Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konjunktional bisats ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konklav (Lat. conclave, af con, med, och clavis, nyckel;
stängdt rum), rummet, der kardinalerna samlas för val
af påfve; samlingen af väljande kardinaler. Gregorius
X var den förste, som, på kyrkomötet i Lyon 1274,
utfärdade bestämmelser (Constitutio Gregorii X) om
konklav. Enligt dessa, hvilka i hufvudsak gälla ännu
i dag, består konklaven af ett enda rum, med blott
en ingång, som noga bevakas, sedan kardinalerna
sammanträdt. Kardinalerna få ej lemna rummet,
förrän valet försiggått. Maten räckes dem genom ett
fönster. Emedan konklaven vanligen hålles i Vatikanen,
har man i dess gallerier låtit uppföra en rad nära hvarandra
belägna celler, hvar och en afsedd för
2 kardinaler. (Endast en gång, 1823, då Leo XII
valdes, hafva kardinalerna för val samlats
på annat ställe, palatset Montecavallo
i Rom.) Kardinalerna ega att taga med sig
till uppassning eller, i händelse af sjukdom,
skicka efter en person, andlig eller lekman.
Dessa personer, s. k. konklavister, måste
aflägga ed om obrottslig tystnad och få
endast vid svårare sjukdomsfall lemna konklaven före
valets fullbordande. – Jfr Påfveval.
Konklusion (Lat. conclusio), slutledning, slutsats,
slutföljd. Jfr Premiss.
Konklusivsats l. konklusiv sats (af Lat. conclusio,
slutledning), språkv., kallas en sådan sats, som
innehåller följden eller grunden till en annan och
sålunda brukas vid slutledningar. Konklusiva satser
inledas genom konklusiva konjunktioner och äro af
två slag: 1) när de inledas med ty eller nämligen
(som aldrig står i början af satsen), innehålla de
grunden till den föregående satsen, t. ex. jag kan
ej komma, ty jag är sjuk; 2) inledda med således,
alltså, derför, följaktligen o. d., innehålla de
följden af den föregående satsen, t. ex. jag är
sjuk, således kan jag ej komma. En konklusiv sats och
den föregående, hvars grund eller följd han angifver,
bilda tillsammans en konklusiv satsbindning. En sådan
skiljer sig blott till den grammatiska formen, men
icke till innehållet, från en kausal satsfogning:
jag kan ej komma, ty jag är sjuk = jag kan ej komma,
emedan jag är sjuk.
Konkoid (af Grek. kongche, snäcka, och eidos, form),
matem. Om en fast rät linie och en punkt äro gifna
samt från punkten en rörlig linie drages så, att
den skär den fasta räta linien; om man vidare på den
rörliga linien bestämmer två punkter så, att deras
afstånd från skärningspunkten är lika med en gifven
determinerad rät linie, så kallas den geometriska
orten för dessa punkter "konkoid", då man antager,
att den rörliga linien vrider sig kring den fasta
punkten. Konkoiden består af två grenar, en på
hvardera sidan om den fasta linien. Den uppfanns
af den grekiske matematikern Nikomedes (antagligen
omkr. 200 f. Kr.), hvilken med tillhjelp deraf
löste de båda problemen om vinkelns tredelning och
kubens fördubbling (det s. k. Deliska problemet).
G. E.
Konkordans (Lat. concordantia, af concordare,
öfverensstämma), öfverensstämmelse. 1. Teol., en
förteckning på alla de ställen i en eller
flere skrifter, der samma ord eller ordform eller
också öfverensstämmande tankar eller begrepp
förekomma. Sådana förteckningar äro uppställda i
alfabetisk ordning och af två slag:
verbalkonkordanser (öfver ord och ordformer) och realkonkordanser
(öfver tankar och begrepp). Det är egentligen öfver
den Hel. skrift, som konkordanser förekomma. De äro
till stor hjelp i och för bibelstudiet och uppgjordes
derför tämligen tidigt. Omkr. midten af 1200-talet
skref kardinalen Hugo af S:t Caro med några munkars
hjelp en konkordans öfver vulgata-öfversättningen,
hvilken konkordans förbättrades och tillökades
af Arlotto de Prato omkr. 1290 och af Konrad
af Halberstadt i 14:de årh. Efter detta mönster
förfärdigades sedan hebreiska konkordanser öfver Gamla
test., grekiska öfver septuaginta-öfversättningen
och Nya test. samt på olika språk öfver olika
bibelöfversättningar. Alla dessa konkordanser, så
många som ännu finnas i behåll, tillhöra nyare tiden,
från och med 16:de årh. Den mest kända och begagnade
torde vara Gottfried Büchners "Biblische real- und
verbalhandconcordans" (1740; 16:de uppl. 1882–83). I
Sverige har S. G. Nygren utgifvit "Biblisk concordans"
(1868). – Äfven öfver koran finnas konkordanser,
den första af år 1811. – 2. Musikt., äldre tiders
benämning på konsonans (se d. o.). – 3. Geol.,
likformig lagring, det lagringsförhållande, som
eger rum, då ett bergartslager (eller en serie
sådana) är parallelt utbredt på eller intager samma
lagerställning som de äldre, underliggande, hvilka
således icke undergått några rubbningar, innan det
ifrågavarande lagret bildades. Häraf uttrycket
konkordant lagring, i motsats till diskordant
eller olikformig (se Diskordans). De svenska
silurbildningarna, sandsten, skiffer och kalksten,
t. ex. de i Kinnekulle, äro konkordant aflagrade på
hvarandra, men deremot råder i allmänhet diskordans
mellan dessa och de underliggande urbergarternas
merendels uppresta och skrynklade skikt. –
Adjekt. Konkordant. 1. J. P. 3. E. E.
Konkordat (Med. Lat. concordatum, öfverenskommelse,
fördrag, af Lat. concordare, öfverensstämma) kallas
de sedan kyrkomötet i Konstanz (1414–18) mellan
katolska kyrkan och verldsliga furstar ingångna
fördrag angående kyrkans och statens ömsesidiga
ställning, rättigheter och skyldigheter. Ordet
förekommer i denna mening äfven om fördrag af lägre
ordning, slutna mellan biskoparna och furstarna i
de resp. landen, numera dock nästan uteslutande
om fördrag mellan påfven och furstarna. Sedan
ett dylikt påfligt konkordat behörigen å ömse
sidor blifvit stadfäst, betraktas det vanligen af
staten som statslag och af kyrkan som kyrkolag. När
sådana fördrag någon gång officielt bära namnet
"konvention" i st. f. konkordat, såsom fallet är med
det bajerska af år 1817, det nederländska af år 1827,
det würtembergska af år 1857 och det badensiska
af år 1859, är detta blott en namnolikhet, som ej
förändrar fördragets karakter. I vissa konkordat ingår
rättigheten för påfven att företaga gränsreglering och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
