Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronometer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Dalarna få nybyggen anläggas i oafvittrade trakter.
Kbg.
Kronometer (af Grek. chronos, tid, och metron,
mått), ett transportabelt, med oro (ej med pendel)
gående ur af noggrannare konstruktion än vanliga
ur. Behofvet att på sjön kunna angifva longituden,
eller, hvilket är detsamma, tidsskilnaden mellan den
plats, der fartyget befinner sig, och någon annan,
såsom normalstation antagen, plats, förmådde år
1714 det engelska parlamentet att utfästa ett pris
af 10,000 p. st. åt den, som konstruerade ett ur,
med hvilket man under en 6 månaders sjöresa kunde
finna longituden på 4 tidsminuter (1°) när, eller
15,000 p. st., om felet ej öfverstege 2 2/3 min.,
eller 20,000 p. st. om felet kunde begränsas till
2 min. Denna senare uppgift löstes af John Harrison
(f. 1693), som 1735 konstruerade ett transportabelt
ur af dittills på långt när ej uppnådd godhet. Han
förfärdigade derefter flere andra kronometrar af
förbättrad konstruktion samt slutligen en, hvilken
hans son 1761–62 medförde på en resa till Jamaica. Vid
fartygets ankomst till Port Royal var urets afvikelse
endast 5,1 sekunder, och vid återkomsten till
Portsmouth uppgick afvikelsen i allt endast till
1 min. 54,5 sek. Harrison erhöll emellertid först
1767 det utsatta priset. – Kronometern har intill
senaste tid undergått oupphörliga förbättringar,
som bragt densamma till en förvånande grad af
fullkomlighet. Bland vår tids mest framstående
kronometerfabrikanter må särskildt nämnas svensken
V. Kullberg i London. – Hvad som mest åtskiljer en
kronometers konstruktion från andra urs är orons
(balansens) kompensation, som gör gången oberoende
af temperaturens vexlingar, samt den omständigheten
att den kraft, som ger oron impulsen till dess
rörelse, verkar som ett ögonblickligt slag och
ej som en ihållande släpning. Oron kan derigenom
svänga fritt med minsta möjliga friktion. Man
åtskiljer s. k. boxkronometrar (inneslutna i en
trälåda eller fyrkantigt fodral, Eng. box) från
fick-kronometrar. De senare, som göras obetydligt
större än vanliga fickur, fordra vid förfärdigandet
ännu större omsorg än boxkronometrar samt behöfva med
noggranhet justeras så, att gången blir okänslig för
tyngdkraftens inverkan i de olika ställningar, som
kronometern kan intaga. Boxkronometrarna upphängas
vanligen, likasom sjökompasser, i balanser-ringar
för att vid fartygets rullning ständigt bibehålla sig
i horisontalt läge. Vid kronometerns användning har
man att iakttaga det s. k. ståndet vid en viss tid,
eller det antal minuter och sekunder, som kronometern
då går före eller efter den antagna normaltiden
(vanligen medeltid i Greenwich), och vidare den
dagliga dragningen, gången, för att kunna beräkna
kronometerns stånd vid hvilket tillfälle som hälst. En
kronometers godhet måste bedömas ej efter dragningen,
utan efter dennas variation. För nutidens bästa kronometrar
synes den dagliga gången under några veckors tid
kunna bibehålla sig konstant på omkr. 1/10 sekund,
då kronometern ej är på resa och för öfrigt väl skötes.
De bättre astronomiska pendeluren öfverträffa dock
kronometrarna.
E. J.
Krono-ombud, den person, som å tjenstens vägnar eller
på grund af särskildt förordnande har att bevaka
kronans rätt vid förrättningar eller i rättegångar.
Kronopark, en skog, till hvilken kronan har både
egande- och nyttjanderätt, och som står under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Till
grund för förvaltningen ligga hushållningsplaner,
fastställda af domänstyrelsen (skogsstyrelsen). Det
virke, som efter dessa kan å skogen årligen
afverkas, utsynas af jägeribetjeningen och försäljes
å auktion samt fälles af inroparen. Äfven höslåtter
och mulbete kunna, i händelse hushållningsplanen
sådant medgifver, utbjudas å auktion. Kronans rätt
till skogen är visserligen uteslutande, men om mulbete
eller slätter å dessa skogar blifvit genom resolution
eller öfverenskommelser något hemman eller någon
menighet tillagd, skola dessa dervid bibehållas, till
dess annorlunda förordnas. (Instr. för skogsstyr.
och skogsstaten d. 19 Nov. 1869; k. förordn.
d. 29 Juni 1866; k. förordn. d. 18 Sept. 1874;
k. cirk. d. 3 Dec. 1880 m. fl.). – Kronoparker
omtalas icke i landskapslagarna och förekomma
blott på ett ställe i landslagarna (M. E. L-L.,
K. B. 30; Kr. L-L., K. B. 34), hvarmed dock
sannolikt förstods skog, tillhörig någon konungens
gård. Till följd af skogsregalets uppkomst finnes
dock kronan redan vid slutet af 1500-talet hafva
varit i besittning af skogar under detta namn,
till hvilka hon förbehöll sig en mycket sträng
uteslutande rätt (jfr riksjägmäst. instr. 1638). De
stodo under riksjägmästarens förvaltning och, efter
detta ämbetes afskaffande, under landshöfdingarnas,
sedermera, när öfverhofjägmästareämbetet 1780 blifvit
inrättadt, under denne ämbetsman, hvarefter de 1824
åter ställdes under landshöfdingarnas tillsyn, men
alltid under Kammarkollegiets öfveruppsigt. Dervid
förblef det till 1859, då de kommo under den då
inrättade Skogsstyrelsens tillsyn, till dess de detta
ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttades på den
1882 inrättade Domänstyrelsen, hvilken f. n. eger
högsta förvaltningen af denna kronans egendom. –
En tid (efter 1824) var försäljning af dylika
skogar tillåten, såvida de ansågos öfverflödiga
för kronans behof, men numera skola de bibehållas
oförminskade. Till och med nya sådana kunna uppkomma,
dels derigenom att af vid afvittring kronan tillfallen
öfverloppsmark den, som dertill finnes tjenlig,
afsattes till kronopark (k. förordn. d. 21 Dec. 1865)
– intill detta år funnos kronoparker endast i södra
länen –, dels derigenom att, derest vid kungsgård
eller boställe finnes skog af större betydenhet och
så belägen, att den kan ställas under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning, densamma skall
såsom kronopark afrösas (k. förordn. d. 29 Juni
1866, § 16, 23; k. kung. ang. förändrade grunder
för förv. af kron. jordbruksdomäner d. 10 Nov. 1882
2:o). Kronoparkernas antal 1882 var 545, deras ytvidd
2,325,069 har. De utgöra 40 proc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
