Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karasutsas, JOannis - Karat - Karategin - Karatheodory, Alexandros (Iskender pascha) - Karatsjev - Karatsji - Karavan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karasutsas, Joannis, nygrekisk skald, har
med eldigt patos, men icke utan ett visst slöseri
med retoriska medel, skrifvit lyriska dikter
af hufvudsakligen fosterländskt innehåll. Alla
stamfränders befrielse från turkarnas herravälde
och Greklands återställande till dess forna omfång
äro hans älsklingstankar. Hans förkärlek för den
klassiska tidens språkskatter gör honom dock mindre
lättfattlig för grekiska nationens flertal. Med
afseende på versformer erbjuder hans diktning en ny,
rik omvexling, särskildt genom användandet af rim. He
lyra (1839), He musa telatsusa (1840) och He barbitos
(1860) äro namn på trenne diktsamlingar af K.
Karat (om ordets betydelse och härledning se
Ceratonia och Erythrina). Vid handel med ädelstenar
och guld begagnades fordom karat såsom vigtsenhet. En
guldvigtskarat var 1/24 af en kölnisk mark, eller
9,744 gr. En juvelkarat var omkring 200 milligram,
något olika på olika ställen. – I Sverige betecknas
med karat guldets finhetsgrader, i det att guldet
tänkes deladt i 24 delar l. karat. Rent guld håller
således 24 karat; om 3/4 äro rent guld, håller det
18 karat o. s. v. Hvarje karat delas i 12 grän.
L. A. F.
Karategin, berglandskap i Central-Asien, begränsas
i n. af ryska Turkistan och Kokand, i s. af
Afganistan. Areal 21,535 qvkm. Innevånarnas
antal anslås vanligen till 100,000. Styrelsen
utöfvas af många små kaner, hvilka ligga
i ständiga fejder med hvarandra. Den gamla
handelsvägen från Kolab till Kokand är på
grund af den allmänna osäkerheten öfvergifven.
S. A. L.
Karatheodory, Alexandros (Turk. Iskender pascha),
turkisk statsman, föddes 1830 i Konstantinopel och
tillhör en ansedd grekisk slägt derstädes. Hans
uppfostran fullbordades i Paris, hvarefter han
anställdes i turkiska diplomatiens tjenst. Kunnig och
pålitlig, hade han trots flere ministèrförändringar
bibehållits såsom understatssekreterare
("mustesjar") i utrikesdepartementet, då han i
Juni 1878 sändes till Berlin-kongressen såsom den
förste af Portens fullmäktige, samtidigt hugnad med
bala-värdighet. Efter kongressens slut förde han
Portens underhandlingar i Wien med anledning af
Österrikes ockupation af Bosnien och Herzegovina
samt utnämndes till generalguvernör öfver Kreta,
men kallades straxt derefter till Konstantinopel
såsom utrikesminister, i hvilken befattning han
skickligt sökte värna Turkiets intressen vid den
definitiva freden med Ryssland (Febr. 1879) och
vid konventionen med Österrike angående Bosnien
och Herzegovina (21 April). Då storvesiren Kereddin
pascha i slutet af Juli 1879 nedlade sitt ämbete,
följde K. exemplet. Icke långt derefter blef han
minister för de allmänna arbetena, men qvarstannade
såsom sådan endast en kortare tid.
Karatsjev, stad i ryska guvernem. Orel, vid
Snjesjet, en biflod till Desna, och jernvägen
Smolensk–Orel. Omkr. 12,000 innev. Handel med
landtmannaprodukter, olja och sejlarevaror.
Karatsji (Eng. Currachee l. Kurrachee). 1. Distrikt
i kejsaredömet Indien, presidentskapet Bombaj,
prov. Sindh, mellan nedre Indus och floden Habb
l. Pab, som bildar gräns mot Belutsjistan. Areal
36,495 qvkm. 426,722 innev. (1872), de fleste
muhammedaner. – 2. Hufvudstad i nämnda distrikt
och i prov. Sindh, ligger vid Arabiska hafvet i
nordvestligaste delen af Indus’ delta och hade
1872 56,753 innev., deraf 30,000 muhammedaner,
23,000 hinduer och 3,400 kristna. Garnison. Staden
är slutpunkt för Indus-jernvägen till Pandjab, står
i telegrafisk förbindelse med Europa och det öfriga
Indien samt var redan före öppnandet af Sues-kanalen
den femte af Indiens hamnar. Sedan hamnen 1869–73
gjorts tillgänglig för de största fartyg, har stadens
handel ytterligare tilltagit.
Karavan (Pers. karvan, lastdragande djur, handlande,
karavan, af kar, sak, göromål) betyder i allmänhet
i Orienten hvarje samling af resande, som med
sina på kameler, åsnor eller hästar lastade saker
färdas genom sådana trakter, der inga banade vägar
finnas. Särskildt utgöra karavaner i Asiens och
Afrikas muhammedanska land den regelmässiga formen
för varutransporten mellan betydande platser, i
synnerhet der denna har att passera vattenfattiga,
folktomma eller af kringströfvande rofgiriga stammar
oroade trakter. Sådana karavaner kunna ofta bestå af
hundratals menniskor och ända till tusen kameler. På
de smala stigarna i bergstrakter gå dessa alltid
en och en efter hvarandra, men på vida slättmarker
oftast i flere tiotal bredvid hvarandra, emedan de
på detta sätt finna mer af den af tistlar, torra
örter och qvistar bestående föda, som de under
marschen oupphörligt söka till höger och venster om
stigen. En sådan slätt finner man då liksom randad
af de otaliga smala parallelt löpande stigarnas ljusa
band. Är karavanen undantagsvis i gång under natten,
förenas kamelerna vanligen med hvarandra genom tåg
från den enes svans till den andras hufvud och bilda
då en enda oöfverskådligt lång kedja. Karavanerna, som
ledas af en inom hvarje karavan vald karavan-basji,
"karavan-hufvud", hafva sina af ålder bestämda halt-
och lägerplatser enligt regeln vid en källa, der de
äfven ofta finna en karavan-seraj (se d. o.) till
sitt förfogande. Den vanliga kamelbördan utgör
omkr. 200 kg. och dagsmarschen 35 à 40 km. på 8 à 9
timmar, då kameldrifvarna, hvilka oftast äro egare
till de af köpmännen förhyrda kamelerna, enligt
regeln alltid gå till fots. Karavanerna, som utan
tvifvel utgöra den äldsta formen för förmedlandet
af det internationella varuutbytet – de omnämnas
redan af Herodotos –, förbinda stundom vidt skilda
platser med en i bestämda afgångstider ordnad trafik,
så t. ex. Damaskus med Aleppo och Smyrna, Bagdad
och Teheran, Jerusalem och Kairo, så äfven Bokhara
och Samarkand å ena sidan samt Kiva och Orenburg å
andra sidan med Persiens och Indiens handelsplatser,
för att ej tala om de ofantliga pilgrimskaravanerna,
som hvarje år sätta de heliga orterna Mekka och Medina i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
