Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kammarkollegium - Kammarkontor - Kammarladdningsgevär - Kammarmusik - Kammarrevisionen - Kammarråd - Kammarrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösa egendom; afgifvandet af utlåtanden om sökande
till häradsskrifvaretjenst (samt, gemensamt
med Statskontoret, till landskamrerare- och
kronofogde-tjenst) och – i enahanda ordning –
beviljandet af längre tids tjenstledighet samt
förordnandet af vikarier för sagde tjenstemän. Frågor
angående indelningsverket och roteringen
för armén o. dyl. afgöras af Kammarkollegium
gemensamt med Arméförvaltningen och, gemensamt
med Marinförvaltningen, liknande frågor angående
båtsmanshållet. – Det namn, som en jordegendom
en gång fått, får ej ombytas utan tillstånd af
Kammarkollegium; namnförändringen antecknas i
jordeboken. (Äldre hithörande handlingars vård
äfvensom verkställandet af undersökningar och utdrag
ur jordeböckerna och kollegiets äldre handlingar
åligga Kammar-arkivet.) Tjenstepersonalen utgöres
af president och 6 kammarråd, advokatfiskal och
arkivarie (samtlige utnämnde af K. M:t, kammarråden
på presidentens anmälan), dessutom 10 notarier,
registrator och aktuarie. – Domänstyrelsens
inrättande (1882) befriade Kammarkollegium från en
del detsamma förut åliggande bestyr.
Kammarkollegium kallades i äldre tider Kammarrådet,
Räkningekammaren eller endast Kammaren. "Kammaren",
Sveriges första centrala ämbetsverk, skildes på
1530-talet från Kansliet, blef omkr. 1540 ett verk
med kollegial sammansättning och fick sin kollegiala
form stadgad genom kammarordningen af 1618 samt
ärendenas fördelning närmare bestämd genom 1634 års
regeringsform. "Kammaren", som under 1500-talet bestod
af 4, under 1600-talet af 4, 5 eller 6 "kammarråd"
med "kammarmästaren", "öfverste räknemästaren"
eller (1612–84) riksskattmästaren (efter 1684 har
Kammarkollegiets chef alltid burit titeln president)
såsom chef, hade ursprungligen till uppgift endast
att mottaga fogdarnas alla räkenskaper samt mottaga
och qvittera de inkommande penningemedel, som skulle
lemnas till konungen (jfr Kameralvetenskap),
hvarjämte den egde rätt att meddela föreskrifter
åt uppbördsmännen. Sedermera vidgades kollegiets
verksamhetskrets så, att det handlade nästan alla
ärenden rörande drätsel och näringar, ja äfven
landshöfdingarna och den öfriga landsstaten sorterade
under kollegiet. Derför blef det nödvändigt att
företaga en afsöndring af ärenden, och så utbrötos
ur Kammarkollegiet: 1630 (instr. 1634) Bergsamtet
(Bergskollegium), 1637 (instr. 1651) Kommerskollegium,
1680 Statskontoret och 1687 Kammarrevisionen
(Kammarrätten). Sambandet mellan de 5 kollegierna
var dock icke mera brutet än att de 1687–94 hade en
gemensam president (F. Wrede). Men alldeles skilda
från Kammarkollegium blefvo de nyskapade verken,
när de erhöllo egna presidenter: Bergskoll. 1694,
Kammarrevisionen 1695, Kommerskoll. 1711 och
Statskontoret 1720. Kammarkollegiet hade likväl en
mycket vidlyftig uppgift, ty till detsamma hörde
fortfarande frågor rörande tull-, landtmäteri- och
skogsärenden samt mynt- och kontrollverken, hvilka
först i detta årh. öfverlemnats åt andra ämbetsverk,
och till 1828
utöfvade kollegiet domsrätt i en mängd på administrativ
väg behandlade tvistemål.
Kammarkontor, benämning på den räkenskapsförande
afdelningen af vissa centrala ämbetsverk
(Lotsstyrelsen, Kommerskollegium,
Jernvägstrafikstyrelsen). Inom andra verk
(t. ex. Statskontoret, Generaltullstyrelsen) har
vid senaste ombildning benämningen Kammarkontor
uttbytts mot andra, såsom Kameralbyrå o. dyl.
J. H.
Kammarladdningsgevär. Se Eldhandvapen, sp. 348.
Kammarmusik, det slags musik, som företrädesvis lämpar
sig till utförande i mindre rum, till åtskilnad från
större konsertmusik samt teater- och kyrkmusik. Redan
Ludvig XIV hade en särskild "maître de la musique
de la chambre du roy", och uti Italien finna vi så
tidigt som omkr. 1600 en massa utgifna "cantate da
camera" och "madrigali da camera". Dessa voro vokala
stycken; men äfven instrumental kammarmusik förekom i
form af sviter och, senare, af sonater för ett eller
flere instrument. Numera betecknar ordet kammarmusik
vanligen stycken för ett fåtal instrument, såsom duor,
trior, qvartetter, qvintetter o. s. v., oftast för
stråkar med eller utan piano; men undantagsvis kunna
solosaker, äfven sångnummer, deruti inbegripas. I
afseende på lokalen har ordet numera ej häller så
sträng begränsning, då t. ex. stråkqvartetter ej
sällan utföras i större konsertsalar – hvilket
visserligen alltid förblifver en oegentlighet. –
Fordom var äfven kammarmusiken mera privat än
offentlig och idkades hufvudsakligen i furstliga
och högadliga personers hus af enkom aflönade
"kammarmusiker", "kammarsångare", "kammarvirtuoser"
m. m., titlar, hvilka delvis bibehållas ännu i dag. –
Den kammarstil, som blef utmärkande för hithörande
kompositioner, karakteriseras gent emot konsert- och
operamusiken af en dess mera subtilt konstrik och i
detalj gående utarbetning af de musikaliska tankarna,
ju mera hvarje instrument är en solostämma samt större
massverkningar och bestickande klangskiftningar
äro omöjliga. Af detta skäl har kammarmusiken i
alia tider gällt för den finaste kompositionsarten.
A. L.
Kammarrevisionen. Den kontroll öfver kronans
uppbördsmän, som enligt 1618 års Kammarordning
skulle utöfvas genom räkenskapernas granskning af
Kammarkollegium i dess helhet, blef snart öfverflyttad
på en särskild afdelning af sagda ämbetsverk, benämnd
"Besvärs-kammaren" eller "Revisions-kammaren". Detta
namn utbyttes (regl. af d. 18 Febr. 1687) mot
Kammarrevisionen, som i sin ordning (k. kung. af
d. 30 April 1799) fick gifva vika för Kammarrätten
(se d. o.). J. H.
Kammarråd. Se Kammarkollegium.
Kammarrätten, ett af de till k. Finansdepartementet
hörande centrala ämbetsverken, i äldre tider en
afdelning af Kammarkollegium, slutligen kallad
Kammarrevisionen (se d. o.). Kammarrätten är dels
domstol, dels förvaltande verk. Dess ämbetsmyndighet
omfattar, enligt senast utfärdade instruktion af
den 14 Nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
