Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 137-138 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kam-myggor - Kamomill-blommor - Kampanien - Kampanil - Kampanj - Kampanjflagg - Kampanjlanternor l. kompanlanternor - Kampementsplats - Kampen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

par andra slägten af ordningen Tipulariae bland
de tvåvingade insekterna (Diptera). Kam-myggornas
antenner äro 13-ledade. med sista leden mycket
lång. Hos hannarna äro antennerna alltifrån fjerde
leden kamlika. O. T. S.

Kamomill-blommor (slarfvigt hopdraget till
"kamill-blommor"), Flores Chamomillae, farmak.,

kallas de torkade blomkorgarna af Matricaria
Chamomilla L., nat. fam. Synanthereae Juss.,
kl. Syngenesia L., en ört, som är allmän i hela
Europa på torra åkrar, backar o. s. v. Från
Europa har kamomillan invandrat i andra
verldsdelar och är t. ex. allmän i New
South-Wales i Australien. Blomkorgarna hafva
hvita, tunglika, slutligen nedböjda, endast
med pistiller försedda strålblommor. De gula,
rörformiga diskblommorna äro tvåkönade. De små
skalfrukterna sakna fruktfjun. Fästet är naket,
gropigt, småningom utväxande till konisk form
och ihåligt. Genom denna ihålighet och fästets
nakna yta skiljes kamomill-drogen lätt från andra
liknande torkade blomkorgar. Lukten är dessutom
egendomligt aromatisk, af färsk drog snarlik den
af smultron eller äpplen. Smaken är bitter och
kryddartad. Lukt och smak härröra från en flyktig
olja, kamomill-oljan, som är färgad blå af azulén
eller coeruleïn, hvilken likaledes är en flyktig
olja, löst i kamomilloljan. Derjämte finnas
bitterämne och garfämnen. Kamomill är ett gammalt
folkmedel, ofta användt i tid och otid, i form af
te, mot hysteriska krämpor och koliksmärtor, kramp
o. s. v. Kamomill-te brukas äfven ofta såsom ett
retande och krampstillande lavemang. Kamomill-blommor,
fuktade med kamfersprit och värmda, nyttjas såsom
fördelande kryddor till omslag å svullnader. Omslag
och tvättningar med kamomill-te var före upptäckten
af karbolsyrans och borsyrans desinficierande
förmåga det vanligaste medlet till renande af sår med
stinkande afsöndring. Lika verkan har s. k. romersk
kamomill, som består af de torkade blomkorgarna
af Anthemis nobilis L., vanligen den odlade
varieteten med "dubbla" hvita blommor, hos hvilken
alla diskblommorna erhållit tunglikt, hvitt bräm.
O. T. S.

Kampanien (Lat. Campania), fordom landskap på
vestra kusten af Italien, sträckte sig från floden
Liris (Garigliano) i n. till Promontorium Minervae
(Punta della Campanella) is. I n. v. gränsade det
till Latium, i n. ö. till Samnium och i s. ö. till
picenternas land, som dock i äldre tider hörde till
K., så att detta sträckte

sig i s. till floden Silarus (Sele) och Lukanien. Af
romarna, som der hade sina praktfullaste landställen,
kallades området på grund af sin fruktbarhet och
skönhet Regio l. Campania felix ("Lyckliga K."),
liksom slättlandet omkring Neapel ännu i dag bär
namnet Campagna felice. En mängd naturskönheter,
såsom udden Misenum, Vesuvius, Flegreiska fälten,
floden Vulturnus samt sjöarna Avernus och Lucrinus,
gåfvo denna trakt ett särskildt behag. Bajae med sina
bad var medelpunkten för den fina verlden. Andra
mera bekanta orter voro Cumae, Puteoli, Neapolis,
de år 79 e. Kr. begrafna städerna Herculaneum,
Pompeji och Stabiae, Capua (hufvudstad). Såsom de
ursprungliga innevånarna i landet betraktas oskerna
l. ausonerna. Grekiska kolonister anlade staden Kyme
(Cumae), moderstad för Dikaiarchia (Puteoli),
Palaiopolis och Neapolis. Senare invandrade
etruskerna, som sannolikt grundade Capua och Nola
samt i sin tur måste lemna plats för samniterna. Båda
dessa folk voro dock fåtaliga, och den kampaniska
befolkningen var fortfarande väsentligen af oskisk
ras. I 4:de årh. f. Kr. eröfrades K. af romarna,
hvilka till tryggande af förbindelsen mellan Rom
och Capua anlade Appiska vägen (se d. o.). Nu utgör
K. ett af Italiens 16 compartimenti, har en areal
af 16,556,7 qvkm. med 2,896,577 innev. (1881) och
indelas i provinserna Avellino, Benevento, Caserta,
Napoli och Salerno.

Kampanil (Ital. campanile, af campana, klocka),
egentligen ett för upphängning af kyrkklockorna
afsedt torn. Ordet begagnas likväl företrädesvis
för att beteckna uti Italien förekommande, med
kyrkorna i allmänhet ej sammanbyggda, utan bredvid
dem uppförda tornbyggnader för nämnda ändamål. Till
de äldsta af dessa hör tornet vid S. Apollinare in
classe (Ravennas hamnstad), från 500-talet. Det torde
likväl ej vara alldeles gifvet, att det ursprungligen
varit ämnadt till klocktorn. Berömda kampaniler
äro det lutande tornet i Pisa, uppfördt bredvid
domen, efter 1174, kampanilen vid domen i Siena,
från slutet af 1200-talet, samt Giottos präktiga
torn bredvid domen i Florens, påbörjadt 1334.
Upk.

Kampanj (Fr. campagne, af Lat. campus, fält),
fälttåg. – Handelst., den tid af året, då vissa
fabrikationer, t. ex. den af hvitbetssocker,
oafbrutet fortgå.

Kampanjflagg, sjöv., fordom bruklig benämning på
den gamla svenska tretungade örlogsflaggen, hvilken
var blå, med gult kors (utan unionstecken). Den
hissades på en akterut upprest flaggstång, som
kallades kampanj- eller rättare kompanflaggstock.
L. H.

Kampanjlanternor l. kompanlanternor, sjöv.,
fordom bruklig benämning på de lanternor, hvilka
örlogsfartyg begagna för att under mörker kunna
meddela sig med andra fartyg. Sitt namn hade
de deraf att de för vissa signaler upphissades
å kampanjflaggstocken (se Kampanjflagg).
L. H.

Kampementsplats. Se Kampera.

Kampen, stad i nederländska prov. Over-Ijssel. Se
Campen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>