Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalk-liniment, Linimentum calcicum Ph. Suec., med. farmak., är en blandning af lika delar linolja och kalkvatten - Kalk-ljus - Kalkmergel - Kalkmossa - Kalkografi - Kalkomiklit - Kalkonen - Kalkonskötsel - Kalkonvråken - Kalkotypi - Kalkoxylografi - Kalkreuth - Kalksinter - Kalkskiffer - Kalkspat (Calcit) - Kalkspatprisma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillblandas, då den begäres. Kalkliniment hälles på
bomullsvadd och lägges på brännsår samt är, sålunda
använd, för detta ändamål ett förträffligt medel.
O. T. S.
Kalk-ljus. Se Belysning och Sideral-ljus.
Kalkmergel, petrogr., agrikult., en stundom
till skilnad från lermergel och sandmergel
o. s. v. använd benämning för en mergel (berg- eller
jordart), uti hvars sammansättning kolsyrad kalk
är till mängden betydligt öfvervägande de lerartade
beståndsdelarna. Den förekommer af olika ålder. Den
s. k. litografiska stenen från Solenhofen i Tyskland
("solenhofenskiffern") kan i viss grad anses som en
sådan kalkmergel tillhörande Jurasystemet. – Inom
jordbruket hafva äfven de lösa jordaflagringarna
bleke och snäckgrus l. skalgrus blifvit benämnda
kalkmergel. Se för öfrigt Mergel. E. E.
Kalkmossa. Se Kalklaf.
Kalkografi (af Grek. chalkos, koppar, och
grafein, rista, skrifva), en benämning på
kopparstickarekonsten i vidsträckt bemärkelse,
liksom på dess alster (se Grafisk konst och
Kopparstick). Ordet har derjämte fått en alldeles
särskild betydelse, såsom betecknande ett förråd
af graverade kopparplåtar med tillhörande för
försäljning afsedda lager aftryck, vanligen
stående i förbindelse med en stats offentliga
konstsamlingar. Sålunda finnes i Rom den numera
s. k. Calcografia regale (förut C. camerale), grundad
1738 af påfven Klemens XII och räknande öfver 15,000
plåtar (katalog 1874). La chalcographie du Louvre
i Paris eger likaledes ett betydande antal plåtar,
hvilka alltjämt ökas genom inrop och beställningar
(katalogen af 1881 upptager nära 6,000 plåtar). I
Madrid finnes en Calcografia real. Jämväl Sveriges
nationalmuseum eger ett antal af omkr. 500 graverade
plåtar (E. Dahlbergs "Suecia antiqua et hodierna",
arbeten af Martin m. fl.), af hvilka åtskilliga
finnas i aftryck tillgängliga (katalog 1883).
Upk.
Kalkomiklit (af Grek. chalkos, koppar, mignynai,
blanda, och lithos, sten). Se Brokig kopparmalm.
Kalkonen. Se Gallopavo.
Kalkonskötsel. Se Husfogelskötsel.
Kalkonvråken, Cathartes aura, zool., hör till gamarnas
familj (Vulturidae) och roffoglarnas ordning inom
foglarnas klass. Han har kort, jämförelsevis tjock
näbb med långt framskjutande vaxhud, hufvudet
och halsens öfre hälft nakna, tvär stjert och
jämförelsevis låga ben. Hufvudets och halsens
nakna hud är mer eller mindre röd till färgen,
halsens, framryggens och undre kroppsdelarnas
fjädrar svarta, med grönaktig metallglans och
på öfre kroppssidan något ljusare i kanterna,
stjert- och vingpennorna svarta (armpennorna bredt
kantade med ljusgrått). Kroppslängden stiger till
78 cm. Denna art förekommer öfver hela Amerika ända
upp i Britiska Nord-Amerikas sydliga delar. Till
sitt lefnadssätt liknar han gallinazon (se d. o.).
C. R. S.
Kalkotypi. Se Chalkotypi.
Kalkoxylografi. Se Chalkoxylografi.
Kalkreuth. Se Kalckreuth.
Kalksinter (af T. sintern, droppa), geol, petrogr.,
en tät, kornig eller tradig, till färgen vanligen
hvit eller gulaktig kalkspatsmassa, bildad
genom afsättning på kemisk väg ur vatten, som
hållit kolsyrad kalk upplöst. Kalksinter träffas
dels i kalkstensgrottor såsom stalaktiter och
stalagmiter eller plattformiga massor, dels i och
invid varma kalkhaltiga källor. Sprudelstenen vid
Karlsbads varma källor är också en art kalksinter.
E. E.
Kalkskiffer, petrogr., en mer
eller mindre tunnskiffrig kalksten.
E. E.
Kalkspat (Calcit), miner., i mineralriket
förekommande kristalliseradt kalciumkarbonat
(kolsyrad kalk), Ca CO3, som anträffas på
mineralgångar eller i håligheter i olikartade
bergarter i kristaller af mycket vexlande former,
hvilka alla med lätthet kunna klyfvas efter trenne
riktningar, så att en romboeder uppstår. Romboedern
är således kalkspatens grundform. Islandsspat (se
Dubbelspat) är den vackraste kalkspaten. Oklara
varieteter äro ganska vanliga samt förekomma i
Sverige i de flesta grufvor (Utö, Hesselkulla,
Dannemora m. fl.) och kalkbrott. Massor af otydligt
utbildade kalkspatkristaller utgöra kalksten och
marmor. Kalkspaten igenkännes, utom på den nyss
omtalade klyfbarheten efter romboederns planer, på sin
ringa hårdhet (den repas lätt af knif) och derpå att
den med fräsning af bortgående kolsyra löses i syror.
P. T. C.
Kalkspatprisma, fys. Kalkspaten har egenskapen att
dubbelbryta ljuset, sönderdelande detsamma i två
strålar, polariserade i mot hvarandra vinkelräta
plan. Kristallens genomskinlighet och dess förekomst
i större stycken göra den särdeles användbar för
optiska ändamål. I synnerhet betjenar man sig af
den samma för erhållande af rätlinigt polariseradt
ljus; ty de andra metoderna att erhålla polariseradt
ljus gifva vanligen jämte de rätlinigt polariserade
äfven elliptiskt polariserade strålar. I de flesta
fall är det önskvärdt att erhålla endast den ena
ur kalkspatkristallen framträdande strålen och att
aflägsna den andra. Den enklaste apparaten för detta
ändamål är det akromatiska kalkspatprismat. För att
erhålla ett sådant sammankittar man ett rätvinkligt
prisma af kalkspat, hvars brytande kant är parallel
med optiska axeln, med ett alldeles likadant prisma
af glas, hvars medelbrytningsexponent är lika med
kalkspatens extraordinära stråle, på det sätt att
de brytande kanterna äro parallella, men ligga
motsatt, så att alltså ett parallellipipediskt
prisma uppstår. Till sammanfogningsämne nyttjas
den mycket genomskinliga canadabalsamen. Får ljus
falla vinkelrätt mot den ena begränsningsytan, så
går den extraordinära strålen obruten igenom och
den ordinära devieras. Man erhåller alltså en enda
polariserad stråle, hvars polarisationsplan bestämmes
af normalen till ytan och en med den brytande kanten
parallel linie. Ett annat slags kalkspatprisma
är det nicolska. En naturlig dubbelspatromboeder,
hvars klyfningsytor bilda med sidoytorna en vinkel,
större än 70°, afslipas så, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
