Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 1039-1040 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollekt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liknande serpentinhaltig kalksten förekommer
äfven i Canada, Böhmen, Bajern, Pyrenéerna, Irland,
Finland o. s. v. Uti den canadiska uppmärksammades
först den förmodade djurförstening, som bär namnet
Eozoon canadense. E. E.

Kolmått. Enligt det äldre,
ännu vilkorligt gällande svenska måttsystemet finnas
icke blott särskilda mått-enheter utan ock särskilda
målkärl för uppmätning af träkol. Dessa äro koltunnan
och kol-lästen l. tolftunnestigen. Koltunnan är
cylindrisk, af 2 fots höjd och lika stor diameter samt
innehåller 63 kannor. Kol-lästen är ett rätvinkligt
målkärl, hållande i längd 10,8 fot, i höjd 2 fot
och i bredd 3,5 fot samt rymmer 12 koltunnor. Äfven
kolskrindorna ("kolryssarna"), fordon, i hvilka
kol transporteras, bruka innehålla ett bestämdt mått
kol. Metriska målkärl särskildt afsedda för kolmätning
äro ännu ej påbjudna. L. A. F.

Kolning, den operation, hvarigenom medelst användande
af värme de flyktiga beståndsdelarna utdrifvas ur
ved, torf eller stenkol, under det att de fasta
beståndsdelarna kol och aska qvarstanna. I motsats
till förbränning, vid hvilken man genom rikligt
tillopp af luft söker att så fullständigt som möjligt
förflyktiga äfven kolet under tillgodogörande af det
dervid utvecklade värmet, utföres kolningen under
fullständigt utestängande af luften eller med så
sparsamt tilllopp deraf, att endast den behöfliga
temperaturen genom den partiella förbränningen
underhålles. I kemien kallas denna operation "torr
destillation" (se Destillera), och det destillat,
som dervid bildas, utgöres utom af vattenånga af en
blandning af åtskilliga dels kondensibla, dels icke
kondensibla ångor och gaser, såsom sprit, ättiksyra,
tjära och andra kolväten, ammoniak, vätgas, koloxid,
kolsyra o. s. v. Alltefter som hufvudändamålet med
denna destillation är tillgodogörandet af kolet eller
af destillatet, bedrifves den på olika sätt och
vid olika temperatur. Vid kolning, der vinnandet af
största möjliga qvantitet kol är hufvudsak, erhålles
det förmånligaste resultatet, om operationen drifves
långsamt och vid så låg temperatur som möjligt. –
Kolning af ved utföres antingen i milor, kolugnar
eller retorter. Milor äro af tvänne hufvudslag:
resmilor och liggmilor, hvilka båda slag begagnas i
Sverige.



Resmilorna, som hafva en konisk form (se fig.), tillredas
på en från rötter och stenar befriad, väl afdikad
"kolbotten". I midten af denna nedstötas tre stycken
raka och stadiga stänger,

omkring hvilka derefter grof och rak
kolved tätt inreses för att bilda den
s. k. "fyllnadstrumman" l. "pipan" (T. quandel)
af omkr. 600 qvcm. genomskärning, genom hvilken
milan antändes. Kring denna reses derefter kolveden
med tjockändarna nedåt, hvarigenom milans bas
varder vidare än toppen; och sedan sålunda
"underveden" blifvit inrest, bildas den öfre
delen, "kullen", af kortare och finare ved, grenar
o. d. Derefter "risas" milan, d. v. s. öfvertäckes
med ett tjockt och tätt lager af gran- eller
tall-ris, ofvanpå hvilket ytterligare lägges och
hårdt tillpackas ett 12 till 15 cm. tjockt lager
af stybb. Milans antändning sker på det sättet att
något brinnande kol nedkastas på bottnen af pipan,
hvarefter denna småningom fylles med kol eller småved,
s. k. "fyllved", som efter hand påfylles, i mån som
den hinner brinna undan, och tillpackas med en lång
stång, "fyllstången". För att insläppa nödig
förbränningsluft uppstickas rundt omkring milans fot
genom stybb- och risbetäckningen s. k. "rymningshål",
hvilka under hela kolningen hållas öppna; på en
del milor lemnas t. o. m. foten ostybbad.
Sedan den närmast omkring pipan stående veden
torkat och fattat eld, tilltäppes pipans öppning
med en jordtorfva, som öfverstybbas, hvarefter en
rad draghål uppstickes genom stybbet nedanför kullens
bas, det s. k. "brynet". Genom dessa hål
utströmma då destillationsprodukterna i form af en
tjock och mörk rök; efter någon tid blir denna rök
allt lättare och ljusare, hvilket angifver, att den
egentliga torrdestillationen i milans öfre del är
slutad och att de bildade kolen börja att förbrinna.
Draghålen igenstybbas då, och en ny rad öppnas
längre ned. Kolningen fortsättes sålunda genom att
man i mån af behof öppnar nya rader af draghål allt
längre och längre ned; den försiggår i form af
en upp- och nedvänd kon, hvars topp är i kolbottnens
medelpunkt, och hvars bas småningom vidgas, efter
hand som draghålsraderna flyttas utför milans sidor.
Under kolningens fortgång måste stybb-betäckningen
ofta och väl tillklappas, så att de tomrum fyllas,
som uppkomma genom vedens volymförminskning under
kolningen. – Efter fullbordad kolning utrifvas kolen
och släckas med vatten. Bättre, ehuru ej så
allmänt begagnadt, är att "dämma" milan, eller att
efter stybb-betäckningens noggranna tillpackning
ytterligare öfvertäcka densamma med ett tjockt lager
af stybb eller sand, som under en längre tid hålles
fuktigt, hvarunder milan småningom afsvalnar. –
Kolvedens längd är i allmänhet något mindre än
3 m.; utrikes och i synnerhet der kolveden flottas
i trånga och krokiga vattendrag, nyttjas den i
halfva längder och reses i tvänne skikt ofvanpå
hvarandra, hvarigenom äfven den fördelen vinnes att
veden kan ställas tätare. Äfvenledes varieras mer
eller mindre på olika ställen det nu beskrifna
kolningssättet; så t. ex. göres milan utan
kull, antändningstrumman lägges efter bottnen, bottnen
göres sluttande åt en sida o. s. v., hvarigenom olika
benämningar uppkommit (tysk resmila, resmila med
hjertstock, värmlandsmila, molindersmila m. fl.). –
Liggmilor, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>