Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanel-kassia, indisk kanel - Kanelolja - Kaneloljsocker - Kanelsyra - Kaneltinktur - Kanelur - Kanem - Kanev (Kaniev) - Kanfas - Kangasala - Kanholmen - Kanik, Kanonicus - Kanikehemman - Kaninen - Kaninugglan - Kanister - Kanisza, Nagy-Kanisza - Kanitz, Philipp Felix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Kina, förekommer vanligen såsom enkla, hårda,
spröda rör eller rännor af vexlande längd, 1 till
nära 2 cm. vidd och 1 till 2 mm. tjocklek. Den
yttre sidan, som ofta är ojämn, har rödbrun färg,
med brungråa fläckar af ytterbark; den inre sidan är
mörkbrun. Smaken är tämligen skarpt aromatisk, något
slemmig, men föga sötaktig. Kanel-kassian innehåller
flyktig olja, garfämne och harts, hvilken sistnämnda
beståndsdel ger glans åt innerbarkens brottyta.
O. T. S.
Kanelolja, farmak. Med detta namn förstås
vanligast den officinella Aetheroleum Cassiae,
som erhålles genom destillation af barken af
Cinnamomum Cassia Blume (se Cinnamomum och
Kanel-kassia). Denna kanelolja, som i stor skala
tillverkas i Kina, har en rödbrunaktig färg,
stark, brännande kanelsmak och behaglig lukt. Så
kallad äkta kanelolja, hvilken erhålles af den äkta
kanelen, eller Ceylon-kanelen, liknar denna olja,
men är mera tjockflytande och har, nyssberedd, en
guldgul färg. Kanel-oljan består hufvudsakligen
af cinnamylväte (kanel-aldehyd, se d. o.) samt
begagnas såsom tillsats till parfymer och, blandad
med socker (Kaneloljsocker, Elaeosaccharum cinnamomi),
till förbättrande af vissa pulvers obehagliga smak.
O. T. S.
Kaneloljsocker. Se Kanelolja.
Kanelsyra, kem., en omättad, aromatisk syra, C6 H5 -
CH = CH - CO2 H, hvars eterart med kanel-alkohol
förekommer i storax. Syran kan erhållas genom
oxidation af kanel-aldehyd eller, syntetiskt,
af bittermandelolja och acetylklorid. Kanelsyran
kristalliserar i stora, färglösa prismer och
förvandlas genom oxidation till bittermandelolja
eller benzoesyra. P. T. C.
Kaneltinktur. Se Kaneldroppar.
Kanelur. Se Kannelerad.
Kanem, ett flackt och delvis sumpigt landskap
i Central-Afrika, n. och n. ö. om sjön Tsad,
var förr ett sjelfständigt negerrike, men är
numera en lydprovins under Bornu. En liten del af
K. lyder dock under Wadai. Innevånarna, kanembu,
äro muhammedaner. Genom beständiga slafjagter af
grannarna, imosjar i n. samt Bornu- och Wadaifolken
i s. v. och ö., har landet blifvit nästan en
ödemark. Hufvudorten är Mao, ej långt från Tsads östra
strand. Se Nachtigal, "Sahara und Sudan, ergebnisse
sechsjähriger reisen in Afrika". II (1881). H. A.
Kanev (Kaniev), stad i ryska guvernem. Kiev,
vid Dnjepr. Omkr. 8,000 innev.
Kanfas (Fr. canevas, af Lat. cannabis,
hampa). 1. Urspr. glestrådigt hamptyg, sedan
äfven liknande tyg af linne o. s. v., som genom
klistring gjorts styft. – 2. (Kanfass), sjöv.,
den segelduksremsa, hvarmed en flaggs inre sida är
kantad. Denna benämning förekommer nästan endast
på handelsfartyg. 2. R. N.
Kangasala, socken af Birkkala härad och domsaga,
Tavastehus län, Finland. Areal 551 qvkm.;
befolkningen finsk, 5,031 pers. (1881). Tillsammans
med Kuhmalahti till Jämsä härad hörande kapell (areal
163 qvkm., 1,490 innev.) bildar K. ett imperielt
pastorat af 2: dra kl, Åbo ärkestift, Tammerfors
prosteri. Bland
egendomar i K. märkes Liuksiala f. d. kungsgård, drottning
Karin Månsdotters enkesäte 1581–1612. – K. är en af
Finlands naturskönaste nejder. Från den genom socknen
strykande Kangasala-åsen, en del af Satakunnanselkä,
långs hvars höga och smala kam allmänna landsvägen
mellan städerna Tavastehus och Tammerfors är
ledd, erbjuder sig åt ömse sidor en vidsträckt,
hänförande utsigt öfver Längelmävesis och Roines
vida vatten, hvilka äro förbundna genom en kanal,
Kaivanto, som genomskär åsen på dess smalaste ställe.
O. I.
Kanholmen, holme med ledfyr vid Sandhamnsleden
i Stockholms skärgård, i nordvestra delen af
Kanholmsfjärden, hvilken utbreder sig mellan
Vindö i v., Harö i ö. och Runmarö i s.
A. G.
Kanik, Kanonicus (af Grek. kanon, regel), medlem
af ett dom- eller kollegiat-kapitel, domherre. Se
Domkapitel.
Kanikehemman, kamer., prebendehemman, anslagna till
aflönande af kaniker.
Kaninen. Se Hardjuren.
Kaninugglan, Pholeoptynx cunicularia, zool., en
till dagugglornas underfamilj, ugglornas familj och
ordningen roffoglar inom foglarnas klass hörande
art, hvilken räknas till håluggle-slägtet, som
igenkännes på sina höga, blott framtill glest
befjädrade, med korta tår försedda ben. Kaninugglan är
ofvan rödaktigt gråbrun, med aflångt runda, hvita
prickar; kinderna och ögonbrynen äro hvita, framhalsen
rödaktigt gul, med gråbruna fläckar, bröstet gråbrunt,
gulfläckigt, buken gulhvit, ofläckad. Fogelns längd
stiger till 23 cm. Arten lefver på pampas och llanos
i viscachans, myrätarnas och bältornas underjordiska
boningar, men gräfver sig äfven sjelf hålor, särskildt
för att i dem lägga sina ägg. Kaninugglan sitter
ofta midt på ljusa dagen på marken, vanligen på de
af nyssnämnda djur uppkastade små jordkullarna. Hon
är icke rädd, utom der indianer finnas, ty dessa hysa
stor afsky för henne och förfölja henne ifrigt. Fogeln
jagar väl företrädesvis om natten, men äfven ganska
ofta vid fullt dagsljus. Kaninugglan gör stor nytta
genom att fånga möss, råttor, ormar, insekter o. s. v.
C. R. S.
Kanister (af Lat. canistrum, korg), blecklåda,
bleckdosa, till förvaring af te, tobak, o. s. v.
Kanisza [-issa], Nagy-("stor"), köping i ungerska
komitatet Zala, vid föreningen af jernvägslinierna
frän Sopron (Ödenburg) och Székes-Fehérvár
(Stuhlweissenburg). 18,398 innev. (1880). N.-K. var
förr den andra fästningen i Ungern och spelade
följaktligen en betydande rol i krigen mot
turkarna, hvilka innehade den från 1600 till 1690,
då österrikare och ungrare efter tvåårig belägring
återtogo densamma. Fästningsverken slopades 1702.
Kanitz, Philipp Felix, österrikisk skriftställare,
f. 1829, satte från 1858 såsom sitt mål att noggrant
lära känna och beskrifva de af slaver befolkade
delarna af det turkiska riket, om hvilka lands
förhållanden man då ännu egde blott ofullständiga och
föga tillförlitliga underrättelser. Såsom resultat
af sina resor i dessa trakter har han, utom smärre
uppsatser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
