Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolbein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom C. neapolitanum, C. arenarium, C. montanum
och C. alpinum. Verkan af kolchicinet är i första
rummet lokalt retande i mage och tarmkanal, hvarigenom
häftiga uttömningar och stark inflammation förorsakas
efter några timmar, och hvarpå döden kan följa,
förutgången af känsellöshet i den mest fullständiga
grad. Döden är en följd af giftets förlamande verkan
på centralorganet för respirationsmekanismen,
och tiden för dödens inträdande synes icke stå
i direkt förhållande till dosens storlek. Inom
medicinen nyttjas förnämligast en tinktur på fröna
(tinctura seminum colchici) emot reumatism och
gikt samt under senare tid, i synnerhet i England,
mot Brightska njursjukdomen ("ägghvitesjuka",
kronisk njurinflammation), mot hvilken sistnämnda
sjukdom medlet af somliga prisas såsom rent af
specifikt, en "berömmelse, som dock säkerligen är
öfverdrifven. O. T. S.
Kolchis. Med detta namn betecknade forntidens
greker en landsträcka vid östra änden af Svarta
hafvet (Pontos Euxeinos), ungefärligen motsvarande
det nuvarande ryska guvernementet Kutais och den
turkiska provinsen Trapezunt. Landet genomströmmas af
floden Rion (de gamles Fasis), hvars breda floddal
är ett utomordentligt fruktbart, men sumpigt och af
febersjukdomar härjadt alluvialland. Hos innevånarna
fann Herodotos i såväl utseende som kulturförhållanden
mycken likhet med egypterna och förmodade, att
de också verkligen härstammade från en egyptisk
kolonisation. Möjligen kunde en sådan hafva försiggått
omkr. 680 f. Kr., då både Egypten och K. någon
tid lydde under assyriskt välde. I de grekiska
fornsagorna är K. bekant såsom Medeas fädernesland
och målet för argonavternas härfärd. Under äldre
tider styrdes K. af egna konungar i tämligen lösligt
beroende af det persiska riket. Af Mithridates VI
lades det under det pontiska riket och kom vid dettas
upplösning under romerskt välde. Den förnämsta staden
var Dioskurias (äfven Sebastopolis kallad), i likhet
med åtskilliga andra städer i detta land grundad af
milesiska nybyggare. A. M. A.
Kolchiske draken, enligt sagan väktaren af det gyllene
vädursskinnet. Se Argonavterna.
Kold, Kristen Mikkelsen, dansk skolman, född i
Nörrejylland d. 29 Mars 1816, var lärjunge vid ett
folkskolelärareseminarium och åtföljde 1842–46 en
dansk missionär till Mindre Asien. 1850 grundade
han en folkhögskola (den första i konungariket)
i Ryslinge, på Fyen, hvilken sedan flyttades till
Dalum, vid Odense. 1862 inrättade han der den första
skolan för vuxna qvinnor (hvilka undervisades om
sommaren). K. tog äfven initiativet till anordnande
af privata barnskolor på landet, hvilka i synnerhet
på Fyen vunnit stor utbredning. Död d. 6 April 1870.
E. Ebg.
Kolderup, Amunda Bartholda Vilhelmine Mariane, norsk
sångerska, född i Furnäs socken i Hedemarken d. 15
Dec. 1846, begaf sig 1872 till Stockholm, hvarest hon
erhöll undervisning af friherrinnan A. Leuhusen. 1874
sjöng hon under lifligt bifall såväl i Stockholm som
i Kristiania. Sedermera
studerade hon i Wien under R. Levy och mottog 1875
engagement vid operan i Olmütz, hvarest hon
debuterade som Leonora i "Trubaduren". Under den
närmast följande tiden uppträdde hon med stort
bifall äfven i Salzburg, Würzburg, Dessau och
Mannheim. Vintern 1878–79 instuderade hon i Milano
operapartier på italienska språket, 1879–80 hade
hon engagement först i Aachen och sedermera i Mainz
samt var från d. 1 Maj 1881 anställd vid hofoperan
i Kassel. Bruten af öfveransträngning, återvände
hon 1882 till fäderneslandet och dog i Kristiania
d. 28 Sept. s. å. Hon egde en klangfull, stark
och behaglig sopran, hade derjämte stor dramatisk
talang och uppträdde i ett stort antal operapartier,
t. ex. Elisabet i "Tannhäuser", Elsa i "Lohengrin",
Leonora i "Fidelio", Grefvinnan i "Figaros bröllop",
Valentine i "Hugenotterna", Margareta i "Faust",
Matilda i "Wilhelm Tell" och Lucrezia i "Lucrezia
Borgia". O. A. Ö.
Kolderup-Rosenvinge, Janus Laurits Andreas, dansk
rättshistoriker, född i Köpenhamn d. 10 Maj 1792,
blef student 1809 och juris kandidat 1813 samt
vann s. å. ett af universitetet utfäst pris för
behandlingen af ett rättshistoriskt spörsmål. 1815
blef han juris licentiat och 1817 juris doktor
samt 1818 e. o. och 1830 ordin. professor vid
universitetet. 1834–48 var han derjämte medlem
af direktionen för universitetet och de lärda
skolorna. 1848 fick han titeln konferensråd. Död d. 4
Aug. 1850. Utom en mängd vigtiga rättshistoriska
afhandlingar författade K. det framstående arbetet
Grundrids af den danske rets historie (1821; 3:dje
uppl. 1860) samt inlade stor förtjenst genom att
utgifva "Samling af gamle danske love" (bd 2–5 och bd
1 afd. 1, 1821–47) och "Udvalg af gamle danske domme"
(4 bd, 1842–48). E. Ebg.
Koldewey, Karl, tysk nordpolsfarare, f. 1837 i
Bücken (Hannover), förde 1868 den första tyska
nordpolsexpeditionen till Spetsbergen (skildrad 1871)
samt 1869–1870 den andra expeditionen. Denna gick till
östra Grönland och nådde den 77:de breddgraden. En
berättelse om denna färd utkom i 2 bd 1873–74
(folkupplaga 1875). K. blef 1875 föreståndare för
nautiska observatoriet ("Seewarte") i Hamburg.
Kolding, stad på östra kusten af Nörrejylland
(Danmark), vid Koldingåns utlopp i Koldingfjorden,
vackert belägen, omgifven af höjder. 1880 hade
staden 7,141 innev. (1850 endast 2,900). Förlusten
af Slesvig och riksgränsens flyttning hafva varit
af stor betydelse för stadens framåtskridande. Den
är nu den sydligast belägna staden på det danska
fastlandets östkust. Handelsflottan bestod 1881 af 30
fartyg om 2,000 tons drägtighet. 1866 framdrogs den
östjylländska längdbanan till K. – K. är en gammal
stad. Under 13:de och 14:de årh. var det gång på gång
platsen för politiska förhandlingar, i synnerhet med
hertigarna af Sönderjylland och med grefvarna af
Holstein. Under inbördes kriget mellan konung Erik
Plogpenning och hertig Abel förstördes K. genom eld
(1247). I 17:de årh. blef det hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
