Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristallografi, miner., kem., är vetenskapen om kristallerna - Kristallonomi. Se Kristallografi, sp. 1575 - Kristalloid benämnes, i motsats till kolloid, en sådan kropp, som vid dialys går igenom den djuriska hinnan eller pergamentpapperet och är kristalliserbar - Kristallsystem. Se Kristallografi, sp. 1577 - Kristallpalatset i London. Se Sydenham - Kristalltvilling. Se Tvillingkristall - Kristallvatten, kem., vatten, som till konstant mängd förekommer i kristalliserade ämnen - Kristberg (oriktigt Krigsberg) socken i Östergötlands län - Kristdala (oriktigt Krigsdala) socken i Kalmar län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och termiska egenskaper, äfven visat sig giltiga
beträffande dessa.
Såsom grundval för den kemiska kristallografien
uppställdes redan tidigt den satsen att hvarje
kemisk förening har sin bestämda kristallform. Länge
ansåg man äfven, att olika ämnen måste besitta
olika kristallformer (med undantag af dem, som
tillhörde det reguliera systemet). Det mest betydande
resultat, till hvilket jämförelsen af olika ämnens
kristallformer ledt, är upptäckten af isomorfien,
hvarmed förstås det förhållandet att analogt
sammansatta kroppar hafva samma eller liknande
kristallformer. Denna upptäckt gjordes 1819 af
Mitscherlich på fosforsyrade och arseniksyrade
salter. Inom mineralriket spelar isomorfien en
synnerligen vigtig rol. Då genom densamma de fysiska
egenskapernas beroende af de kemiska tydliggöres, är
det klart, att man med isomorfi har att förstå icke
blott likhet i kantvinklar (isogoni), utan äfven
likhet i sjelfva kristallbyggnaden (molekularnätet
och deraf beroende klyfbarhet m. m.). Såsom
exempel på en isomorf mineralserie kan anföras de
i hexagonala systemet kristalliserande karbonaten
af kalkjord, talkjord, jern- och mangan-oxidul,
hvilka alla hafva romboedriska genomgångar, med
romboedervinkeln liggande mellan 72° 40’ och 74°
55’. De öfverensstämma äfven deri att alla äro
optiskt negativa. En af de vackraste tillämpningar
af teorien om isomorfa kroppar är i senare tid gjord
af Tschermak, som derigenom framställt de triklina
fältspaternas sammansättning i en ny dager. Enligt
Tschermak finnes det endast tvänne i triklina systemet
kristalliserande fältspatsubstanser, nämligen albit,
Na2 Al2 Si6 O16, och anorthit, Ca Al2 Si2 O8, af
hvilka de andra fältspaterna, oligoklas, andesin och
labrador, hvilka hittills betraktats såsom särskilda
species med bestämd kemisk sammansättning, äro
isomorfa blandningar. – Ett förhållande, som på sätt
och vis kan betecknas såsom isomorfiens motsats,
är dimorfi eller polymorfi, hvarmed man förstår
egenskapen hos identiskt lika sammansatta kroppar att
kunna kristallisera i väsentligt olika kristallformer,
d. v. s. sådana, som ej låta återföra sig på en
gemensam grundform. Det längst bekanta exemplet
härpå är kolsyrad kalk, som kristalliserar hexagonalt
såsom kalkspat och rombiskt såsom aragonit. Klaproth
fann, att dessa kroppar äro lika sammansatta. Andra
forskare, såsom Berzelius och Haidinger, visade, att
aragoniten, som har en tyngd af 2,94, vid upphettning
öfvergår i kalkspat (tyngd = 2,72). Belysande för
dimorfiens natur är det experiment, genom hvilket
G. Rose ådagalade, att en lösning af kolsyrad kalk
i värme afsätter kristaller af aragonit, men vid
vanlig temperatur sådana af kalkspat. Antalet bekanta
polymorfa substanser har sedan dess mycket ökats. – Då
kristallografiens yttersta mål är att finna
sambandet mellan de oorganiska kropparnas kemiska
sammansättning och öfriga egenskaper, kommer
under denna vetenskaps utveckling den kemiska
kristallografien att alltmer träda i förgrunden.
Hj. Sj.
Kristallonomi. Se Kristallografi, sp. 1575.
Kristalloid (af Grek. krystallos, kristall, och
eidos, utseende) benämnes, i motsats till kolloid,
en sådan kropp, som vid dialys går igenom den
djuriska hinnan eller pergamentpapperet och är
kristalliserbar (t. ex. arseniksyrlighet, koksalt,
salpeter, salicylsyra).
Kristallsystem. Se Kristallografi, sp. 1577.
Kristallpalatset i London. Se Sydenham.
Kristalltvilling. Se Tvillingkristall.
Kristallvatten, kem., vatten, som till konstant mängd
förekommer i kristalliserade ämnen. Det förekommer
i mer eller mindre fast förening och kan oftast
utjagas genom upphettning. Stundom är kristallvattnet
så löst bundet, att det bortgår redan vid vanlig
temperatur, hvarvid kristallerna blifva matta,
ogenomskinliga eller vittra till pulver. Å andra
sidan kan man ofta nog först vid ganska hög temperatur
utdrifva kristallvattnet. Kristallvattnet förekommer
alltid i molekylärt förhållande, och dess mängd kan
derför uttryckas i kemiska formler. Då ämnen binda
kristallvatten, utvecklas värme, till olika mängd för
olika ämnen. Ofta inträffar, att värmeutvecklingen
är olika för olika molekyler kristallvatten i ett och
samma salt. Så t. ex. innehåller glaubersalt, Na2 SO4
+ 10H2 O, tio molekyler kristallvatten, af hvilka en
vid föreningen med Na2 SO4 utvecklat 2,360 kalorier,
men de nio öfriga blott 1,873 kalorier. Salternas färg
är ofta beroende af kristallvattenhalten. Vattenfria
koboltsalter äro t. ex. blåa, men vattenhaltiga
röda. Särdeles tydligt visar sig detta hos de
utomordentligt praktfulla cyanplatina-dubbelsalterna,
hvilka i vattenfritt tillstånd äro hvita eller svagt
gula, men i kristalliseradt och vattenhaltigt utmärkta
af de praktfullaste röda, gröna eller blåaktiga
färger, ofta olika hos en och samma kristall.
P. T. C.
Kristberg (oriktigt Krigsberg) socken i
Östergötlands län, delad å a) Bobergs härad, 9,152
har., 1,317 innev., b) Aska härad, 4,756 har, 608
innev., c) Gullbergs härad, 1,548 har, 260 innev.,
d) Finspånga läns härad, 1,185 har, 63 innev.,
tillsammans 16,641 har, 2,248 innev. (1883). K. utgör
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Linköpings
stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt.
Kristdala (oriktigt Krigsdala) socken [i]
Kalmar län, Tunaläns härad. Arealen 22,160
har. 3,690 innev. (1883). K. utgör ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Linköpings stift,
Tunaläns och Sevede kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
