Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4a. Karl Vilhelm Ferdinand (hertig af Braunschweig och Lüneburg) - 4b. Karl Fredrik August Vilhelm (hertig af Braunschweig och Lüneburg) - 5a. Karl (landtgrefve af Hessen-Kassel) - 5b. Karl (furste af Hessen-Kassel) - 6. Karl Anton (furste af Hohenzollern-Sigmaringen) - 7a. Karl (IV) Leopold (hertig af Lothringen) - 7b. Karl Alexander (österrikisk fältmarskalk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring Erfurt, medan Napoleon inryckte i Sachsen. Han
drog sig derefter tillbaka till Auerstädt,
hvarest han d. 14 Okt. 1806 blef i grund slagen af
Davout. Dödligt sårad, fördes han från striden till
Braunschweig, men måste derifrån fly till Ottensen
(nära Altona), der han afled d. 10 Nov. 1806. K. var
en duglig regent och vinnlade sig särskildt om
undervisningsväsendets höjande i sitt land. Han var
gift med Georg III:s af England syster Augusta. Af
deras barn må nämnas Fredrik Vilhelm (se d. o.) och
Karolina Amalia, gift med Georg IV af England. – b)
K. Fredrik August Vilhelm, den föregåendes sonson,
son af hertig Fredrik Vilhelm, född d. 30 Okt. 1804,
vistades under sin barndom jämte sina föräldrar
i landsflykt och kom derunder tvänne gånger till
Sverige, hvars konung, Gustaf IV Adolf, var hans
moders svåger. Först 1814, efter Napoleons fall,
fick han återvända till Braunschweig, och då hans
fader 1815 stupade vid Quatrebras (d. 16 Juni),
uppsteg K. på tronen. Han stod under förmynderskap
af prinsen-regenten, sedermera Georg IV af England,
och förklarades myndig 1823. Under 7 år förde han
i Braunschweig den uslaste regering och lät sig
dervid ledas endast af sina dåliga instinkter. Den 6
Sept. 1830 reste sig befolkningen i hufvudstaden och
nödgade K. att fly ur landet, hvarefter hans broder
Vilhelm öfvertog regeringen, till en början i K:s,
men från 1831 i eget namn. I Nov. 1830 gjorde K. ett
misslyckadt försök till kontrarevolution. Han förde
derefter ett kringirrande lif och dog d. 19 Aug. 1873
i Genève, till hvilken stad han testamenterade sin
betydliga förmögenhet mot vilkor att staden reste en
ryttarestaty till hans minne.
5. K., furstar af Hessen-Kassel: a) K., regerande
landtgrefve, son af landtgrefven Vilhelm VI, föddes
d. 3 Aug. 1654 och efterträdde 1670 sin broder Vilhelm
VII, men utestängdes af sin moder från regeringens
utöfvande till år 1677. Han var en verksam deltagare
i krigen mot Ludvig XIV. Under det stora nordiska
kriget sökte han, ehuru med ringa framgång, medla
mellan Karl XII och Fredrik I i Preussen. I det inre
verkade han åtskilligt godt för sitt land, särskildt
genom att på gynsamma vilkor öppna det för de ur
Frankrike landsflyktige hugenotterna. Med sin gemål,
Maria Amalia af Kurland, enka efter hans broder och
företrädare, hade K. 15 barn, bland hvilka märkes hans
efterträdare Fredrik, hvilken 1720 till följd af sitt
gifte med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora valdes
till Sveriges konung. K. dog d. 23 Mars 1730. – b)
K., yngre son af arfprinsen, sedermera landtgrefven
Fredrik II och engelske konungen Georg II:s dotter
Maria, föddes i Kassel d. 19 Dec. 1744. Föräldrarnas
äktenskap var olyckligt och upplöstes 1754, hvarefter
K. från 1756 jämte sina bröder uppfostrades hos sin
aflidna mosters gemål, danske konungen Fredrik V,
hvars dotter Lovisa 1766 blef K:s maka. K. inträdde
i den danska armén, var i sitt 22:dra år general,
chef för gardena och president i krigsrådet,
utnämndes 1774 till fältmarskalk och blef 1814
generalfältmarskalk. 1768 sattes han
till ståthållare öfver hertigdömena Slesvig och
Holstein, med slottet Gottorp till residens; och
då en gemensam slesvig-holsteinsk regering 1834
upprättades på Gottorp, utnämndes K. till dess
öfverpresident. Efter Danmarks krigsförklaring
mot Sverige 1788 inryckte han såsom dansk
öfverbefälhafvare med 9,500 man i Bohus län och
tillfångatog d. 29 Sept. vid Qvistrum en svensk
härafdelning, men förmåddes d. 9 Okt. af engelska
sändebudet i Danmark att upphöra med fientligheterna
och drog sig snart tillbaka till Norge. K. egde ett
lefvande intresse för vetenskaperna, var en ifrig
frimurare, sysselsatte sig äfven länge med guldmakeri
och författade Mémoire sur la campagne de 1788 en
Suède (1789), Aufklärungen über die geschichte
der grafen Struensee und Brandt (s. å.) samt
Mémoires de mon temps, ännu blott till en del
offentliggjorda (1861). Han dog i sitt 92:dra år, d.
17 Aug. 1836. Hans son Karl Fredrik blef hans närmaste
efterträdare i den slesvig-holsteinska regeringen. En
dotter till K., Maria Sofia Fredrika, blef Fredrik
VI:s af Danmark gemål; en annan, Louise, förmäld med
hertig Vilhelm af Holstein-Beck (sedermera hertig af
Glücksborg), blef moder till konung Kristian IX af
Danmark och dennes syskon.
6. K. Anton, furste af Hohenzollern-Sigmaringen,
född d. 7 Sept. 1811, efterträdde sin fader
1848, men afsade sig 1849 regeringen till
förmån för konungen af Preussen, hvaremot han 1850
erhöll titeln "höghet" och 1861 "kunglig höghet".
1858 blef han ministerpresident och president
i statsrådet, men nedlade dessa ämbeten 1862
och blef 1863 öfverkommendant i Rhenprovinserna
och Westfalen. Han är nu infanterigeneral och
vicepresident i landtförsvarskommissionen. 1834
förmälde han sig med prinsessan Josefina af Baden.
Han är fader till arfprinsen Leopold, hvilken blef
den yttre anledningen till fransk-tyska kriget
1870, och konung Karl af Rumanien.
7. K., hertigar af Lothringen: a) K. (IV)
Leopold, hertig af Lothringen, österrikisk
fältmarskalk, föddes 1643 och blef till följd af
Frankrikes eröfringslusta fördrifven från sitt land.
Han fick af kejsar Leopold I befälet öfver ett
kavalleriregemente och stred med utmärkelse under
Montecuculi först vid S:t Gotthard 1664 och sedermera
i Nederländerna samt vid Rhen, der han sjelf fick
öfverbefälet. Sina skönaste lagrar skar han dock
vid undsättningen af Wien (1683), som belägrades af
turkarna, och under fortsättningen af kriget
med desse (seger vid Mohacz, 1687). Rikskriget mot
Frankrike började han 1689 med intagandet af Mainz
efter tappert försvar. Döden afbröt dock redan d.
18 April 1690 hans segerlopp. K. ansågs med
rätta för en af sin tids störste härförare. – b)
K. Alexander, österrikisk fältmarskalk, f. 1712,
den föregåendes sonson, var broder till kejsar
Frans Stefan, Maria Teresias gemål. Från sin första
ungdom egnade han sig åt krigareyrket och ådagalade
under 1736–39 års krig med turkarna stor begåfning,
blick och omdöme. Vid 27 års ålder fältmarskalk,
fick K. 1742 öfverbefälet i Böhmen. Han stred med både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
