Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karpaterna, i vidsträckt bemärkelse namn på östra delen af Central-Europas berg - Karpatho, ö i Egeiska hafvet, en af Sporaderna - Karpdammar. Att uppföda fisk i dammar har sedan uråldriga tider varit i bruk - Karpell, bot., ett torrskaligt frögömme - Karpen. Se Karpslägtet - Karpfiskar. Se Cyprinider - Karpinski, Franciszek - Karpokratianer, gnostisk sekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller magyarisk koloni. Mot Galizien bo polacker och
ruthener, i Siebenbürgen rumaner, tyskar ("sachsare")
och magyarer. S. A. L.
Karpatho (Turk. Skarpanto, Grek. Karpathos), ö i
Egeiska hafvet, en af Sporaderna mellan Kreta och
Rhodos, tillhör turkiska vilajetet Djesairi Bahri
Sefid (Hvita hafvets öar). Areal 332 qvkm. Omkr. 5,000
innev. Den har till största delen brant, otillgänglig
strand samt är bergig och föga fruktbar. På vestra
kusten ligger hamnen Arkassa.
Karpdammar. Att uppföda fisk i dammar har
sedan uråldriga tider varit i bruk. Den dertill
företrädesvis använda fiskarten är karpen (Cyprinus
carpio. Se Karpslägtet), hvars uppfödande utgör
en icke obetydlig näringsgren i vissa trakter af
Tyskland, Österrike och Frankrike. Den största
karpdamsanläggningen är den vid godset Wittingau i
Böhmen, tillhörigt furst Schwarzenberg, omfattande
300 dammar med en areal af 6,050 har. En annan
betydlig anläggning af detta slag finnes på godset
Peitz vid Kottbus i Lausitz, med 82 dammar af
1,370 har ytinnehåll. Ordnad karpodling finnes i
Sverige f. n. blott vid egendomen Gustafsborg i
norra Skåne. Karpdammarna derstädes anlades 1879
af godsegaren C. Wendt och äro nu (1884) 63 till
antalet, med en areal af 356 har. – Under de fyra
till fem första åren af sitt lif tillväxer karpen
ganska hastigt, men sedermera, vid tilltagande ålder,
mera långsamt, hvarför det ej är lönande att hålla
honom i dam längre än tills han uppnått säljbar
storlek, d. v. s. en vigt af öfver 2 kg. Dertill
beräknas minst 4 år. Tillväxten beror naturligen
i hög grad på dammarnas tillgång på näringsämnen,
och antalet karpar, som insättas i desamma, måste
stå i förhållande till dessas storlek och tillgång på
föda. Då karpen tillvuxit, måste han derför flyttas
öfver i större dammar. Dessa sistnämnda kunna ej
begagnas beständigt, utan måste, efter att hafva
varit i bruk under 2–3 års tid, torrläggas ett eller
annat år, under hvilken tid de, der sådant passar,
besås med säd eller gräs. För en ordnad karpodling
erfordras sålunda ett helt system af större och
mindre dammar. I Tyskland, karpodlingens hemland,
har man särskilda benämningar för dessa olika slag
af dammar: 1) streichteiche (lekdammar), 2) och 3)
streckteiche (yngeldammar) af första och af andra
ordningen samt 4) abwachs- l. karpfenteiche för de
större karparna. De tre första slagen af dammar
söker man, så mycket möjligt är, hålla fria från
roffiskar; men i de egentliga "karpdammarna" insättas
några smärre gäddor för att, såsom det uppgifves,
hindra karparna att leka och hålla dammen fri från
karpyngel och småfisk. Huru starkt en dam lämpligast
bör besättas kan ej på förhand bestämmas, utan måste
genom försök utrönas. Vanligen beräknas af ettårigt
karpyngel pr har 400–600 samt af tvåårigt 200–400
stycken. I karpdammarna insättas pr har 80–120 stycken
tre- till fyraåriga karpar. Man anser det numera
fördelaktigare att ej besätta dammarna så starkt
som förr varit brukligt. Karpens föda utgöres af
insektlarver, smärre
vattendjur samt växtämnen, och det är egentligen
under våren och högsommaren han är glupsk och
göder sig. Under hösten och vintern äter karpen
föga eller intet och aftager derför 2–3 proc. i
vigt. Man beräknar, att karpen under gynsamma
förhållanden tiodubblar sin vigt under det 2:dra
året, femdubblar densamma under det 3:dje samt
tillväxer med 50 proc. under det 4:de. Tillväxten
beror emellertid dels på klimatet (den är derför
större söderut än i nordligare trakter), dels på
dammarnas mer eller mindre goda beskaffenhet. Vid
mindre karpdamsanläggningar kan man mata fiskarna –
med kokta ärter, mäsk, kött, mjöl m. m. – och man bör
då besätta dammarna med ungefär dubbelt mot hvad ofvan
angifvits. I stort kan dock icke matning ega rum.
Karpdammar kunna med fördel anläggas endast på
sådana lokaler, der de kunna åstadkommas genom
uppdämningar; att gräfva sådana skulle erfordra
alldeles för stora kostnader. Dammarnas godhet beror
dels af tillflödena, dels och i synnerhet af bottnens
beskaffenhet. Botten af sand och mager lera är dålig,
torfbotten samt i synnerhet humusblandad lerbotten
fördelaktig. Dammarna måste vara försedda med aflopp,
så att de kunna fullständigt aftappas, hvilket är
alldeles nödvändigt, bl. a. för att kunna fullständigt
uppfiska karparna. På annat sätt kan nämligen detta
icke ske. Affiskningen sker under senhösten, och
skörden fördelas dels för försäljning uti för detta
ändamål anordnade sumpar, dels för öfvervintring uti
särskilda djupare dammar, "öfvervintringsdammar",
hälst med någorlunda frisk vattenomsättning för
att hindra qväfning under isen. Tillväxtdammarna
deremot böra göras hälst grunda, omkr. 1 m. djupa,
hvilket befordrar utvecklingen af mygglarver m. m.,
som utgöra karpens föda. Förutom gäddor brukar man
jämte karpen insätta några sutare (Tinca) i dammarna,
äfvensom gös i stället för gäddor. Karpen försäljes
alltid i färskt tillstånd och är ganska härdig för
transport. Om karpodling finnes en tämligen rikhaltig
literatur. Det nyaste och fullständigaste arbetet
i denna väg är "Lehrbuch der teichwirthschaft" af
C. Nicklas (1880). E. L.
Karpell (af Grek. karpos, frukt), bot.,
ett torrskaligt frögömme, bildadt af ett enda
fruktblad, som sammanvuxit med sina egna kanter och
vid mognaden öppnar sig i sammanväxningsfogen,
utsläppande fröna. Karpeller, som innehålla ett
enda frö, t. ex. hos smultronet, affalla ofta utan
att öppna sig förr än vid fröets groning. Sådana
enfröiga karpeller kallas nötlika. Se vidare Frukt.
O. T. S.
Karpen. Se Karpslägtet.
Karpfiskar. Se Cyprinider.
Karpinski, Franciszek, polsk skald, f. 1741, d. 1825,
gjorde sig omtyckt bland sina landsmän för idyller och
visor, ur hvilka ofta en äkta nationel ton ljöd. Han
författade dessutom sorgspelet Judyta samt öfversatte
Davids psalmer m. m. K:s skrifter utgåfvos i 4 bd
1804, 2:dra uppl. 1836.
Karpokratianer, gnostisk sekt, grundad i 2:dra
årh. e. Kr. af Karpokrates från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
