Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunikant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adjektiv och adverb. Inom vår språkätt förekomma
eller antagas vanligen tre grader: positivus,
komparativus och superlativus. Positivus är
adjektivets grundform. Syntetiska språk uttrycka
vanligen komparativus och superlativus genom ändelser
lagda till grundformen, t. ex. Sv. bred, bred-are,
bred-ast, Lat. altus, alt-ior, alt-issimus, mindre
ofta genom prefix, t. ex. R. pre-lubeznoi, högst
älskvärd, nai-skareje, snarast. Analytiska språk
åter uttrycka graderna genom tillsatta fristående ord
(omskrifning), t. ex. Fr. grand, plus grand, le plus
grand. De slaviska språken uttrycka komparativus
genom ändelse, men superlativus genom omskrifning,
prefix eller blotta komparativus. Äfven i språk, som
annars komparera med ändelser, kunna somliga ord
genom sin form vara obeqväma för dylik komparation
och i stället kräfva omskrifning, t. ex. Sv. mera
rättskaffens, mera jordisk, mest främmande o. d.,
liksom å andra sidan äfven analytiska språk kunna
framvisa enstaka prof på komparation genom ändelser,
t. ex. Fr. meilleur, bättre, extérieur, yttre. I
grammatiska läroböcker framställes komparationen som
böjning och behandlas i sammanhang med adjektivets
böjning i öfrigt (deklination). I vetenskapliga
arbeten åter betraktas de olika, genom ändelser
bildade, graderna som olika stammar, och deras
bildning tillhör "ordbildningsläran". Komparation
genom fristående ord hör rätteligen under syntaxen.
Lll.
Komparativ (af Lat. comparare, sammanställa,
jämföra). 1. Adj., jämförande, t. ex. komparativ
anatomi, komparativ filologi. – Komparativa bisatser
l. komparativsatser, jämförelsesatser, kallas sådana
bisatser (subordinerade satser), som innehålla en
jämförelse med hufvudsatsen, t. ex. drängen kom fram
förr, än jag tänkte; du går lika fort, som han åker;
han kom, som (han skulle hafva kommit) om han blifvit
skjuten ur en kanon; ju häftigare han blir, dess sämre
går det. I komparativa bisatser, hvilka inledas med
som om, ligger en konditionalsats innesluten. Bisatsen
inledes genom komparativa konjunktioner: än, som, ju,
och mot det första svarar som korrelat i hufvudsatsen
en komparativ, mot de senare ett determinativ så,
lika, dess. Determinativen så, lika kunna flyttas till
början af bisatsen, så att såsom, liksom uppträda
som konjunktioner, t. ex. han skriker, liksom (om)
jag vore döf. När en bisats med som sättes före
hufvudsatsen, står determinativet vanligen både i
hufvud- och bisats, t. ex. lika (likaså, så) rädd, som
jag var då, lika (likaså, så) glad blef jag sedan. En
komparativ bisats med än kan icke komma före, men
väl inuti hufvudsatsen, t. ex. förr än jag tänkte,
kom drängen. En bisats med ju kommer alltid före
hufvudsatsen. En hufvudsats och tillhörande komparativ
bisats bilda en komparativ satsfogning. Är predikatet
till innehållet, om också ej till formen, gemensamt för båda
satserna, utelemnas det vanligen i bisatsen, och man får en
sammandragen komparativ satsfogning, t. ex. han har minne
som en häst (har minne); som en stock (sofver),
så sofver karlen; mitt hus är högre än prestens
(hus är högt). – 2. Subst. Se Komparativus.
Lll.
Komparativus, komparativ (af Lat. comparare,
sammanställa, jämföra), den andra graden vid
komparation eller gradförändring hos adjektiv och
adverb. Komparativus uttrycker, att den i adjektivet
eller adverbet innehållna bestämningen hos det
föremål, den handling, egenskap o. s. v., hvartill
bestämningen lägges, är i högre grad närvarande än hos
ett annat föremål, en annan handling eller egenskap
o. s. v. eller en grupp af andra sådana, hvarmed
det eller den förra jämföres, t. ex. detta hus är
högre än prostens eller högre än de andra (om hvilka
för tillfället kan vara fråga), drängen kör fortare
(än t. ex. husbonden). Komparativus bildas – för så
vidt adjektivets eller adverbets betydelse öfver
hufvud medgifver komparation – antingen genom till
grundformen (positivus) lagda ändelser eller genom
fristående, bredvid ställda ord, t. ex. Lat. alt-ior,
högre, af altus, Fr. plus grand, större, af grand. I
Sv. fås komparativus genom att till (den oböjda)
positivus fogas antingen -are, med samma förändringar
i stammen som vid deklination, eller -re, med
omljud i stammen (för så vidt han är mottaglig för
sådant), t. ex. bred-are, vackr-are, läng-re, stör-re,
yng-re, hög-re, af bred, vacker, lång, stor, ung,
hög; och de sålunda erhållna formerna äro oböjliga
(indeklinabla). Många ord äro emellertid genom sin
form oemottagliga för sådan förändring och bilda
sin komparativ genom föresatt mera; så adj. på -a,
-es, -ens, -isk och ursprungliga participer på -ande,
-ende, -ad, -en, t. ex. mera afhållen, mera jordisk;
andra låna komparativus från annan rot, t. ex. god:
bätt-re, illa: vär-re, liten: mind-re; slutligen
finnas i språket komparativer utan någon till form
eller betydelse motsvarande positiv, t. ex. ytt-re,
öf-re, närm-are, äfven venst-ra, hög-ra. De båda
sista grupperna af komparativer upptagas vanligen
under öfverskriften oregelbunden komparation. Svenskan
använder ogerna komparativus som attribut, utan sätter
då vanligen i stället superlativus; man säger t. ex
min yngste bror, det högsta huset, äfven om frågan
gäller blott två bröder eller hus. Latinet fordrar
i sådana fall noga komparativus. Som komparativus
uppfattas i Lat. äfven sådana föreställningar som
"tämligen hög": altior, "något trång": angustior,
och till detta slags komparativ höra i svenskan
uttryck sådana som bättre folk, ett äldre fruntimmer,
det går undan värre. I alla dessa fall står ingen
jämförelse klar för medvetandet, ehuru en sådan
visserligen förutsättes. För Fr. (och andra
romanska språk) upptages jämte "comparativ de
supériorité", d. v. s. den vanliga komparativen,
äfven en "comparativ d’infériorité", som uttrycker,
att egenskapen hos föremålet o. s. v. finnes i lägre
grad än hos andra och bildas med föresatt moins
(mindre) liksom den förra med plus (mera).
Komparator l. komparatör (af Lat. comparäre,
jämföra), ett instrument, medelst hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
