Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koptiska kyrkan kallas den kristna församlingen i Egypten - Koptiska språket, skriften och literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orsaken till blodiga religionsstrider. Då araberna
638 inträngde i Egypten, slöto jakobiterna sig
till dem för att bekämpa den ortodoxa lärans
anhängare. Sedermera öfvergingo många af dem till
islam. Den koptiska kyrkan består i våra dagar af en
mängd större och mindre öfver hela Egypten spridda
församlingar. Hon styres af en patriark, som länge
haft sitt säte i Kairo, men fortfarande bär titeln
mutrân-el-Iskanderije (metropolit af Alexandria). Han
anses för efterträdare till evangelisten Markus,
hvilken enl. traditionen var Egyptens apostel och den
förste biskopen i Alexandria. Patriarken väljes genom
lottning bland nio munkar i St. Antoniusklostret
i östra Egypten. Närmast honom i rang står en af
honom tillsatt abûna öfver abessinska kyrkan,
hvilken residerar i Gondar. Presterskapet är
talrikt; utom tolf biskopar finnes en mängd
ärkepresbyterer, presbyterer och diakoner. Såsom
liturgiskt språk nyttjas en dialekt af de gamle
egypternas språk (se följ. art.). Innevånarna i
de många munk- och nunneklostren spela en vigtig
rol inom kyrkan. I allmänhet herskar celibatet,
men blott det högre presterskapet är förbundet
dertill. Presterskapet står lågt både i bildning
och i moraliskt hänseende. Kyrkorna äro oansenliga
och smutsiga. Undantag derifrån göra den 1871
färdigbyggda kyrkan i Alexandria och den gamla
Mariakyrkan i Kairo, hvilken tros vara från 6:te
årh. och, enl. traditionen, byggdes öfver en grotta,
i hvilken Maria under sin flykt med Jesusbarnet
hade sin bostad. Amulettväsendet, Mariadyrkan och
i allmänhet yttre ceremonier spela en vigtig rol i
den koptiska kyrkan. Nattvardens begående påminner
mycket om "kärleksmåltiderna" i den äldre kristna
kyrkan. – Den koptiska kyrkan har varit föremål för
missionssträfvanden såväl från det engelska "Church
missionary society" som från "Chrischona-missionen"
i Basel, men utan framgång. Den amerikanska
missionen deremot fortsätter ännu (sedan 1855)
med nit sin verksamhet bland de "kristne" kopterna.
J. P.
Koptiska språket, skriften och literaturen. Med
koptiska förstår man egentligen endast det numera
utdöda språk, som talades af de infödde egypterna,
kopterna, under romerska väldets tid, och hvilket
vi känna uteslutande ur en af kristna skrifven
literatur. Om dess beskaffenhet på ett äldre stadium,
före kristendomens införande, hafva vi ingen direkt
upplysning af literära minnesmärken. Koptiskan delade
sig i flere dialekter, af hvilka följande två äro de
vigtigaste: den öfveregyptiska l. saidiska (af
Arab. sa’id, "högre beläget land"), stundom kallad
den tebaiska (efter hufvudstaden Thebe), den äldre
och rikare munarten, som talades från nubiska gränsen
vid Assuan i s. till staden Minje i n. (28° n. br.),
och den nederegyptiska l. boheiriska, vanligen
kallad den memfitiska (efter hufvudstaden Memfis),
den yngre munarten, som från sin ursprungliga hemort,
den nuvarande provinsen Boheira (nordvestligaste delen
af deltat), utbredt sig öfver hela nedre Egypten. En
både språkligt och geografiskt mellanliggande dialekt,
den mellanegyptiska, från Memfis’ omnejd och provinsen
Fajum (29° n. br.), hvaraf blott några få literära
minnesmärken finnas i behåll, har man med orätt
kallat den basjmuriska efter det vid Mensalesjön i
nordöstra deltat belägna distriktet Basjmur, hvars mål
dock sannolikt utslocknade redan i 9:de årh. utan att
efterlemna någon literatur. Koptiskan är en ättling
i rätt nedstigande led af det fornegyptiska språk,
som innehålles i de urgamla, först i vårt århundrade
tolkade hieroglyfiska inskrifterna, och tillhör
således de s. k. hamitiska språken (se d. o.). Mellan
fornegyptiskan och koptiskan ligger det s. k.
demotiska språket, hvars skrift är den sista
utvecklingsformen af hieroglyferna, men som till sin
ljud- och formlära står närmare koptiskan. Från den
obestämda och outvecklade karakter, som (åtminstone
ännu för oss) utmärker fornegyptiskan och delvis
äfven demotiskan, har koptiskan till stor del frigjort
sig genom sjelfständig utveckling. Under det att den
äldsta språkformen i sin byggnad synes ansluta sig
till de s. k. isolerande språken, närmar sig koptiskan
mer de agglutinerande, då de grammatiska element,
hvilka i fornegyptiskan ännu bibehålla sin fulla
sjelfständighet, här till stor del uppgå i prefigerade och
infigerade stambildningar. Vokalismen synes ombildad
efter helt nya ljudlagar, hvilka utmärka sig för
sträng regelbundenhet, liksom hela språkets form och
satsbyggnad för klar öfverskådlighet. Ehuru koptiskan
icke kan kallas rik på former och det literära
uttrycket lider af omständlighet, öfverträffar
hon dock vida fornegyptiskan i bestämdhet och
omvexling. Till en del torde likväl detta bero på
skilnaden mellan de så olikartade literaturerna. Det
till oss komna koptiska skriftspråket är särdeles rikt
på grekiska låneord, ej blott nomina och verb, utan
t. o. m. de vanligaste partiklar, hvilka senare ofta
sammansättas med de motsvarande koptiska, t. ex. det
grek.-kopt. palinon, vidare (af Grek. palin). Af
arabiskan har koptiskan icke tagit något annat
intryck än att yngre handskrifter ofta bära spår af
den arabiska ortografiens inflytande. Deremot har en
mängd koptiska ord upptagits i den moderna arabiskan,
t. ex. Kopt. msah med artikel ti, Arab. timsah,
krokodil. – Den koptiska skriften är hufvudsakligen
densamma som den grekiska; men till grekiskans 24
bokstafver, hvilka i de koptiska handskrifterna
erhållit en helt lätt förändrad, sedermera af det
kyrkslaviska (cyrilliska) alfabetet efterbildad form,
hafva lagts 6 från den hieroglyfiskdemotiska skriften
lånade tecken för ljuden s (sj), f, ch, h, j (dsj)
och c (tsj) samt en ligatur ti. Ett utmärkande
drag för den koptiska skriften är den tämligen
allmänna beteckningen (i saidiska dialekten med ett
streck, i boheiriskan med en punkt eller accent)
af sonanta, d. v. s. stafvelsebildande, i vårt uttal
vanligen med ett kort e-ljud förenade konsonanter,
i synnerhet liquida, l, m, n, r och b, t. ex. [rho]
([rho] l. [rho]), er. Redan i första århundradet efter den
arabiska eröfringen (638) började koptiskan småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
