Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kikhosta är en företrädesvis hos barn förekommande sjukdom i luftvägarna - Kikärter. Se Cicer - Kil kallas en af de enkla maskiner, hvilkas verkan grundar sig på det lutande planets egenskaper - Kil, härad i Värmlands län - Kil l. Kiln, socken i ofvannämnda härad - Kil, kontrakt i Karlstads stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
coqueluche, engelsmännen hoopingcough, italienarna
pertosse. – De första säkra underrättelserna om denna
sjukdom datera sig från slutet af 16:de årh. (1578 i
Paris). Sedan 1700-talet är den spridd och känd öfver
hela Europa. I synnerhet i de skandinaviska landen
och i Ryssland har den uppträdt med förhärjande
epidemier, så att den, enligt Rosensteins utsago,
under åren 1749–64 i Sverige bortryckte icke mindre
än 45,000 barn. Äfven i England och Skotland har
den anställt svåra härjningar, så t. ex. nära 72,000
dödsfall åren 1848–55. Men den är icke inskränkt till
den kalla norden, utan förekommer nästan lika ofta i
södra Europa, såsom uti Italien, Grekland, Turkiet,
Donaulanden o. s. v. För öfrigt är den spridd öfver
nästan hela verlden, dock mera allmänt i den kalla
zonen än i den heta. Ehuru alla äro ense derom att
kikhostan är en smittsam sjukdom, bunden vid något
"contagium", hafva dock meningarna varit mycket
delade angående dess egentliga väsende och natur,
i det somliga ansett den för en blodförgiftning,
andra för en nervsjukdom. Den modernaste åsigten,
först förfäktad af Letzerich, låter denna, liksom
öfriga smittsamma sjukdomar, väsentligen bero på
en parasitär mikro-organism, en mikroskopisk svamp
eller alg, som menniskan inandas med luften, och som
framkallar en katarr eller inflammation i luftvägarna
(struphufvudet, trachea och broncherna). Onekligen
är det mycket, som talar för denna åsigt, ehuru
parasiten ännu icke är med full säkerhet funnen. Att
sjukdomen åtminstone beror på ett specifikt smittämne
framgår deraf att den numera icke uppträder spontant,
utan på något sätt öfverföres från en förut sjuk
individ. Då den första gången uppträdt på öar, har
man alltid kunnat spåra den väg, på hvilken smittan
blifvit införd. Att kikhostan företrädesvis är en
barnsjukdom torde bero dels på större mottaglighet
vid späd ålder, dels och i synnerhet derpå att den
nästan aldrig recidiverar, utan medför oemottaglighet
för vidare smitta, hvarför de flesta menniskor en gång
för alla gjort undan denna sjukdom i barndomen. Dock
angripas sällan nyfödda barn och barn under ett halft
år, de flesta deremot i åldern mellan 1 och 8 år;
sjukdomen visar sig mera sällan senare, och den hör
till de största sällsyntheterna i ålderdomen.
Med afseende på sjukdomssymtomen kan man vanligen
urskilja trenne olika stadier hos kikhostan, det
katarrala, det spasmodiska och resolutionsstadiet. Det
första liknar en vanlig lungkatarr, med olust,
sveda i bröstet, vanlig hosta och lindrig feber. I
andra stadiet blifva hostanfallen krampaktiga,
d. v. s. utgöras af en massa häftiga, gälla
exspirationsstötar med en kiknande inspiration,
d. v. s. förenad med ett gällt pipande ljud, beroende
på en krampaktig eller paralytisk sammandragning af
glottis, då stämbanden lägga sig intill hvarandra
och försvåra luftens inträde i luftvägarna. Genom
den härvid uppståndna andnöden blir barnet i hög
grad oroligt, blodet otillräckligt syrsatt, ansigtet
rödblatt och svällande samt ögonen blodsprängda. De
krampaktiga exspirationsstötarna med
bukpressen utdrifva äfven magsäckens innehåll, hvarför
hostattacken ofta slutar med kräkning. När sjukdomen
varat längre, blir det af luftvägarnas slemhinna
afsöndrade slemmet mindre segt och klibbigt och
derför lättare att upphosta. Hostan blir derigenom
mindre krampaktig, och slutligen, under det stadiet,
afstannar slemafsöndringen alltmer. Sjukdomen
kan räcka i veckor eller månader, beroende helt
och hållet på individuel disposition, smittämnets
intensitet, behandlingens ändamålsenlighet m. m. Hvad
den sistnämnda vidkommer, blir första regeln
att söka förekomma sjukdomen genom att undvika
smittan, som öfverföres från den sjuke genom det
upphostade slemmet, möjligen äfven genom den luft
han utandats. Ett insjuknadt barn bör derför genast
afstängas från den öfriga familjen och hälst föras på
ett epidemisjukhus. Efter tillfrisknandet böra dess
kläder och bostad noga desinficieras. Den sjuke bör
vistas i rymliga, väl ventilerade rum, ty en oren
luft ökar anfallens intensitet. Under blid årstid
kan han t. o. m. föras ut i fria luften. De otaliga
medel, som blifvit försökta mot kikhosta, bevisa
bäst hur svårbotlig sjukdomen är. Man har försökt
icke endast alla möjliga mot lungkatarr brukliga
medel, utan äfven en mängd krampstillande medel,
såsom opium, belladonna, kloralhydrat, bromkalium,
kloroform. Medel hafva användts icke blott på vanligt
sätt in- och utvärtes, utan äfven, och ofta med
framgång, i form af inhalationer, t. ex. af benzin,
terpentin, kinin, kamfer m. m. Till denna metod
hör äfven vistelse i reningskammare vid gasverk. I
en sjukdom med så vexlande förlopp är det ofta
svårt att afgöra om den upphör på grund af ett
gifvet medel eller af sig sjelf. I alla händelser
blir hufvudsaken att söka förekomma smittan.
F. B.
Kikärter. Se Cicer.
Kil kallas en af de enkla maskiner, hvilkas verkan
grundar sig på det lutande planets egenskaper. Kilen
utgöres af ett trekantigt prisma med en mycket
spetsig vinkel. Den indrifves mellan två kroppar
eller mellan två delar af samma kropp, så att de
alltmer aflägsna sig från hvarandra, i den mån
kilen framföres. Kraften verkar härvid parallelt
med kilens längd på den mot den spetsiga vinkeln
stående smala sidan. Ju spetsigare denna vinkel
är, dess större tryckning kan kraften utöfva
mot de båda kropparna. – Knifven, mejseln, yxan
m. fl. verktyg äro till sitt verkningssätt jämförliga
med kilen och kunna betraktas såsom arter af denna.
G. R. D.
Kil. 1. Härad i Värmlands län, utgör en del
af Mellansysslets domsaga och tingslag. Det
omfattar socknarna Kil, Frykerud, Öfre Ullerud,
Ransäter och Nedre Ullerud. Arealen 82,973
har. 17,636 innev. (1883). – 2. K. l. Kiln,
socken i ofvannämnda härad. Arealen 20,364
har. 3,704 innev. (1883). K. bildar med Frykerud ett
prebendepastorat af 1:sta kl. i Kils kontrakt till
biskopen i Karlstads stift. Under år 1882 utbröts
Ulleruds pastorat ur Kils pastorat. – 3. Kontrakt i
Karlstads stift, omfattar de fem pastoraten Karlstads
stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
