Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarekrona ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bd, 1839–42) samt Shakspeare (37 del., 1843 –46).
Keller [hårdt k], Gottfried, schweizisk skald,
föddes 1819 i Zürich. Efter att hafva genomgått
skolan i Zürich egnade han sig åt landskapsmålning
och studerade 1840–42 i München. Men då han icke
lyckades som konstnär, flyttade han 1842 tillbaka
till Zürich, der han sysselsatte sig med literatur,
i synnerhet med poesi. Emellertid, när han fann
sina kunskaper otillräckliga, begaf han sig 1848 för
studiers idkande till Heidelberg och 1850 till Berlin,
der han dröjde till 1855, hvarefter han åter i hemmet
egnade sig åt literär verksamhet. År 1861 kallades
han till förste stadsskrifvare i kantonen Zürich och
medlem af dess Stora råd. Sedan 1871 lefver han som
privatman i sin fädernestad. – K. utgaf 1851 Gedichte,
utmärkta för sann humanitet och varm medkänsla för
alla fattiga, förtryckta och olyckliga samt för
osläckligt hat till allt osant, allt hyckleri,
i hvad form det månde uppträda, inom religion,
politik eller allmän verldsåsigt, och särskildt har
materialismen i honom haft en skarp motståndare. Bland
hans större dikter i samlingen må nämnas Feueridylle,
med förträfflig skildring af en rik, men snål bonde,
hvars karakter utvecklas i all åskådlighet, medan
hans gård brinner. Men väckte dessa dikter föga af
det uppseende, som de förtjent, vann K. så mycket
mera popularitet genom sina prosadikter. Intrycket af
romanen Der grüne Heinrich (1854) skadas dock något
af det inlagda didaktiska elementet. Men allt igenom
förträffliga äro de berättelser, som sammanfattas
under titeln Die leute von Seldwyla (1856; 3:dje
uppl. 1876), sundt realistiska folklifshistorier,
burna af poesi och genomträngda af humor. Bland
dessa berättelser må särskildt framhållas Romeo
und Julia auf dem Dorfe (öfvers. till svenska i
"Valda noveller af G. K.", 1883), den mästerligaste
i samlingen. Samma bifall kom äfven cykeln Sieben
legenden (1873) till del, under det att Züricher
novellen (1878) väl innehålla mycket poetiskt, men ej
ega samma omedelbara friskhet som de äldre. C. R. N.
Keller [keller], Emile, fransk politiker, född i
Belfort 1828, invaldes 1857 såsom officiel kandidat
i lagstiftande kåren, men uppträdde der mot
regeringens italienska politik och till försvar
för påfvens verldsliga makt. Han utestängdes
derför vid valet 1863, men 1869 besegrade han
regeringskandidaten. Under kriget 1870 anförde
han en frikår och invaldes d. 8 Febr. 1871 i
nationalförsamlingen. Der protesterade han vältaligt
mot afträdandet af Elsass-Lothringen samt röstade
mot fredspreliminärerna, hvarefter han med sina
kamrater från Elsass lemnade församlingen. Efter
kompletteringsvalen i Juli s. å. återkom han såsom
Belforts representant och tog en verksam del i
konstitutionsarbetet. 1876–81 var han medlem af
deputeradekammaren, tillhörande dess yttersta
höger. K. har från katolsk synpunkt skrifvit
en Histoire de France (1858) samt broschyrerna
L’encyclique et les libertés de l’église gallicane
(1860) och L’encyclique du
8 décembre 1864 et les principes de 1789 (1865).
Keller [hårdt k], Johan Kristofer Henrik Rummelhoff,
dansk filantrop, född i Köpenhamn d. 7 Juni 1830, blef
teol. kandidat 1854 och öfvertog 1856 en döfstumskola,
grundad på talmetoden. 1865 inrättade han en skola för
sinnesslöa barn, 1869 ett arbetshem för döfstumma
flickor och 1879 en asyl för idioter, hvilka anstalter
sedermera sammanfördes under en gemensam ledning med
K. som direktör och med en af regeringen tillsatt
inspektionskomité. K. utgaf åtskilliga läroböcker
för döfstumma och sinnesslöa samt redigerade
"Nordiske blade for dövstumme" (1863–64) och "Nordisk
tidsskrift for blinde-, dövstumme- og idiotskoler"
(sedan 1867). Han var äfven en bland stiftarna af
"Foreningen for abnormskolens venner" (1876). 1878
fick han professors titel. Död i Köpenhamn d. 20
Maj 1884. E. Ebg.
Keller [hårdt k], Ferdinand, tysk målare, f. 1842
i Karlsruhe, följde vid unga år sin fader och äldre
broder, då desse som ingeniörer reste till Brasilien,
men återvände till Europa och började 1862 i Karlsruhe
studera först landskaps-, sedan figurmålning samt
utbildade sig vidare genom resor i Frankrike och
Italien. Han skildrade först tropiska landskap,
mestadels från omgifningarna kring Rio Janeiro,
utmärkta för kraftig och lysande kolorit. Sedan
han derefter försökt sig med några genrebilder,
framträdde han 1867 på verldsutställningen i
Paris med sin första historietafla, Filip II:s
död, som väckte uppseende. Detta blef ännu mera
fallet med Nero vid Roms brand (1873). Likaså har
han med framgång försökt sig såsom freskomålare
med Bebådelsen i den restaurerade jesuitkyrkan i
Heidelberg (1870). Dessutom har han utfört en mängd
porträtt samt under senaste tiden flere religiösa
och historiska bilder, alla utmärkta för kraftig
fantasi och stor virtuositet i färgen, som gifvit
anledning till jämförelse mellan K. och Makart. K. har
dock alltmera trängt till djupet af sin konst och
dermed lyckats bringa uppfattning, formning och
kolorit i harmoni, hvilket förnämligast är fallet
i en gripande framställning af Hero och Leander,
utställd i Düsseldorf 1880. K. är professor och
direktör för konstskolan i Karlsruhe sedan 1880.
C. R. N.
Keller [hårdt k], Albert, tysk målare, född 1844 i
Schweiz, flyttade efter faderns död till München,
der han efter afslutade universitetsstudier öfvergick
till måleriet och egnade sig åt de flesta fack, såsom
det mytologiska, det historiska, landskap, porträtt
och genrebilder ur det moderna sällskapslifvet. K:s
bilder äro utförda med öfvervägande behag och finhet
i färgen. Hans första tafla var Chopin. Senast har
han vändt sig till fornromersk genre.
Kellermann [hårdt k]. 1. François Christophe,
hertig af Valmy, marskalk af Frankrike, född 1735,
tog 1752 tjenst vid ett husarregemente och blef
under sjuåriga kriget befordrad till officer. Vid
revolutionens utbrott (1789) var han generalmajor,
slöt sig med hänförelse till densamma och skyddade
1792, i spetsen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
