Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalymmation - Kalymno - Kalypso - Kalö (Kallö) - Kam (Cham) - Kam - Kama l. Kamadeva - Kama l. Lilla Volga - Kama-antilopen - Kamadeva - Kamala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolonnräckans bjelklag och med den andra på tempelrummets
(cellans) omgifningsmurar. Öppningarna mellan
dessa bjelkar fylldes med täckhällar af sten, de
s. k. kalymmata l. kalymmatierna, hvilka både för
prydlighetens skull och för att minska tyngden voro
på undersidan försedda med fyrsidiga fördjupningar,
bildande antingen flere smärre eller ett enda större
fält. I hvarje sådant fält anbragtes såsom prydnad
och för att symbolisera det fria sväfvandet en
gyllene stjerna eller en hängande rosett; ramverket
utgjordes af mer eller mindre rikt profileradt
listverk: bladprydda lister (kymatier) och perlsnören
(astragaler). Hällarna voro stundom genombrutna, då
öppningen i hvarje fält tillslöts med en särskild,
ornerad platta. Vid täckandet af större rum, der den
stora spännvidden ej medgaf bruket af stenbjelkar,
nyttjades på ungefär liknande sätt ordnade trätak, och
det är säkerligen just dessa, som utgöra förebilder
för det i sten utförda kalymmatietaket. Någon
väsentlig skilnad mellan kalymmatierna i den
doriska och i den joniska stilens byggnader
förekommer ej. Lemningar finnas bl. a. såväl i Athen
(Theseion, Parthenon, Erechtheion) som i Mindre Asien
(Mausoleum) och på Sicilien (Selinus). Jfr Kassett
och Lakunarietak. Upk.
Kalymno (forntidens Kalydna), en liten, bergig,
men fruktbar ö vid Mindre Asiens vestra kust, n. om
Kos, tillhör turkiska vilajetet Djesairi Bahri
Sefid, sandjaket Rhodos, och har en areal af 108,9
qvkm. Omkr. 15,000 innev.
Kalypso (Lat. Calypso), Grek. mytol., en nymf, dotter
af Atlas och bosatt på en midt i hafvet belägen
ö, Ogygia, på hvars kust Odyssevs enligt Homeros
ensam räddade sig ur ett skeppsbrott och sedermera
qvarhölls i sju år af den sköna K. Hon gaf honom
löfte om odödlighet och evig ungdom, om han ville
blifva hennes gemål; men intet kunde dock qväfva hans
längtan att återse hem och maka, och slutligen måste
K. på Zevs’ befallning tillåta honom att afresa.
A. M. A.
Kalö (egentl. Kalvö; en mindre riktig form är Källo),
liten dansk ö vid östra kusten af Nörrejylland, i den
s. k. Kalöviken, som från Århusbukten skär in i halfön
Djursland. Genom en gammal stenbro är ön förenad
med fasta landet. Der låg i 11:te–12:te årh. ett
kloster, som 1168 lemnades åt cisterciensorden, men
öfvergafs 1172. 1313 byggde Erik Menved en borg på
K. för att hålla de jylländske bönderna i tukt. Den
blef dock redan 1320 förstörd, men sedermera åter
uppbyggd. 1514–54 var Erik Banner länsman på K. och
hade 1518–19 Gustaf Vasa i förvar. 1670 gaf Kristian
V Kalö till sin halfbroder grefve U. F. Gyldenlöve,
som ref ned slottet. Endast ruiner finnas numera
qvar. Den nuv. hufvudgården K. ligger inne i
landet och var i äldre tider slottets ladugård.
E. Ebg.
Kam (Cham), Noahs yngste son. Se Ham.
Kam, sjöv., den uti ett sol- eller regntälts rygglik
fästa hissinrättningen, afsedd att åstadkomma
spridning, så att tältets midt ej må uppbäras i blott
en punkt. Den utgöres af en käpp med åtskilliga hål,
genom hvilka korta linor gå
till olika punkter af ryggliket (tåget i ryggen),
dervid linan genom öfversta hålet göres längst och
således sprider mest. I käppens öfre ände fästes
kamfallet, det tåg hvarmed tältets midt upphissas.
R. N.
Kama l. Kamadeva, Ind. mytol. ("begärets gud"),
den indiske kärleksguden. Han är son af himmelsguden
Kasyapa och verldsmodern Maja (gudomens qvinliga
princip). K. kallas äfven den ur hjertat härstammande,
berusande, rastlöse, okroppslige guden. Det sista
epitetet syftar på att han två gånger blifvit
förbränd (första gången genom verldsförstöraren Sjivas
eldblick, andra gången genom frivillig sjelfoffring)
samt återfödd. Den sköna Retti l. Rati (ömheten)
är hans maka, Vassant (blomstringstiden) hans
ledsagare. K. afbildas ridande på en papegoja eller en
sparf (än ensam, än jämte sin gemål). Hans båge är af
sockerrör, strängen sammansatt af bin; pilspetsarna,
hvarmed han sårar hjertan och upptänder kärlek, bestå
af amraträdets rosenröda knoppar. Han föreställes
ibland sikta på ett lejon (ty kärleken öfvervinner de
starkaste). K. representerar i viss mån den i Indien
föga hyllade ideala och poetiska sidan hos kärleken,
i motsats till den derstädes vidt utbredda, starkt
sinliga älskogskulten.
Kama l. Lilla Volga (Tatar. Tjolma-idel, "Hvita
floden"), den största af Volgas bifloder, 1,585
km. lång, upprinner i en öde, träskfylld skogstrakt i
ryska guvern. Vjatka, flyter först i nordlig riktning
och beskrifver sedan en båge åt ö., s. och s. v. genom
guvern. Perm, der den upptager Visjera och Tjusovaja,
båda från Uralsluttningarna. Flodens nedre lopp,
hvilket har nästan rent vestlig riktning, faller
först på gränsen mellan guvern. Vjatka och Ufa,
derefter i Kazan. Dess förnämsta tillflöden äro på
denna sträcka Bjelaja från s. och Vjatka från n. K. är
af synnerligen stor betydelse för samfärdseln i östra
Ryssland. Med ett djup, som vexlar mellan 3 och 21 m.,
är floden segelbar på större delen af sin väg och
störes ingenstädes af forsar. Vid vårflödet stiger
dess bredd på sina ställen till 30 km. Man anslår
värdet af de varor, som årligen fraktas på K., till
20 mill. rubel. Genom Katarina-kanalen sammanknytes
K. med Dvinas flodsystem. S. A. L.
Kama-antilopen, Bubalis caama. Se Haartebeesten.
Kamadeva. Se Kama, Ind. mytol.
Kamala, Glandulae Kamala l. Gl. Rottlerae,
farmak. med., är i Bengalen benämningen på en sedan
urminnes tider uti Indien till färgning m. m. begagnad
drog, som består af de små glandier l. körtelfria hår,
hvilka bekläda frukterna och äfven finnas å bladens
filtludna undersida hos Mallotus philippinensis
Müll. (Rottlera tinctoria Roxb.), en buske eller
ett träd af 4 till 13 m. höjd, hörande till nat.
fam. Eupharbiaceae Juss. och kl. Dioecia L. Nämnda
träd växer å bergssluttningarna i många trakter af
Indien samt å Filippinerna och äfven i södra delen
af arabiska halfön, der drogen benämnes kanbil
eller vars och redan före 7:de årh. varit begagnad
af de arabiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
