Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaffer-bröd benämns ett slags bröd, beredt af märgen hos Encephalartos Caffer Miqv., en cycadé i Kaplandet - Kaffer-korn, bot. Se Sorghum - Kaffer-landet. Se Kaffraria - Kaffer-språken l. Bántu-språken, de med hvarandra nära beslägtade tungomål, som talas af kaffrerna i vidsträcktaste mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kaffer-bröd benämnes ett slags bröd, beredt
af märgen hos Encephalartos Caffer Miqv., en
cycadé i Kaplandet. Hottentotterna göra af trädets
ruttnande märg en deg, som sedan gräddas i askmörja.
O. T. S.
Kaffer-korn, bot. Se Sorghum.
Kaffer-landet. Se Kaffraria.
Kaffer-språken l. Bántu-språken, de med hvarandra
nära beslägtade tungomål, som talas af kaffrerna
i vidsträcktare mening (se Kaffrer II), bilda en
egen familj, skild från öfriga afrikanska språk och ej
häller stående i något sammanhang med utom-afrikanska
språkstammar. I afseende på ljudläran märkes,
att kaffer-språken ega alla vanliga europeiska ljud,
med inneslutande af det lena s (z) och det engelska w;
dock saknas understundom r eller l. Dessutom finnas
i de flesta dialekter s. k. aspirerade lingualer,
hvilka likna de bägge tyska ch-ljuden, åtföljda af
l, och i literaturen betecknas med kl, chl, fl, thl
o. d. (här med hl). I de bägge mest kända språken,
kafir och sulu, hvilka i lokalt hänseende
stått hottentotterna närmast, finnas äfven tre
sannolikt från dessa lånade, men blott framför vokaler
förekommande s. k. tungsmällar (inandningsljud),
den dentala, mediopalatala och laterala, hvilka
i kafir-böcker betecknas med de godtyckligt
valda bokstäfverna c, q och x (jfr Hottentotter,
sp. 1546). Bantufamiijens i formelt hänseende mest
karakteristiska drag, utom frånvaron af grammatiskt
kön, ligger i de s. k. pronominala prefixen
(t. ex. mu-, mi-, ba-, ki-) framför substantiven,
hvarigenom dessa efter olika betydelser grupperas
i ett visst antal (för närvarande räknar man 16)
särskilda klasser. Dessa prefix kunna då ock, ehuru
från en helt annan princip, motsvara våra begrepp om
pluralis, kollektivum, genus o. d. Så betecknar mu-
en personlig individ, ba- flere personer; ba-klassen
utgör för oss derigenom pluralis till mu-klassen,
t. ex. mu-tangi, en lärare, ba-tangi, flere lärare,
mú-ntu, en man, bá-ntu, män, folk. Efter ordet bantu
hafva dessa språk, liksom äfven kaffrerna sjelfva,
fått sin vetenskapliga benämning, och samma prefix
ba- (va-, ma-, ama-) återfinnes i alla hithörande
stamnamn. Abstrakta, motsvarande våra infinitiv,
höra under ku-klassen, t. ex. ku-tanda (att älska)
o. s. v. Till följd af den helt olika principen är
naturligtvis sammanhörigheten mellan två klasser
alldeles icke så stor som mellan vara singular- och
pluralformer, och inom de särskilda bantuspråken
kan bruket sammanföra olika prefix, som singular och
plural. Så t. ex. är ma-klassen i allmänhet plural
till di-, men inom några språk äfven till ku-, i
andra till bu-klassen o. s. v. Prefixen sjelfva antaga
naturligtvis olika fonetiska former inom de särskilda
grupperna, hvilkas hufvudsakliga indelningsgrund
dessa former utgöra (se nedan). Så uppträder i
flere språk framför prefixet en vokal identisk med
dess egen vokal, hvilken väl af de fleste betraktas
som en särskild beståndsdel, ungefär motsvarande vår
artikel, men enligt andra anses blott som en fonetisk
utveckling af prefixet. Det ofvan nämnda prefixet mu-
ljuder hos suluerna
umu-, hos kafferfolket (ama-xosa) um-, i kongospråken
mu-, m-, u-, i pongwe om-, o-, i de nordvestra
språken bu-, bw-, mw-, bo- etc., och bredvid
formerna ba-, ma- finnas hos suluerna aba-, ama-,
t. ex. abantu- ama-zulu o. s. v. Klassprefixen
spela vidare en egendomlig och betydande rol vid den
syntaktiska sammanfogningen, då de, motsvarande
våra uttryck för adjektivets öfverensstämmelse med
sitt substantiv, predikatets med subjektet o. dyl.,
i en eller annan form återkomma inom satsens alla
ord. Jämför t. ex. (i sulu):
u-mu-ntu v-etu o-mu-hle si-m-tanda
man vår vackra vi-honom-älska;
a-ba-ntu b-etu ba-hle si-ba-tanda
män våra vackra vi-dem-älska.
Nominalbildningen sker, såsom hos oss,
med afledningssuffix, t. ex. af det ofvan nämnda ntu
med det diminutiva suffixet -ana bildas mu-ntu-ana,
ett barn. plur. ba-ntu-ana. Nominativen och
ackusativen åtskiljas blott genom ordets ställning i
satsen; genitiven uttryckes deremot genom en förening
af det styrande ordets klassprefix, reduceradt
till sin enklaste form, och relativpartikeln a,
t. ex. (i kafir-språket, der zwe, land, hör till
li-klassen) u-m-ntu we-li-zwe ( = u-a-li-zive),
landets man. Adjektivet omskrifves vanligen med ett
substantiv; så t. ex. uttryckes "vis man" med "man,
som (är) med vishet". Vid verbets konjugation förblir
stamslutet oförändradt och personerna uttryckas
genom preformativ, t. ex. (i sulu) di-tanda,
u-tanda, si-tanda, jag, du älskar, vi älska. Tempora
bildas genom tillsättning af särskilda stammar,
t. ex. det durativa presens: di-ja-tanda, egentl.
"jag-går-älskande", fut.: di-ja-ku-tanda, ordagrannt
"jag går att älska" o. s. v. Särskilda verbalstammar
bildas med suffix: -u passiva, -is kausativa, -an
reciproka, m. fl., t. ex. tand-w-a, tand-is-a,
tand-an-a. – Kafferspråken, hvilka i allmänhet
torde stå hvarandra lika nära, som de germanska
och stundom till och med de slaviska språken stå
till hvarandra, grupperas bäst på följande sätt, som
delvis sammanträffar med den geografiska indelningen
af kaffrerna. I. Östra grenen med tre skilda grupper:
a) kafir eller isi-xosa, det egentliga kafferfolkets
(ama-xosas) språk i Kaffraria, hvartill sulu
ansluter sig som en närstående, hufvudsakligen blott
lexikografiskt skild dialekt. Dessa bägge anses som
de ursprungligaste och rikaste af bantuspråken,
och deras naturligtvis af missionen framkallade
literatur är den mest betydande, b) Sambesi-
och Mosambikspråken, i distrikten Sofala, Sena,
Quellimane, Tette och vidare uppåt Sambesifloden,
ma-sjona- och ma-tabele-stammarnas språk, ma-kua-
och wa-hiau-dialekterna vid Mosambikkusten
m. fl. c) Sansibarspråken, suahili-, kamba-,
pokomo-, njassa- m. fl. stammars språk, af hvilka
suahili är det vigtigaste och det enda literärt
utbildade. II. Mellersta grenen: a) se-tsjuana,
be-tsjuana-stammarnas språk (med dialekterna se-suto,
den vigtigaste, se-hrolong, se-hlapi m. fl.); b)
tekeza, ma-nkolosi-, ma-tongu-, ma-hloenga-stammarnas
språk. III. Vestra grenen: a) herero-, bunda- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
