Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollekt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera för alla derefter inrättade nya
ämbetsverk (Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1841,
Telegrafstyrelsen 1856, Fångvårdsstyrelsen 1859,
Skogsstyrelsen s. å., Domänstyrelsen 1882 m. fl.).
Men ej nog dermed. Åtskilliga af de gamla kollegierna
(Krigs-kollegium, Förvaltningen af sjöärendena,
Statskontoret, Sundhetskollegium) ombildades så, att
största delen af der förekommande ärenden handlägges
efter byråsystemet, under det att kollegialsystemet
blifvit för andra ärenden bibehållet. Uti endast 3
af de centrala ämbetsverken behandlas ärendena ännu
kollegialt, nämligen Kammarkollegium, Kammarrätten
och Kommersekollegium. – Den lokala förvaltningen
(K. M:ts befallningshafvande) har dock, med
undantag af ett öfvergående försök af Gustaf I (den
s. k. Regementsformen för Vestergötland 1540), aldrig
varit organiserad efter kollegialsystemet. – Det med
afseende på centralförvaltningen under 1600-talet
i Sverige strängt genomförda kollegialsystemet vann
efterföljd och tjenade såsom förebild i såväl Danmark
som Ryssland.
I Norge hafva tidigare funnits kollegiala myndigheter,
men de hafva allesammans upphäfts, och deras göromål
hafva förlagts till regeringsdepartementen. Dessa
intaga, hvad ärendenas utredning angår, samma
ställning som de svenska kollegierna och styrelserna,
men hafva icke någon beslutanderätt. Denna tillhör,
så framt icke ärendet är af beskaffenhet att
departementschefen ensam afgör det, uteslutande
regeringen. De lokala myndigheterna äro således
der ställda omedelbart under regeringen. – I
Danmark var till 1848 den högre förvaltningen
fullständigt organiserad efter kollegialsystemet,
men nämnda år infördes en ministerstyrelse och de
särskilda ministerierna delades i departement, hvart
med sin förvaltningsgren och under styrelse af en
departementschef, samt departementen i kontor. Vissa
departement hafva en sjelfständigare ställning än
andra, i det att de afgöra mindre vigtiga mål,
under det att andra blott kunna fatta beslut i
löpande ärenden på ministerns vägnar. – Om öfriga
betydelser af ordet kollegium se Collegium.
Th. R.
Kollekt (af Lat. collectus, samling). 1. I
allmänhet insamling af bidrag för välgörande
ändamål; särskildt och numera nästan uteslutande ett
sammanskott af frivilliga penningegåfvor vid den
offentliga gudstjensten för välgörande eller kyrkliga
ändamål. Sådana insamlingar hafva sin upprinnelse i
bruk, som, efter judiskt föredöme, voro gängse redan
under kyrkans allra första dagar. De första kristna
hade varit judar och voro derför vana vid att efter
tempelgudstjensterna nedlägga penningegåfvor i de vid
portarna till en af de inre förgårdarna befintliga
"offerkistorna". Den offervillighet kristendomen
predikade yttrade sig derför hos dess förste bekännare
helt naturligt bl. a. genom frivilliga sammanskott
vid gudstjensterna, afsedda för de fattiga och sjuka
samt för församlingslärarna äfvensom längre fram,
när nattvardens firande i 2:dra årh. blef en del af
kulten, till anskaffande af
nattvardselementen, bröd och vin. Ungefär samtidigt blef
kollekternas ändamål äfven insamling af medel till
kyrkobyggnader. Från de jude-kristna kom detta
bruk öfver till de hedning-kristna. Justinus Martyr
anför t. ex. i den ena af sina "Apologier" (omkr. 150
e. Kr.), att vid de kristnas sammankomster på Herrens
dag skedde sammanskott efter behag för fattigas och
fångars räkning, hvilka medel sedan anförtroddes
åt biskopen. Andra kyrkofäder, såsom Irenaeus,
Origines och Chrysostomos, omtala samma bruk. Ännu
under den sistnämndes tid (han dog 407) fordrades
dylika offer af dem, som begingo nattvarden. De store
reformatorerna bibehöllo det gamla kollektbruket. Den
första svenska protestantiska kyrkolagen af år 1571
stadgar, att "hvarje helgedag, då mesta folket såväl
i städerna som på landsbygden kommer tillhopa,
en skall gå omkring med hatten, eller som eljest
varit sed med taflan" för att insamla medel för de
fattigas räkning. Sedermera utbyttes hatten mot en
"håf". Bruket att kringbära den på en lång stång
fästa hafven under gudstjensten är ännu (1884)
qvar i åtskilliga delar af landet; men enligt
presteståndets vid riksdagen 1815 uttalade önskan,
att "håfgången, såsom störande för gudstjensten,
måtte afskaffas", har håfven på de flesta ställen
ersatts af ett vid kyrkodörren utstäldt "bäcken". –
Enligt ett kungabref af 1693 får ingen kollekt vid
rikets kyrkor upptagas utan K. M:ts tillstånd. –
2. Kyrkobön, som vid högmässogudstjensten
läses omedelbart före episteltexten. Namnet
kommer troligen deraf att denna bön är afsedd
att läsas samfäldt af presten och församlingen.
J. P.
Kollektion (Lat. collectio), samling (af
konstföremål, böcker o. d.).
Kollektiv (Lat. collectivus, af colligere, samla),
sammanfattande flere personer eller ting; hörande till
eller utgående från en sammanfattning af personer,
sakförhållanden eller föremål; gemensam. – Kollektivum
(Lat. nomen collectivum), gramm., sammanfattningsord,
substantiv, som redan i singularis betecknar
ett flertal individer af samma slag, tagna såsom
en helhet, t. ex. folk, hjord, skog, flotta. Jfr
Nomen. – Kollektiv-artikel, artikel i ett lexikaliskt
verk, under hvilken flere begrepp behandlas i
systematisk ordning, oberoende af deras alfabetiska. –
Kollektivgaranti. Se Garantifördrag. – Kollektivglas
l. samlingsglas, fys. Se Lins. - Kollektiv-not,
polit., ett diplomatiskt meddelande, som några makter
gemensamt öfverlemna till en regering för att gifva
större eftertryck åt sin mening.
Kollektivister (se Kollektiv), en grupp bland
kommunisterna, hvilken tillstädjer sina medlemmar
att enskildt besitta penningar och annan lös egendom,
men vill att fast egendom och "arbetsinstrumenten"
(maskiner och verktyg) skola vara kollektiv eller
gemensam egendom. Kollektivisterna synas för öfrigt
icke i någon märkbar grad skilja sig från de egentliga
kommunisterna.
Kollektstipendier (se Kollekt) kallas sådana
stipendier för fattiga studerande, till hvilka medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
