., fenol,
verka dödande eller förlamande på jästsvampen.

Om jästens funktion vid jäsningen har man framställt
flere åsigter. Några kemister, bland dem J. v. Liebig
i första rummet, förfäktade den meningen att
jästen utgjordes af ett i inre molekylärrörelse
stadt ämne, som meddelade denna rörelse åt sockrets
molekyler. Denna mening, som nu knappt torde ega några
anhängare, har efterträdts af en annan af L. Pasteur
framgångsrikt bevisad åsigt, enligt hvilken jäsningen
är en biologisk-kemisk process. Enligt Pasteur beror
jäsningen sannolikt derpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>