Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommandomål, statsr., kallas sådana regeringsärenden, som konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös omedelbarligen besörjer - Kommando-ord. Se Kommando - kommandostaf, krigsv., en rikt sirad, omkr. 30 cm. lång staf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högre militära ämbetsmän till ett krigsråd
deröfver. Expedition i kommandomål behöfver icke
(R. F. § 38) för sin giltighet vara försedd med
konungens underskrift och vederbörande föredragandes
kontrasignation; föredraganden har ej rätt att genom
kontrasignations vägran hindra verkställigheten
af konungens beslut. Besluten, vanligen kallade
generalorder, undertecknas af föredraganden "på
nådigste befallning". Protokollen i dessa mål,
liksom i ministeriella mål, äro ej underkastade
samma granskning som de, hvilka föras öfver
andra regeringsärenden. De öfverlemnas ej till
konstitutionsutskottet och kunna af detta fordras
endast i det, som rör allmänt kända och af utskottet
uppgifna händelser. Orsaken till det från öfriga
regeringsärendens behandling afvikande sätt,
på hvilket kommandomål behandlas, ligger i dessa
måls särskilda beskaffenhet, hvilken fordrar en
större enhet och snabbhet i beslutens fattande
och verkställande. De utgöras nämligen endast
af enkla militäriska order, såsom om truppers
rörelser, öfningar, tjenstgöring och krigstukt eller
reglementen, instruktioner och öfriga föreskrifter
för befälet i dylika ämnen. De få dock icke leda
till någon rubbning af gällande lag eller allmän
ekonomisk författning eller i dispositionen af
allmänna medel, ej häller ega tillämpning på
medborgare utom krigsstaten.
Ända till Gustaf III:s tid behandlades sådana
ärenden, som motsvara de nu s. k. kommandomålen,
lika med ärenden, som rörde det civila krigsväsendet,
d. v. s. kollegialt af vederbörande kollegier och
af konungen i samma ordning som regeringsärenden i
allmänhet. Med frihetstidens regeringssätt miste
konungen sin särskilda befälsrätt; befälsrätten
utöfvades nämligen då af konungen i och med
riksens råd. I 1772 års R. F. § 19 återställdes
befälet öfver krigsmakten åt konungen ensam,
och kommandomålen blefvo sålunda ett särskildt
slag af regeringsärenden, som ej påkallade
någon rådplägning med rikets råd. Kommandomålen
synas likväl hafva blifvit expedierade på
förut vanligt sätt med konungens underskrift af
statssekreteraren för krigsärenden. (Generalorder
utfärdade af generaladjutanten finnas väl, men de
röra endast föga vigtiga ämnen.) Den väsentliga
förändring, som inträffat med befälsmålen
hos K. M:t. medförde en motsvarande ändring i
försvarsverkets förvaltningsorganisation i öfrigt
för åstadkommande af en starkare centralisation. Med
hänsyn till gemenskapen mellan Krigskollegium och
generaladjutantsämbetet, hvartill hörde handhafvandet
af exercis och disciplin i armén, insattes
1776 konungens förste generaladjutant i nämnda
kollegium, och s. å. flyttades Amiralitetskollegium
från Karlskrona till Stockholm. När sedermera
Amiralitetskollegium (1791) upphörde och
sjöförsvarsförvaltningen ordnades efter nya grunder,
blef 1792 en generaladjutantsexpedition tillsatt
för hvartdera vapnet, med uppgift att handlägga
befälsärenden. Dessa förefintliga förhållanden gåfvo
anledning till nu gällande bestämmelser angående
kommandomål. Dock rådde under början af vårt nuvarande
statsskick den olikhet med
hvad nu består att generaladjutantsämbetena
bibehöllos och deras innehafvare, utan att behöfva
vara statsråd, voro rådgifvare i kommandomål
samt ombesörjde dessas beredning och expedition,
medan detta i andra försvarsväsendet rörande
ärenden ombesörjdes af stats-sekreteraren för
krigsärenden. Ändring skedde deruti vid riksdagen
1840–41 i samband med departementalstyrelsens
införande. För vinnande af mera enhet och kraft
i dessa styrelsegrenars handhafvande blefvo då
cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen
tillika föredragande i kommandomål, hvar och en för
sitt departement, och för utfärdandet af konungens
befallningar i dessa mål inrättades i stället för
de forna generaladjutantsexpeditionerna en särskild
kommandoexpedition (se d. o.) för hvartdera af de
båda försvarsdepartementen.
Enligt norska grundlovens § 25 har konungen högsta
befälet öfver rikets land- och sjömakt, och i
samma lags § 28 omförmälas "egentliga militära
kommandosaker" (d. v. s. kommandomål) jämte
diplomatiska ärenden undantagna från föredragning i
statsråd, hvadan konungen eger att sjelf bestämma
formen för dessa ärendens afgörande. Han är icke
förpligtad att höra någon medlem af statsrådet, och
enligt grundlovens § 75 behöfva protokollen i dessa
mål ej föreläggas stortinget, hvadan dessa ärenden i
Norge hvarken handläggas under konstitutionelt ansvar
eller äro underkastade stortingets kontroll. Till
en början handlades dessa ärenden i Norge, likasom
i Sverige, af generaladjutantsexpeditioner, en för
armén och en för flottan; och dessa expeditioners
chefer behöfde icke vara samma personer som
vederbörande chefer för armé- och marindepartementen
inom statsrådet. Denna organisation ändrades genom
resolution d. 3 Dec. 1853, då befälet öfverlemnades
åt vederbörande statsråd; då departementschefen
tjenstgör i Stockholm, öfverlemnas dock detta
befäl tills vidare åt annan person. Kommandosakerna
föredragas derför icke i statsrådet, utan, likasom
i Sverige, af departementschefen hos konungen utom
statsrådet. Detta sker personligen af honom, då
konungen vistas der, hvarest kommandot är förlagdt. Är
konungen i Stockholm, affattar kommandochefen
skriftliga memorial, som framläggas för konungen af en
derstädes stationerad norsk officer vid vederbörande
vapen. – Enligt riksakten § 4 eger konungen att
såsom unionskonung sammandraga trupper. Fall kunna
derför inträffa, då kommandomål kunna erhålla
för båda rikena gemensam handläggning. Dervid kan
konungen bestämma de former han finner tjenligast,
blott att Sveriges R. F. § 15 dervid iakttages.
H. L. R.
Kommando-ord. Se Kommando.
Kommandostaf (se Kommando), krigsv., en
rikt sirad, omkr. 30 cm. lång staf, som förr
ofta fördes af en armés högste befälhafvare
till tecken af hans värdighet. Kommandostaf
bäres numera i Sverige endast af cheferna för
landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen samt
af en och annan öfverkommendant och kommendant.
C. O. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
