Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jönköpings län omfattar nordvestra delen af Småland - Jönköpings regemente är roteradt och förlagdt i Jönköpings län - Jöns Bengtsson, ärkebiskop i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och myrmalmer. Tackjernstillverkningen
utgjorde 2,700 tons, och vid gjuterierna var
tillverkningen nära 1,300 tons, hvaraf 900 kommo på
Husqvarna. Stångjernstillverkningen utgjorde 1,300
tons. Angående andra malmer må anföras, att inom
länet erhöllos 500 tons brunstensmalm samt vid Klefva
nickelverk nedsmälta 1,000 tons nickelmalm. – Värdet
af fabrikernas inom länet tillverkning under år 1881
uppskattas till 8,846,944 kr. Den mest framstående
industrigrenen är tändstickstillverkningen (i
Jönköpings stad), hvars värde anslogs till nära 3 1/3
mill. kr. Vidare äro att märka Husqvarna vapenfabrik
och Munksjö pappersbruk. Bränvinstillverkningen
har under den senare tiden nedgått och inskränkte
sig under år 1880 till 1/2 mill. l. Husslöjden är
ganska allmän; dess produkter utgöra hufvudsakligen
snickeriarbeten, åkdon, trösk- och hackelseverk,
smiden, jerntråd samt band-, linne- och ylleväfnader.
I länets jernvägscentrum, Nässjö, sammanlöpa den Östra
och den Södra stambanan äfvensom Halmstad-banan,
Oskarshamn-banan och Falköping-Nässjö-banan,
hvadan länet måste anses lyckligt lottadt
med jernvägskommunikationer. Sjöförbindelsen
öfver Jönköpings stad är ock ganska liflig. –
Hemmantalet å landsbygden är omkr. 3,911 mantal;
taxeringsvärdet är för år 1882 angifvet för jordbruks-
och annan fastighet å landsbygden till 100,050,600
kr. och i städerna till 18,821,400 kr. – Bland
undervisningsanstalter inom länet må nämnas högre
allmänt läroverk i Jönköping, ett 5-klassigt i Eksjö,
ett 3-klassigt i Vernamo samt en 2-klassig pedagogi
i Grenna, en landtbruksskola, en folkhögskola och
många mindre slöjdskolor, hvarjämte i Jönköping
verka två för qvinlig ungdom afsedda skolor. – I
länet finnas 6 provinsialläkare, 4 stadsläkare samt
läkarna vid länslasarettet och kurhuset i Jönköping
och lasarettet i Eksjö. – Vid 1881 års slut räknade
länet 131 fattigvårdssamhällen, som hade 9,642
understödstagare, för hvilka kostnaden uppgick till
305,697 kr. I förhållande till folkmängden är detta
understödstagarnas antal ganska stort och utgjorde
å landsbygden mer än 5 proc. af befolkningen. Länets
samtliga 131 kommuners tillgångar uppgingo samtidigt
till 4,745,747 kr. och skulder till 1,545,207
kr.; inkomsterna under året voro 1,308,503 kr. och
utgifterna 1,300,383 kr. Landstingets inkomster voro
85,988 kr, och utgifterna 77,640 kr. K. S.
Jönköpings regemente är roteradt och förlagdt
i Jönköpings län. Dess knektekontrakt är af år
1684. Nummerstyrkan utgör 1,100 nummer, och den
verkliga styrkan uppgår till 43 officerare, 52
underofficerare och musikanter med underofficers
värdighet samt 1,038 man. Regementets nummer är 12;
mötesplats är Skillingaryd, vid Skillingaryds
jernvägsstation på Halmstad-Nässjö-banan,
96 km. pr jernväg från Jönköping.
C. O. N.
Jöns Bengtsson, ärkebiskop i Upsala, f. 1417 (enligt
Sv. adelns ättartaflor), var son till lagmannen Bengt
Jönsson och tillhörde den ätt, som sedermera kallade
sig Oxenstierna. Han inskrefs 1434 vid universitetet
i Leipzig, der han 1437
erhöll magistergrad, hvarefter han återvände
till Sverige och 1441 utnämndes till domprost i
Upsala. 1445 uppehöll han sig åter i Leipzig och var
rektor vid universitetet derstädes. I början af 1448
valdes han af Upsala domkapitel till ärkebiskop Nils
Ragvaldssons efterträdare samt invigdes d. 2 Juli
s. å. i ämbetet. Under hans episkopat löstes den
långvariga striden angående ärkebiskopens i Lund
primat öfver svenska kyrkan, i det att påfven 1455
tillbakavisade Lundabiskopens anspråk och tillerkände
ärkebiskopen i Upsala titeln "primas Sueciae", hvilket
J. B. öfversatte med "Sveriges förste". Men J. B:s
ärelystnad inskränkte sig ej till tomma titlar. Han
låg i ständig strid med konung Karl Knutsson, dels
emedan han, en ifrig anhängare af unionen med Danmark,
såg i denne, det nationella partiets ledare, ett
hinder för unionen, dels och företrädesvis emedan hans
fader och farbroder, hvilka efter konung Kristofers
död 1448 blifvit riksföreståndare, nödgats s. å. lemna
makten i Karl Knutssons händer. Karl Knutssons försök
att göra den verldsliga makten gällande i kyrkliga
angelägenheter väckte derjämte naturligtvis den
myndige prelatens missnöje. I hemlighet stämplade
J. B. länge mot konungen, åt hvilken han offentligt
afgaf de högtidligaste trohetsförsäkringar,
men i Jan. 1457 började han öppet uppror. Den 9
Febr. öfverrumplade han konungen i Strengnäs samt
tvang honom att fly till Stockholm och derifrån,
efter en kort belägring, till Danzig (natten mellan
den 23 och 24 Febr.). Riksrådet uppdrog d. 21 Mars
s. å, riksföreståndareskapet åt Erik Axelsson Tott
och J. B., hvilken beklädde detta ämbete till d. 2
Juli s. å., då den danske konungen Kristian I hyllades
såsom konung i Sverige. Unionskonungens utpressningar
väckte allmänt missnöje, och detta drabbade
företrädesvis ärkebiskopen, som inkallat Kristian
och var hans förtrogne rådgifvare. 1463 reste sig
Uplandsbönderna och fordrade att blifva befriade från
den kort förut påbjudna skeppsskatten. På eget bevåg
frikallade ärkebiskopen dem från skatten, men blef
till följd deraf fängslad af konungen och bortförd
till Danmark. Denna åtgärd verkade ett omslag i
allmänna opinionen: J. B. betraktades såsom en martyr
för folkets sak, och det mötte derför ingen svårighet
för hans frände biskop Kettil Karlsson att åvägabringa
en allmän resning till hans förmån (1464). Resningen
ledde till konung Karls återkallande, och detta
för de höge herrarna obehagliga resultat förmådde
dem att på enskild väg söka komma öfver ens
med Kristian. Genom sin styffader, Erik Nipertz,
utverkade Kettil Karlsson ärkebiskopens frigifvande
(d. 16 Aug. 1464). Återkommen till Sverige, ställde
J. B. sig i spetsen för unionspartiet och tvang
Karl att för andra gången nedstiga från tronen
(d. 30 Jan. 1465), hvarefter Kettil Karlsson och
J. B. gemensamt styrde landet. Efter Kettils död, i
Aug. s. å., valdes J. B. till riksföreståndare,
men framkallade genom sin egenmäktighet en stark
jäsning både bland stormännen och folket, och redan i
Sept. 1466 fråntog rådet honom riksföreståndareskapet,
som öfverlemnades åt Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
