Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kredit, polit. ekon., dels försträckning, dels det förtroende, på grund af hvilket försträckning kan erhållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eger. Vid personalkredit ligger denna garanti i
gäldenärens person i allmänhet och särskildt hans
förmögenhetsställning samt förvärfsförmåga. Vid
realkredit består garantien, antingen uteslutande
eller ock jämte den vid personalkredit förefintliga,
uti en panträtt. Exempel på det förra slaget är den
preussiska "grundschuld", vid hvilken gäldenären
svarar för skulden endast med den intecknade
egendomen, ej med sin öfriga förmögenhet. I Sverige
kan undantagsvis realkredit af detta förra slag
förekomma, t. ex. om en fordringsrätt preskriberats,
under det med densamma förenad inteckning förnyats
(se Inteckning, sp. 728). Angående indelning af
realkredit se Hypotek, Panträtt. – 6. Försträckning
af penningar och försträckning af varor. Det förra
slaget är det vanliga och afses i det följande, då
ej motsatsen uttryckligen angifves. – Kreditaffärer
kunna uppgöras direkt mellan den enskilde kapitalisten
och den lånesökande. Detta direkta uppgörande stöter
dock ofta på svårigheter, hvilka undanrödjas genom
personer och anstalter, som förmedla krediten,
t. ex. penninge- och fondbörser (se Börs), mäklare
och kommissionärer, som med hvarandra sammanföra
kapitalister och lånesökande, samt kreditanstalter,
hvilka upplåna penningar, som de sedermera låna ut
(se Bank, Kreditanstalt). Kreditaffärer uppgöras
i regeln skriftligen genom anteckning i offentliga
eller enskilda böcker (statsskulds-, handelsböcker
m. fl.) eller genom utfärdande af sjelfständiga
urkunder, s. k. kreditpapper. De sistnämnda hafva dels
formen af skuldebref (då försträckningstagaren lofvar
att sjelf erlägga betalning), dels af invisningar
(då försträckningstagaren lofvar, att betalning
skall erläggas af en tredje person, åt hvilken han
uppdrager detta; i regeln häftar nämnde tredje person
i skuld till försträckningstagaren). Till den förra
formen af kreditpapper höra vanliga skuldsedlar,
egna vexlar, bankdepositionsbevis, banksedlar,
inlösliga statspapperspenningar, staters, kommuners,
hypoteksbankers obligationer m. fl., till den senare
formen vanliga invigningar, checks, trasserade vexlar
m. m. Man har att skilja mellan kreditpapper ställda
att betalas till viss man, till viss man eller order
och till innehafvaren. Banksedlar äro alltid ställda
till innehafvaren. Enligt flere lagstiftningar (äfven
den svenska) få vexlar ej ställas till innehafvaren;
och vexel ställd till viss man betraktas som om den
vore ställd till viss man eller order, såvida ej
öfverlåtelse af vexeln är i densamma uttryckligen
förbjuden (se Vexel). Depositionsbevis få enligt
flere lagstiftningar ej ställas till innehafvaren,
emedan bankerna annars skulle kunna kringgå gällande
restriktioner angående banksedlar, genom att utgifva
depositionsbevis på runda summor. Ifrågavarande
olikheter i kreditpappers form hafva betydelse dels i
afseende å lättheten att till annan person öfverflytta
den fordran, som kreditpapperet representerar, dels
i afseende å verkningarna af dylik öfverflyttning. I
förra hänseendet utmärka sig de till innehafvaren
ställda framför de öfriga genom
lätt och beqvämt sätt för öfverflyttning. Med afseende
å verkningarna af kreditpappers öfverflyttning
skiljer man mellan de till innehafvaren och till
viss man eller order ställda (s. k. "löpande") samt
de till viss man ställda ("icke löpande"). Den, som
förvärfvar ett löpande kreditpapper, erhåller en mot
gäldenären fullt sjelfständig rätt, som är oberoende
af rättsförhållandet mellan gäldenären och föregående
innehafvare af papperet. Den deremot, som förvärfvar
ett icke löpande kreditpapper, kan ej vara säker på
att förvärfva den fordran, hvarpå papperet nominelt
lyder (se Innehafvarepapper). Det finnes dock
till viss man ställda kreditpapper, som torde böra
i sistnämnda hänseende likställas med löpande,
nämligen staters, kommuners, hypoteksbankers
obligationer o. dyl., när utställarna lemnat köparna
öppet att välja mellan papper till viss man, till
viss man eller order och till innehafvaren samt att
få papper af ett slag förvandladt till papper af ett
annat. Som denna anordning endast vidtages af hänsyn
till köparnas önskningar, kan olikheten i papperens
form ej gerna få något inflytande på rättsförhållandet
mellan papperens egare och deras utställare.
En omedelbar verkan af krediten är att dispositionen
öfver förmögenhet öfverflyttas från en person till
en annan. Krediten skapar alltså ej direkt ny
förmögenhet, såsom Macleod o. a. ansett. Denna
af krediten åstadkomna öfverflyttning af
disposition öfver förmögenhet, kan vara än
gagnelig, än skadlig. Gränsen mellan gagnelig och
skadlig kredit sammanfaller dock ej med gränsen
mellan produktions- och konsumtionskredit, så att
produktionskrediten alltid skulle vara gagnelig,
konsumtionskrediten alltid skadlig. Detta gäller, vare
sig man blott fäster sig vid kreditens inverkan på
näringslifvet, eller det är fråga om samhället i dess
helhet. Produktionskredit är i allmänhet gagnelig,
så snart det försträckta kapitalet i låntagarens hand
får en produktivare användning, än långifvåren kunnat
åstadkomma. Detta inträffar t. ex. då långifvaren
saknar eller endast i ringa grad eger de egenskaper,
som för affärsrörelsen erfordras, eller ej är hågad
att egna sig åt sådan verksamhet, under det att
låntagaren eger både håg och egenskaper; då kapitalet
är så obetydligt, att det ej kan erhålla produktiv
användning annat än i förening med andra kapital
(hvarvid i synnerhet kreditanstalterna åstadkomma
uppsamling af små kapital); då ett yrke eller en
affärsgren nått den utveckling, att den lämpligast
bedrifves i stor skala, hvarvid krediten är en utväg
för att anskaffa de stora kapital, som erfordras för
affärsföretagens utvidgning, m. fl. dyl. fall. Med
näringslifvets stigande utveckling blir det sålunda
alltmer och mer vanligt, att affärsföretag drifvas
med lånta medel. Ehuru denna ordning under vissa
förutsättningar är gagnelig, kan den dock under andra
förutsättningar, som ej så sällan inträffa, medföra
ganska förderfliga följder. Produktionskrediten kan
bringa kapital i dåliga händer, hvarigenom de gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
