Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kettil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknande, men i tonen försigtigare samlingar, nämligen
Nya småsaker till nöje och tidsfördrif (1778) samt
Bacchi hand-bibliotheque eller nya tidsfördrif
på gäldstufvan (1784–80; ny uppl. 1793–98),
hvilken senare fick sitt förnämsta värde genom de
betydliga bidrag Bellman lemnade till densamma. 1779
började K. äfven utgifva Kongl. svenska theaterns
almanack, hvilken sedan oafbrutet utkom 1781–89 med
musikbilagor och kopparstick samt är för sin tid
väl redigerad. En liten berättelse Zamaleski (1781),
som han tillegnade sällskapet Par Bricole, har förr
ansetts vara "öfversättning från flera språk", såsom
titeln säger, men är i sjelfva verket en öfversättning
från B. Imbert. Först vid sin mannaålders början
kom K. att egna sig åt den bana, hvilken synes varit
hans egentliga bestämmelse, teaterförfattarens. Han
egde väl ej i högre grad uppfinningsgåfva eller en
djupare inblick i menniskosjälen; men han visar i
stället ett aldrig svikande godt lynne, qvickhet,
fulländad dialogbehandling och en ej obetydlig
iakttagelseförmåga, som låter honom skänka oss
underhållande typer, om han än ej förmår skapa
dramatiska karakterer i djupare mening. Raden af hans
komedier öppnas med Michel Wingler, eller bättre vara
brödlös än rådlös (1788), en imitation från engelskan;
sedan följa: Capitain Puff, eller Storprataren
(1789), Bergslagsfröken (s. å.), Välgörandet på prof
(1790), Folke Birgersson til Ringstad, opera-comique
(1793), De begge kammarpagerne (1794) samt Namnsdagen
(1795). Ingen af dessa pjeser, med undantag för den
sista, är original i vanlig mening; ett par af dem
äro t. o. m. i det närmaste öfversättningar. Men
i dem alla spåras K:s egendomlighet, som i den
mest bekanta, "Capitain Puff", med beundransvärd
glädtighet och friskhet omdanat en obetydlig fransk
komedi till en roande svensk tids- och sedeskildring
af högt värde. På ett par undantag när mottogos hans
dramatiska arbeten särdeles gynsamt och fortforo
att spelas långt in på 1800-talet.
Men K:s inverkan på det svenska lifvet har gjort sig
gällande äfven på andra områden än literaturens. Han
var skapad till sällskapsmenniska. "Hans glädtighet
var medfödd", säger hans förtrogne vän bergsrådet
Cederstedt i sin teckning af honom. "Denna glädtighet
gjorde ock, att han i sällskap var mycket behagligare
än sjelfva Bellman, hvilken ofta, innan han af
drufvornas saft blef uppvärmd, satt ganska tyst och
mulen. K. åter, alltid lika, alltid munter, alltid den
förste såväl i de bacchanaliska lekarna som i sången,
lät aldrig bedja sig." Det var naturligt att en man
af detta lynne skulle omkring sig sluta en krets af
glada vänner, särskildt under ett sådant tidehvarf som
Gustaf III:s. Egna omständigheter i såväl K:s egen
som tidens karakter gåfvo denna krets formen af ett
ordenssamfund, med grader, receptioner och ceremonier,
dock alla af skämtsamt eller parodiskt syfte. Så
uppkom 1779 sällskapet Par Bricole (se d. o.). K.,
som tydligen vid sin stiftelses danande tagit starkt
intryck af Bellmans bacchanaliska parentationer,
var ordens ständige ceremonimästare och förstod
småningom att, med biträde af flere vänner, gifva
form och sammanhållning åt det lilla kotteriets
lustiga upptåg.
I sina smärre skrifter tillhör K. dels den franska
riktning, som genom Voltaire fått sitt egentligaste
uttryck, dels den bellmanska skolan. Flertalet
af hans berättelser af det förra slaget äro mer
eller mindre fria öfversättningar; så t. ex. de båda
bibliska parodier, hvilka hufvudsakligen ådrogo "Mina
tidsfördrif" presterskapets vrede. Åtskilliga af de
i "Bacchi hand-bibliotheque" intagna utkasten härma
särdeles lyckligt Bellmans berättande stil, ehuru
de sakna den djupare, från hjertat gående humor,
som stämplar alla dennes alster. Äfven i sitt yttre
uppträdande säges K. hafva lagt an på att efterlikna
Bellman, med hvilken han länge och förtroligt umgicks
och jämväl idkade medarbetareskap i "Hvad behagas?",
"Bacchi hand-bibliotheque" o. s. v. Sin egentliga
betydelse i Sveriges literatur eger han dock såsom
lycklig författare för scenen. K:s samlade skrifter
utgåfvos i 2 del. 1837 (af P. A. Sondén) och 1852
(af P. Hanselli). -rn.
Kexholm. Se Keksholm.
Kexlerus, Simon, matematiker, född i Kexle by,
Edsbergs socken (Nerike) d. 29 Dec. 1602, blef
student i Upsala 1625 och filos. magister 1632
samt företog derefter en tvåårig utrikes resa till
Holland, Tyskland och Danmark, i hvilket förstnämnda
land han studerade under Adrian Metius. Efter
återkomsten till Sverige blef han 1635 t. f. lärare
vid Strengnäs gymnasium, 1637 filos. adjunkt i Upsala
och 1640 professor i matematik vid det nyinrättade
universitetet i Åbo samt erhöll 1651 Piikis
pastorat. Död d. 22 Mars 1669. – K. utöfvade en ganska
omfattande skriftställareverksamhet, företrädesvis
såsom läroboksförfattare; så utgaf han Arithmetica
astronomica sexagenaria (1649), Arithmetica geodetica
denaria (s. å.), Trigonometria (s. å.), Arithmetica
triplex nec non Geometria (1658; af aritmetiken
utgafs dock blott 2:sta del.), Tractatus brevis
de tempore (1661), Gnomonicae compendium (1664)
och Arithmetica vulgaris (1669?). K. var en af de
förste svenskar, som framställde decimalräkningen. För
öfrigt synes han icke haft någon särskild förkärlek
för nya teorier; så uppträdde han t. ex. kritiskt mot
Lipstorp, hvilken i "Copernicus redivivus" framhållit
det kopernikanska systemets företräden framför det
gamla. Med den vetenskapliga astrologien sysselsatte
han sig vid flere tillfällen: i sin almanack för
år 1633, i sitt promotionstal 1647, i Astrologia
generalis (1653) och i Observationes astrologicae
(1661). Han förnekade visserligen möjligheten af
förutsägelser rörande särskilda husliga förhållanden,
men ansåg dock "at stiernorne menniskian til tumult
vpäggia kunne, i thet the vthi theras kropp en elak
och förgifftigh wätska förorsaka, så at the för ringa
saak skull lätteligh til krigh vthbrista". – Utom de
ofvan nämnda skrifterna utgaf K. åtskilliga akademiska
disputationer samt almanacker till Örebro horisont
1632 och 1633 samt Åbo horisont 1650 och 1654. G. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
