Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karnak - Karnal - Karnap - Karnatik (Carnatic) - Karnation - Karnauba-palm och Karnauba-vax - Karnaval - Karneades - Karneol - Karner - Karneval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"förfädrens sal", så kallad efter den berömda relief
(nu förvarad i Louvre-muséet i Paris), som
föreställer Totmes III bringande gåfvor åt sina 56
företrädare. Bakom den mindre pelaresalen afslutas
det stora templet af en mängd mindre rum i förstördt
skick. Utom detta i sitt slag allenastående monument,
som innehåller ovärderliga skatter af skulpturer
och inskrifter (t. ex. Pentaurs berömda dikt om
Ramses II:s bedrifter), eger K. flere andra tempel
och byggnader, af hvilka ett från Amenofis III:s tid
är det mest betydande, men till stor del blott under
formen af en massa kolossala, med hieroglyfer prydda
stenblock. Marken rundt omkring templen är betäckt
med kullstörtade pelare och obelisker, ramlade tak,
afbrutna kapitäler, stympade statyer, delar af lejon,
androsfinxer och andra djurfigurer af svart och röd
granit. Endast med svårighet kan man komma fram mellan
dessa groteskt uppstaplade stenmassor. Jfr Mariette
"Karnak, étude historique et archéologique" (1875).
H. A.
Karnal. 1. Distrikt i regeringsområdet Delhi,
Pandjab, kejsaredömet Indien, begränsadt i
ö. af floden Djamna. Areal 6,089 qvkm. 610,927
innev. (1868). – 2. Hufvudstad i nämnda
distrikt. Omkr. 30,000 innev. Stort stuteri.
Karnap, ett med tak och fönster försedt altan- eller
tornlikt utsprång från en större byggnad, stundom
kalladt altan-torn, hängtorn. Ett karnap hvilar
vanligen på från väggen framspringande konsoler eller
på en utefter densamma uppdragen pelare; stundom är
det dock direkt neddraget ända till marken. Karnap
förekomma å senare medeltids-byggnader, äfvensom
ofta i den nordiska (tyska, holländska, danska)
renaissancen. I Sverige var bl. a. Gripsholms slott
fordom försedt med flere karnap. Ett gammalt sådant
(ett s. k. burspråk; se d. o.) finnes ännu å huset
n:r 51 vid Kornhamnstorg i Stockholm, i hvilken stad
nya liknande utbyggnader ej längre äro sällsynta. –
Ordet karnap förekommer hufvudsakligen i äldre
skrifter och härledes af Med. Lat. canapeum, som
ursprungligen betecknade ett myggnät (jfr Kanapé), men
slutligen ett af förhängen på alla sidor omslutet rum.
Upk.
Karnatik (Carnatic), ett område i kejsaredömet
Indien, presidentskapet Madras, hvilket, ehuru numera
ej någon politisk eller administrativ enhet, är af
stor historisk vigt. Det sträckte sig längs östra
kusten från floden Gandakamma till kap Komorin
och var deladt i norra, mellersta och södra K.,
mellan hvilka floderna Coleroon och Penna bildade
gräns. Sedan 1801 har det tillhört engelsmännen och
omfattar nu distrikten Nellore, Chengalpat, North
och South Arcot, Trichinopoly, Tanjore, Madura
och Tinnevelli, med en areal af 116,740 qvkm. och
13,220,800 innev. (1871).
Karnation (af Lat. caro, genit. carnis, kött) kallas
inom målarekonsten återgifvandet af färgen eller
färgverkan hos de nakna delarna af menniskokroppen.
Karnauba-palm och K.-vax. Se Corypha.
Karnaval. Se Karneval.
Karneades, grekisk filosof, född i Cyrene i Afrika
omkr. 214, död i Athen 129 f. Kr., åhörde stoikerna
och akademikerna i Athen samt blef med tiden ledare
af Nya akademien, på hvars åsigter han dock tryckte
en särskild prägel, så att Cicero kunnat tala om
K. såsom stiftare af en "Tredje akademi". Jämte
stoikern Diogenes och peripatetikern Kritolaos
utförde K. år 156 en politisk beskickning till
Rom och väckte derunder hos romarna intresse,
men tilllika hos en och annan dygdig man, såsom
Cato, rädsla för den grekiska filosofien och
talarekonsten. K:s lärosatser äro kända endast
genom senare filosofers skrifter. Åt den skeptiska
riktning, i hvilken Arkesilaos infört akademien,
sökte K. gifva större fasthet, i det han icke blott,
i strid mot stoikerna och peripatetikerna, nekade
möjligheten af ett säkert kännetecken på sanningen,
utan ock uppställde grader af sannolikhet, alltefter
som en föreställning endast hänförde sig till något
föremål eller derjämte kunde sammanställas med andra
sammanhängande föreställningar eller tillika rent af
bekräftades af dessa. Stoikernas gudsbegrepp synes han
hufvudsakligen hafva angripit från synpunkten af dess
antropomorfistiska karakter. Viljans frihet försvarade
han, men såg i "det rätta" endast en konventionel
dygd, emedan en i menniskans natur eller förnuftiga
vilja grundad dygd borde visa sig vara oföränderlig. I
denna åsigt, likasom äfven i uppfattningen af det
högsta goda såsom ett dygdigt tillfredsställande af
de naturliga behofven, stod han epikureismen nära.
Karneol (af Lat. caro, genit. carnis, kött), röd
(köttfårgad) eller rödbrun varietet af chalcedon,
nyttjas ofta för sin vackra färg till ring- och
sigill-stenar, till ringar, armband m. m., men har
föga värde. Karneol förekommer i Rhentrakterna och
på en mängd andra ställen, men endast obetydligt
i Sverige. Ofta är den rödbruna färgen framkallad
genom den ursprungligen gråa eller gråröda stenens
"bränning". A. E. N.
Karner, keltisk folkstam på karniska alpernas södra
sluttningar. Jfr Galler, sp. 815.
Karneval (Fr. carnaval, Ital. carnevale, egentl.
natten före ask-onsdagen, då man för en tid afsade
sig njutningen af kött, antages vanligen vara
en sammansättning af Ital. carne vale!, "kött,
farväl!", men är sannolikare en förvrängning af
Med. Lat. carnelevamen, af caro, kött, och levare,
borttaga), ursprungligen benämning på den af en
mängd lustbarheter och upptåg betecknade tiden
mellan trettondedag jul och ask-onsdagen, med hvilken
sistnämnda dag den 40 dygn långa fastan inträdde. Det
var en tid af allmän uppsluppenhet, och meningen med
densamma var att hålla sig skadeslös för den stundande
långa späkningen. Senare inskränktes karnevalen till
3–8 dagar omedelbart före ask-onsdag. De former
och plägseder, som utmärka karnevalen, härstamma
otvifvelaktigt från de gamla hedniska vårfesterna och
erinra i många hänseenden om de syd-europeiska folkens
lupercalia och bacchanalia. Om de förra påminnes man
genom de ännu i södern brukliga utklädningarna och
maskeradupptågen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
