Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är taflans egentliga ändamål: att pryda en vägg, i
motsats till den eljest vanliga seden hos nutidens
konstnärer att måla taflorna utan hänsyn till den
plats de skola fylla. Härvidlag ställas ofta svåra
prof för hans stora fyndighet i kompositionen, men
de lösas alltid med smak och smidighet. Han är i
förhållande till den nyare riktningen hos Sveriges
yngre konstnärer jämförelsevis ensamstående, såväl i
ämnesval som i målningssätt. – K. blef 1876 agré och
1881 ledamot af Akademien för de fria konsterna. Han
ingick 1883 äktenskap med Pauline Ahlberg,
under signaturen P. A. känd som författarinna till
de literaturhistoriska arbetena: Victor Hugo och det
nyare Frankrike (I–III, 1879–80) och Alfred de Vigny
(1881). K. W-g.
Kronbjudning. Se Förlossning.
Kronblad, petala, bot., kallas bladen i en
fribladig blomkrona (se d. o.). Den mer utbredda
delen af ett kronblad kallas skifvan; den smalare,
sammandragna eller stundom tämligen förlängda delen,
med hvilken kronbladet är fäst vid kronfästet, kallas
klon. Skifvans och klons olika förhållanden lemna i
vissa familjer kännemärken till deras åtskiljande
(t. ex. i Senticosae och Silenaceae). Kronblad
(likasom kalkblad) kunna i hög grad vexla till form
och färg. Hos alpväxter är deras färg vanligen
klarare, renare och starkare. Färgen beror på
särskilda pigmentceller, hvilka i många kronblad
åstadkomma de mest underbara teckningar. Jfr Blad.
O. T. S.
Kronborg, slott och fästning vid Helsingör, på en
udde, som sträcker sig ut i den smalaste delen af
Öresund, uppfördes af konung Fredrik II 1574–83. Det
är bygdt i nederländsk renaissancestil, med fyra
torn, af hvilka det största har en höjd af omkr. 56
m. 1629 ödelades en del af K. genom vådeld, men
återställdes snart i sitt forna skick. Genom Gustaf
Wrangels list och den danske kommendanten Beenfeldts
feghet föll K. d. 6 Sept. 1658 i svenskarnas händer,
men återlemnades i freden i Köpenhamn, 1660. Efter
hofrevolutionen d. 17 Jan. 1772 fördes drottning
Karolina Matilda som fånge till K. och förblef der,
tills hon i Maj s. å. lemnade Danmark. K. begagnas
numera till kaserner. E. Ebg.
Krondaler. Se Daler.
Krondufvan, Goura coronata, zool., hör till dufvornas
familj (Columbidae) af duffoglarnas ordning och
foglarnas klass. Längden stiger till 75 cm. Färgen
är hufvudsakligen skifferblå, på bakryggen, vingarna
och stjerten något mörkare. Framryggen och skuldrorna
äro smutsigt brunröda, de största vingtäckarna i
midten hvita, vid roten svarta, i spetsen brunröda,
stjertpennorna i spetsen försedda med ett bredt,
ljust skiffergrått band, iris skarlakansröd, näbben
mörkt horngrå och benen röda. Krondufvan förekommer
talrikt på Nya Guinea och några närbelägna öar,
stryker flockvis omkring i skogarna och håller sig
gerna på marken. Till Ostindien och Sundaöarna har
hon blifvit förd och hålles der tam vid gårdarna. I
Europa härdar hon väl ut i zoologiska trädgårdar och
lägger då stundom ägg. C. R. S.
Kronecker, Leopold, tysk matematiker, född i Liegnitz
(Schlesien) d. 7 Dec. 1823, blef student i Berlin
1841, der han var en af Dirichlets förnämste
lärjungar, och promoverades till filos. doktor
1845. Ekonomiskt oberoende, lefde han sedermera såsom
privatman. 1861 började han i Berlin hålla enskilda
föreläsningar i matematik och mottog 1883 kallelse
till professor i matematik vid universitetet i denna
stad. Såsom vetenskaplig författare har K. utvecklat
en ganska stor produktivitet. Utgångspunkten för
denna hans verksamhet utgjordes af undersökningar
rörande formen för rötterna till en algebraisk
eqvation, som kan lösas medelst radikaler, hvarvid
K. fullföljde den tankegång, som ledt den norske
matematikern Abel och fransmannen Galois vid deras
banbrytande forskningar på detta område. Sedermera
har K. egnat en mängd afhandlingar åt den högre
algebran och åt talteorien samt särskildt åt sådana
frågor, som samtidigt beröra dessa båda grenar af
matematiken. Bland speciella ämnen, som K. behandlat,
må nämnas teorien för qvadratiska former, komplex
multiplikation af elliptiska funktioner, Sturms
funktioner och karakteristikteorien, i sammanhang
hvarmed han generaliserat den s. k. Cauchys
integralsats till att gälla äfven om funktioner af
flere oberoende variabler. I aflägsnare förbindelse
med hans öfriga arbeten står hans lösning af femte
gradens eqvationer, hvilken han upptäckte ungefår
samtidigt med Hermite (se d. o.) och Brioschi samt
sedermera i flere afhandlingar ytterligare förbättrat
och utvecklat. – K:s författareskap utmärker sig i hög
grad genom originella tankar och stort skarpsinne,
men på samma gång lider det i formelt hänseende af
en dunkelhet, som i väsentlig mån beror på alltför
stor knapphändighet vid bevisen för de framställda
satserna. Dels på grund deraf, dels till följd af sin
mera privata lärareverksamhet har han först under
de allra senaste åren lyckats samla omkring sig en
egentlig skola af lärjungar, och hans forskningar
hafva, derför hittills gagnat vetenskapen mindre än
eljest kunnat vara möjligt. Af K:s afhandlingar äro
de fleste införda i Berlin-akademiens handlingar
eller i den af Crelle grundlagda "Journal für
die reine und angewandte mathematik", som K. (i
förening med K. Weierstrass) redigerat sedan
1880. Bland dessa må nämnas Über schaaren von
qvadratischen und bilinearen formen (1874), Über
sturm’sche functionen (1878) och Grundzüge einer
arithmetischen theorie der algebraischen grössen
(1882). G. E.
Kronenberg, stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen), nära floden Wupper
och staden Solingen. 8,214 innev. (1880). Jern-
och stålverk.
Kronenthaler, ett äldre, ursprungligen österrikiskt
silfvermynt, som sedan 1755 präglades för Österrikes
nederländska besittningar och derefter slogs af
flere sydtyska stater, men på senare tiden småningom
aflysts. En kronenthaler (= något öfver 4 kr. svenskt
mynt) hade en vigt af 29,477 gr. och en finsilfverhalt
af 868 tusendelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
