Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstförvandt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa stadgar bestämmas dels af konungen allena,
dels af konung och riksdag, dels af riksdagen
allena, alltefter föremålets beskaffenhet. Mest
bekanta bland de s. k. konstitutionella stadgarna
äro Riddarhusordningen, naturalisationslagen
och ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter.
1. F. B. 2. H. L. R.
Konstitutionsutskottet, statsr., det första
af de ständiga utskott, hvilka tillsättas för
ärendenas beredning inom svenska riksdagen och
bestå af lika många ledamöter från hvardera
kammaren. Konstitutionsutskottet räknar 20
ledamöter. Detta utskott har sitt upphof i
1809 års R. F., medan öfriga ständiga utskott
tillhört äfven föregående statsskick. Då 1809
års grundlagsstiftare ansågo sig böra å ena sidan
återställa den kontrollerande och statsförfattningens
helgd öfvervakande myndighet, som gått förlorad
under statsskicket före 1809, men å andra sidan
förekomma de missbruk af denna makt, som tillhört den
s. k. frihetstidens statsskick, sökte de att vinna
detta mål genom att förlägga till ett särskildt
utskott den kontrollerande maktens tyngdpunkt, i
hvad hörde till granskning af statsrådets verksamhet
och af grundlagarnas brister samt till vidtagande
af åtgärder för felens rättelse. På detta sätt
skulle man kunna förebygga de partitvister och
passionerna upprörande debatter, som all personlig
politik framkallar, och om hvilka frihetstidens
historia haft mycket att förmäla till varning, men
icke till efterföljd. Konstitutionsutskottet fick
sig sålunda enligt 1809 års R. F. § 53 uppdraget
att väcka och upptaga frågor rörande förändringar
i grundlagarna och afgifva yttrande deröfver
till riksdagen samt att granska de i statsrådet
förda protokoll. Dermed var ett bestämdt skydd mot
grundlagsfrågors ytliga behandling tillförsäkradt
riksdagen. Det afgörande ordet vid fråga om ansvars
utkräfvande af eller anmärkningars framställande
mot statsrådets ledamöter öfverlemnades åt detta
utskott, till följd hvaraf de i andra land brukliga
misstroende- och förtroendeadresser och dermed
förbundna motiverade dagordning äro uteslutna från
svenska riksdagens förhandlingar. Slutligen blef
åt konstitutionsutskottet gifven myndighet att
under vissa förhållanden vid uppkommande tvister om
grundlagens tillämpning uppträda såsom skiljedomare. I
öfverensstämmelse med den konstitutions utskottet
sålunda gifna ställning har § 38 i nu gällande
R. O. bestämt angående konstitutionsutskottets
verksamhet på följande sätt: 1. Det tillkommer
konstitutionsutskottet att granska rikets grundlagar
samt att hos riksdagen föreslå de ändringar uti dem,
som utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och
möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande
öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade
grundlagsfrågor. Före 1866 var utskottets myndighet
större. Det egde inom riksdagen ensamt initiativ
och egde omedelbart förkasta enskild motion. Om
utskottet tillstyrkte en kunglig proposition om
grundlagsändring, var detta tillräckligt för att
det af konungen framlagda förslaget skulle blifva i
grundlagsenlig ordning
hvilande till framtida afgörande (jfr
Grundlag). 2. Utskottets granskande myndighet är
så bestämd, att det skall äska de i statsrådet
förda protokoll, med undantag af dem, som angå
ministeriella ärenden och kommandomål. Dessa
kunna fordras endast i hvad som rör kända och
af utskottet uppgifna händelser (jfr R. F. §
105). Denna granskning tillhör lagtima riksdags
konstitutionsutskott och afser tiden till riksdagens
början (Ansvarighetslag för statsrådets led. d. 10
Febr. 1810 § 11), utskottet dock obetaget att erhålla
del af protokoll af senare datum. Denna granskning är
konstitutionsutskottet allena förbehållen och gifver
det uteslutande rätt att pröfva om granskningen skall
kunna leda till någon påföljd. Hvarken annat utskott
eller enskild riksdagsman eger att göra anmärkning
mot statsrådet hos riksdagen. Annat utskotts eller
enskild riksdagsmans åtgärd är inskränkt till att
hos kammaren göra anmälan i följande ordalag: "Det
är anledning till anmärkning mot statsrådet, eller
den eller den ledamoten eller föredraganden, hvarom
remiss begäres till konstitutionsutskottet, inför
hvilket anledningen skall uppgifvas." De åtgärder,
som konstitutionsutskottet och, på dess anmälan,
riksdagen kunna vidtaga efter skedd granskning och
på grund af gjorda anmärkningar, äro noga bestämda,
alltefter som granskningen ledt till upptäckande
af regeringsbeslut, som innebära lagöfverträdelse,
eller man funnit, att statsrådets förfarande inneburit
uraktlåtenhet att iakttaga rikets sannskyldiga nytta
eller klandervärd ämbetsutöfning. I förra fallet är
det konstitutionsutskottet allena, som har bestämmande
rätt. Utskottet åligger nämligen enligt R. F. §
106 att ställa under tilltal af justitieombudsmannen
inför riksrätt den statsrådsledamot, som det finner
hafva uppenbarligen handlat emot rikets grundlag
eller allmän lag eller uraktlåtit att afstyrka
någon öfverträdelse deraf eller, derest han varit
föredragande, uraktlåtit att vägra sin kontrasignation
och derigenom förekomma beslut, som strider mot
regeringsformen. Finner konstitutionsutskottet sig ej
böra besluta åtal i förevarande fall, är det ingen
annan afdelning eller delegation af riksdagen, som
eger besluta sådant. I senare fallet, som afhandlas
i R. F. § 107, har konstitutionsutskottet att,
derest det skulle anmärka, att statsrådets ledamöter,
samfäldt eller en eller flere af dem, uti sina rådslag
om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets
sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke
med oveld, nit, skicklighet och drift utöfvat sitt
förtroendeämbete, tillkännagifva sådant för riksdagen,
hvilken, om den finner rikets väl det kräfva, kan hos
konungen skriftligen anmäla sin önskan att han ville
ur statsrådet och från ämbetet skilja den eller dem,
mot hvilka anmärkning blifvit gjord. Som denna åtgärd
kan vidtagas endast för det fall att anmärkning
blifvit gjord mot någon medlem af statsrådet,
och som ingen annan än konstitutionsutskottet eger
att göra anmärkning hos riksdagen – andras rätt är
inskränkt till att hos konstitutionsutskottet anmäla
anmärkningsanledningar –, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
