Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Koaitan. Se Klängaporna.
Koalan, Pungbjörnen, Phascolarctos cinereus,
zool., hör till familjen pung-apor (Phalangistidae)
inom pungdjurens ordning och däggdjurens klass. Från
andra djur inom samma familj skiljes han genom bristen
på svans. Kroppsformen är klumpig, hufvudet bredt
och kort med stora, långhåriga öron. Framfötternas
båda inre tår äro något kortare och motsättliga,
hvilket senare är händelsen äfven med bakfötternas
starka, klo saknande tumme; bakfötternas öfriga
äfvensom framfötternas alla tår hafva långa,
krökta och spetsiga klor. Djuret är till färgen
ljust askgrått, på framhalsen, frambröstet,
bakbenens framsida och öronkanterna hvitt samt på
slaksidorna och sätet kastanjebrunt. Pungbjörnarna
äro hemma i Nya Södra Wales, der de lefva högt
uppe i träden samt förtära löf, qvistar, frukter
m. m. De förekomma parvis, klättra omkring långsamt
och trögt, äro mera nattliga till sitt lefnadssätt
och gå under nätterna ned på marken för att gräfva
upp rötter. Honan lär föda endast en unge, hvilken
hon för med sig på ryggen, sedan han blifvit för
stor att bäras i pungen, och hvilken hon egnar
mycken vård. Pungbjörnen blir lätt tam och lär
sig då snart känna igen sin vårdare. För sitt
smakliga kött jagas han flitigt af infödingarna.
C. R. S.
Koalition (af Lat. coalescere, sammanväxa,
sammansmälta), förbund, förening. – 1. I politisk
mening nyttjas uttrycket om två eller flere makters
sammanslutning till anfall eller försvar mot en eller
flere andra. Företrädesvis är det från fransk sida
användt och sedermera allmänt vedertaget för att
beteckna i synnerhet hvart och ett af de förbund
(första koalitionen, 1793, andra koalitionen,
1798, o. s. v.), som europeiska makter ingingo
mot Frankrike under den stora revolutionen och
det derpå följande napoleonska väldet, och som
resulterade i de s. k. koalitionskrigen. – I svenska
riksdagspolitikens historia bäres namnet "koalition"
af en till 1840 års riksdag bildad förening mellan
missnöjda f. d. förtroendeämbetsmän under K. J. af
Nordin och den radikala riddarhusoppositionen under
K. H. Anckarsvärd, hvilken förening sades bl. a. hafva
till mål att framtvinga Karl XIV Johans abdikation,
men hvars betydelse såsom särskild oppositionsgrupp
redan under riksdagens förra del gick förlorad
genom ledarnas förlöpningar. – Koalitions-ministère
kallas en sådan ministère, hvilken sammansättes af
hufvudmännen för skilda politiska partier, sedan
dessa gemensamt störtat en föregående ministère;
en sådan ministère, i hvilken några platser lemnas
åt de förnämste oppositionsmännen. – 2. På det
social-ekonomiska området förekomma koalitioner
af arbetare eller arbetsgifvare för att genom
gemensamma mått och steg (t. ex. å ena sidan
organiserade yrkesföreningar och strejker, å andra
sidan arbetsgifvarnas upphörande tills vidare med
sin verksamhet, Eng. lock-outs) åstadkomma ett för
deltagarna gynsammare förhållande med afseende på
arbetslönens storlek eller arbetstidens längd. Rätt
till en sådan sammanslutning
kallas koalitionsrätt. I äldre tid voro inom de
stora kulturstaterna arbetarekoalitioner i lag
förbjudna. Men efter hand har lagstiftningen –
i England sedan 1824, eller egentligen först 1859,
i Frankrike sedan 1864 och i Tyskland sedan 1869 –
inskränkt sig till att för dylika tillfällen stadga
särskilda bestämmelser till skydd för det allmänna
lugnet, arbetsgifvares personliga trygghet och
eganderätt samt de i rörelsen icke deltagande
arbetarnas fria sjelfbestämningsrätt.
Ko-antilopen. Se Bubalis.
Kobaltin. Se Koboltglans.
Kobbe, Theodor Christoph August von, tysk humorist,
f. 1798, d. 1845, assessor vid en holsteinsk
landsdomstol och senare jagtjunkare vid storhertigliga
hofvet i Oldenburg, skref bl. a. romanen Die schweden
im kloster zu Uetersen (1830) samt Humoristische
erinnerungen aus meinem akademischen leben (1840)
och Humoresken aus dem philisterleben (1841).
Kobdo, stad i vestra Mongoliet, v. om sjön Kara-ussu
och s. om den i nämnda sjö utmynnande floden Kobdo,
består liksom alla kinesiska gränsstäder af en
soldatstad (fästning) och en handelsstad. K. är
centralpunkt för Kinas handel med vestra Mongoliet,
och Ryssland underhåller tidtals en konsul
derstädes. Inköp af kinesiska varor är dock icke
lönande, emedan de genom den långa transporten
blifva för dyra; deremot besökes K. mycket af ryska
handlande, hvilkas väfnader med fördel konkurrera
med de kinesiska.
Kobeljaki, stad i ryska guvernem. Poltava, vid
Vorskla. Omkr. 13,000 innev., hvilka till större
delen äro sysselsatta med jordbruk.
Kobell. 1. Ferdinand K., tysk målare, f. i Mannheim
1740, d. i München 1799, studerade juridik
i Heidelberg och blef efter afslutade studier
ämbetsman. Men kurfursten Karl Teodor gjorde det
möjligt för honom att få studera konst, först i
Mannheim, sedan i Paris, hvarefter K. gjordes till
hofmålare och professor. Han flyttade 1793 till
München, der han blef galleridirektör. K. var
mera framstående som raderare än som målare, och
flere af hans blad, mest landskap, äro berömda. –
2. Franz K., tysk målare, den föregåendes broder, f. i
Mannheim 1749, var i sin ungdom ämnad till köpman, men
började snart teckna landskap och arkitektur. Genom
kurfursten Karl Teodors hjelp fick han tillfälle
att 1776 resa till Italien, der han dröjde till
1785. Återkommen, flyttade han till München, der han
dog 1822. Hans flesta arbeten bestå af teckningar. –
3. Wilhelm von K., tysk målare, f. i Mannheim 1766,
d. i München 1855, var son och lärjunge till K. 1,
utbildade sig i Düsseldorf och blef 1808 professor
i München. Han målade landskap, djur och bataljer,
bl. a. Slaget vid Eckmühl och Slaget vid Hanau,
beställda af konung Maximilian I och kronprinsen
Ludvig af Bajern. Bäst och naturligast var han dock
i skildringen af små landtliga scener, framställda
med stor enkelhet och naivitet. – 4. Franz
Wolfgang, ritter von K., tysk mineralog, folkskald, son
af bajerska geheimerådet Franz von K. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
