Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kasimir (Kazimirz) II, den rättvise (polsk furste) - 3. Kasimir (Kazimirz) III, den store (polsk furste) - 4. Kasimir (Kazimirz) IV (polsk furste) - Kasimir l. Kasjmir - Kasimov - Kasj - Kasjan - Kasjgar (Kaschgar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äldstes, storhertigens af Krakov, seniorat, blef
K. lottlös, men erhöll senare Sendomir (1163). Genom
Mieczislav (Miesko) III:s fördrifvande vann han 1177
Krakov och rikssenioratet. K. vann segrar öfver ryssar
och ungrare samt företog 1192 ett framgångsrikt
härtåg mot de vilda jaczvingerna kring mellersta
Bug. Död 1194.
– 3. K. III, den store (såsom konung K. I), den
föregåendes sonsons sonson, f. 1309, efterträdde
1333 sin fader, Vladislav Lokietek, på tronen.
Han afstod 1335 till konung Johan af Böhmen sina under
den böhmiska kronan skattskyldiga besittningar i
Schlesien och gjorde 1343, genom freden i Kalisz,
dryga landafträdelser i nordvest till Tyska orden,
men bemäktigade sig i öster nuv. Galizien och
Lodomerien. 1354 stred han jämte ungrarna mot
tatarerna. För Polens civilisation verkade han
framgångsrikt genom att föranstalta
rättssedvänjornas upptecknande samt genom att gynna invandring
af tyskar. 1364 lade han en första grund
till universitetet i Krakov. K. visade sig
mycket mån om det lägre folkets bästa, och mot de i
stor mängd förekommande främmande trosbekännarna
(judar, armenier, muhammedaner) lade han i dagen
en anmärkningsvärd fördragsamhet. Berättelsen att
K. haft en judisk älskarinna vid namn Ester, som
skulle hafva inverkat på honom i detta afseende,
har af nyare forskare hänvisats till diktens område.
K. var den siste regenten på manssidan af piasternas
stam. Han dog d. 5 Nov. 1370 och efterträddes af
sin redan 1339 till presumtiv tronföljare utsedde
systerson, ungerske konungen Ludvig af Anjou.
– 4. K. IV, den föregåendes systersons dotterson,
son af Jagello och Ludvigs af Anjou dotter,
Hedvig, föddes d. 29 Nov. 1427 och vardt
1440 storfurste af Litaven. Sedan hans broder
Vladislav III omkommit i slaget vid Varna (d.
10 Nov. 1444), utsågs K. till hans efterträdare
i Polen, men med anledning af långvarig
ovisshet angående broderns verkliga öde äfvensom
svårigheten att förlika polackernas och litavernas
stridiga anspråk besteg han först 1447 tronen.
Till polackernas grämelse bibehöll han förkärlek
för Litaven; dock förlorade han till Ryssland dess
nordligaste besittningar, Pskov och Novgorod.
Då de preussiska städerna och landtriddarna reste
sig mot Tyska orden, mottog K. deras hyllning,
men måste mot orden föra en långvarig, ödeläggande
kamp, innan han genom freden i Thorn, 1466, erkändes
i besittning af Westpreussen och Ermeland samt såsom
länsherre öfver Ostpreussen, hvilket stannade i
ordens händer. Öfver tatarerna vann K. flere
segrar. Under hans regering började polska
riksdagen antaga den egendomliga organisation,
som framdeles skulle visa sig så olycksdiger.
Till följd af sitt gifte med Elisabet af Böhmen
och Ungern, kejsar Albrekt II:s dotter, fick K. se
sin äldste son, Vladislav, vald till konung i Böhmen
(1471) och Ungern (1490), men kunde endast genom stora
och långvariga ansträngningar upprätthålla hans välde.
K. dog d. 7 Juni 1492. Hans tre yngre söner,
Johan Albert, Alexander och Sigismund, efterträdde
honom, den ene efter den andre.
Kasimir l. Kasjmir (af den indiska staten Kasjmirs
namn), ett mycket fint och mjukt kamgarnstyg af tre-
eller oftare fyrskaftad kypertväfnad. Materialet är
antingen tibetanskt gethår eller fin fårull. Äfven
förekommer halfylle-kasimir med varp af bomull.
Kasimov, stad i ryska guvernem. Rjasan, vid venstra
stranden af Oka. Omkr. 12,000 innev. Beläget vid
den stora handelsvägen mellan Moskva och Kaspiska
hafvet, är K. både en vigtig handelsstad och betydande
industriort.
Kasj (Eng. cash), en af främlingar i Kina och
Japan brukad benämning på ett mindre skiljemynt
och en mindre vigtsort i dessa land. Den kinesiska
och japanska vigten kasj (Kin. li, Japan, ring)
är tusendelen af en tael (silfveruns, Kin. liang)
och motsvarar i det närmaste 3,75 cg. – Myntet kasj
motsvarade i Kina ursprungligen 1/1000 "liang",
medan numera en sådan liang (= 5,13 kr.) räknas
innehålla 1,300 till 1,400 kasj. Äfven på Korea
och i Annam präglas kasj; i penninghandeln skiljer
man på olika sorter och köper dem efter vigt. Kasj
(Kin. li) tillverkas vanligen af en mässing-liknande
legering, innehållande 79 proc. koppar, 10
proc. zink, 7 proc. bly och 4 proc. tenn. Mynten
hafva i midten ett fyrkantigt hål, emedan de äro
afsedda att trädas upp (100 à 1,000 tillsammans)
på snören. Man präglar äfven stycken på 5, 10, 50,
100 kasj; dessa ega dock endast 2/3 af den vigt de
börde hafva. De japanska mynten kasj (Japan, sen)
hade förr samma form som de kinesiska och gjordes af
koppar, senare t. o. m. af jern; men de "sen", som
från 1873 utsläpts i rörelsen, äro bronsmynt utan hål
i midten. En sådan sen motsvarar nu 1/100 af en jen
(= 3,90 kr.), den 1871 lagstadgade myntenheten i guld.
Kasjan, stad i persiska prov. Irak Adjmi, vid
vägen mellan Teheran och Ispahan, 1,093 m. öfver
hafvet. Omkr. 10,000 innev. K. uppgifves vara anlagdt
af Harun-er-rasjids älsklingsgemål Zobeida och vara
den mest regelbundna och snygga stad i Persien.
Kasjgar (Kaschgar), stad i Östra Turkistan,
ligger vid Kizil su, en biflod till Tarim, och
består egentligen af tvänne städer, Kuria sjar
(gamla staden), n. om floden, och Jangi sjar (nya
staden), s. om floden, belägna omkr. 8 km. från
hvarandra. Genom sitt läge vid föreningen af vägarna
från Oxus-dalen, Kokand, Samarkand, Aksu och Kotan har
staden från äldsta tider varit kändt som en politisk
och kommersiel medelpunkt. I likhet med alla andra
städer i Central-Asien har det ofta vexlat herskare,
men sin mest framstående ställning intog K. under den
korta tid (1865–77), då det var hufvudstad i Jakub
begs (med titel "Atalik ghazi", trons försvarare)
muhammedanska rike (Djiti sjehr), som omfattade
Tarim-bassängen mellan Tian-sjan i n., Kuen-luen i s.,
Pamir i v. och öcknen i ö. Under hans tid besöktes
K. af både ryska och engelska missionärer, hvilka
européerna hafva att tacka för den kännedom de ega om
K. Innevånarnas antal beräknades 1873 till 112,000;
men sedan kineserna efter Jakubs död åter bemäktigat
sig staden, har dess handel aftagit och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
