Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krup ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gällande rättsstadgandena (Des fürstenthum Esthen
ritter- und landrechte), hvilket arbete ända
till 1821 förblef otryckt, men följdes vid alla
estländska domstolar. Han verkställde äfven (1648)
en öfversättning till tyskan af svenska lagen
(Das schwedische land- und stadtrecht) hvilken
öfversättning väl aldrig trycktes, men ej blef utan
inverkan på rättskipningen i Estland. – Då K:s ätt
introducerades å riddarhuset (1650), ändrades hans
antagna namn, von Kruus, till Krusenstjerna,
emedan en ätt Cruus redan förut fanns. Sjelf skref
han sig senare von Krusenstiern; hans barn kallade
sig dels von Krusenstern, dels Crusenstjerna. Den
nuvarande formen af ättens namn i Sverige,
von Krusenstjerna, antogs först af K:s sonsons son,
Maurits Adolf von K. (f. 1707, d. 1794, vice amiral
1763, uppförd å riksrådsförslag 1765 och 1769, amiral
och amiralitetsråd 1771). En gren af ätten förblef
bosatt i Estland (se Krusenstern) och introducerades
1746 å estländska riddarhuset.
2. Krusenstjerna, Maurits Peter von, sjömilitär, född
d. 18 Jan. 1763, hette ursprungligen Grameen och
var dotterson till amiralen Maurits Adolf v. K. (se
under K. 1). Han blef 1779 fänrik vid amiralitetet,
hade i flere år anställningar å handelsfartyg i
svenska Ostindiska kompaniets tjenst, bevistade
under 1790 års krigshändelser det s. k. viborgska
gatloppet och var, sedan 1800, öfverstlöjtnant
i armén, då han 1801 adlades och adopterades på
ätten v. Krusenstjernas nummer. (En broder till
K., majoren i flottorna Fredrik Vilhelm Grameen,
adlades och adopterades 1805 å samma nummer.) 1803
hade K. befälet öfver en expedition, hvilken skulle
blockera Tunis’ hamn. 1805 blef han ledamot af
Krigsvetenskapsakademien och kommendant i Karlskrona.
Under 1808 års krig uppgjorde han såsom flaggkapten
planen till affären vid Jungfrusund (i Åbo skärgård)
natten till d. 18 Aug. S. å. utnämndes han till
öfverste vid amiralitetet och öfveradjutant hos
konungen samt 1809 till konteramiral. Från Juni 1809
till Aug. 1810 var han vice landshöfding på Gotland.
Död på Anneberg i Värmland d. 18 Aug. 1813.
3. Krusenstjerna, Salomon Maurits von, sjömilitär,
den föregåendes son, född d. 27 Nov. 1794 i
Karlskrona, blef 1811 underlöjtnant vid örlogsflottan.
1814 deltog han i landstigningen på Kragerön och
vid Fredriksstads intagande samt medföljde
1825 det genom den ryktbara s. k. "skeppshandeln"
försålda linieskeppet "Tapperheten", då detta
af K. A. B. Gyllengranat öfverfördes till Amerika.
På 1830- och 1840-talet gjorde K. såsom fartygschef
flere expeditioner och befordrades 1847 till
kommendör. Under krigsåren 1848–49 tjenstgjorde
han dels såsom fartygschef, dels såsom chef för
en svensk-norsk eskader och utnämndes 1850
till konteramiral. 1853 förde han på en
öfningsexpedition i Nordsjön och Östersjön en förenad
svensk-norsk-dansk eskader, och under krigshändelserna
i Östersjön 1854 hade K. befälet öfver en svensk-norsk
eskader derstädes. 1858 blef K. befälhafvande
amiral och öfverkommendant i Karlskrona.
1861 erhöll han vice amirals afsked. Död i
Karlskrona d. 2 Febr. 1876.
4. Krusenstjerna, Julius Edvard von, ämbetsman,
född d. 26 Sept. 1841 på Edhult i Jönköpings län,
sonsons son till amiralen M. A. von K. (se K. 1),
blef 1858 student i Upsala och aflade 1864 juris
utriusque kandidatexamen. Han tjenstgjorde 1865–74
hufvudsakligen i Svea hofrätt, 1873–74 såsom
adjungerad ledamot, var 1875–77 sekreterare i och
1877–78 ledamot af Nya lagberedningen samt blef
1879 efter hvartannat t. f. och konstituerad
revisionssekreterare samt expeditionschef
i Civildepartementet. I denna befattning
qvarstod han – under tiden, 1881, utnämnd till
ord. revisionssekreterare – till d. 5 Okt. 1883,
då han utnämndes till konsultativt statsråd. Den 30
Nov. s. å. kallades han att öfvertaga chefskapet
för Civildepartementet. K. har kontrasignerat
bl. a. den nya förordn. angående patent (1884) och
den nya grufvestadgan (s. å.). – 1884 invaldes han
af Värmlands läns landsting i Första kammaren.
Krusjevats, hufvudstad i en krets med samma namn
i Serbien, 2 km. s. om floden Morava. Omkr. 4,000
innev. K. var en tid Serbiens hufvudstad, intogs 1428
af turkarna och återlemnades först 1833 till Serbien.
Krusjka, plur. krusjki, ryskt rymdmått för våta varor,
utgör 1/400 af en botsjka (fat), 1/10 af en vedro samt
motsvarar 1,23 liter.
Krusmynta, farmak., kallas en genom odling uppkommen
krusbladig form af flere mynta-arter, såsom Mentha
aquatica L., M. sylvestris L. och M. viridis L. De
vilda mynta-arternas blad äro släta. De odlade
krusmyntorna hafva starkt gropiga, skrynkliga, rundade
bladskifvor med djupt inskurna tänder i kanten och
bladspetsen, hvilka äro böjda upp och ned om hvarandra
och sålunda bilda krusigheten. M. viridis crispa
(M. crispata Schrad.) är glatt, de andra mer eller
mindre håriga, M. sylvestris crispa t. o. m. hvitluden
och M. aquatica crispa gråluden. Den torkade
krusmyntan, Herba menthae crispae, sådan drogen
förekommer å våra apotek, består af yngre stjelkar
med qvarsittande, motsatta, oskaftade, krusiga blad,
erhållna af den odlade M. aquatica L. De andra arterna
förekomma sällan eller aldrig i Sverige. Lukten
är egendomlig, beroende på en flyktig olja, som
i färskt tillstånd är blekgul, men i äldre blir
rödgul. Smaken är kryddartad, men tillika något
sammandragande (af jerngrönskande garfsyra) och svagt
bitter. Krusmynta ingår i farmakopéns fördelande
kryddor (species ad fomentum resolvens) samt
nyttjas ofta nog i form af infusion ("krusmynt-te")
såsom väderfördelande under koliksmärtor, mest af
nervsvaga personer. Krusmyntan verkar kanske mindre
kraftigt än pepparmynta, som dessutom har för de
fleste behagligare lukt och smak. Jfr Pepparmynta.
O. T. S.
Krustiska instrument (af Grek. kruein, slå),
musikt., slaginstrument. Se Instrument 1.
Krus-tåtel, bot. Se Aira.
Krut, en mekanisk blandning af salpeter, kol och
svafvel, som vid beröring med en glödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
