Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuggstång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bana, utan sprida sig så, att de tillsammans bilda
en hornformigt böjd kägla, som kallas kulkärfve
l. spridningskon. Är målet tillräckligt stort
för att inrymma alla skotten, kallas skärningen
mellan kulkärfven och målet träffyta, hvilken,
beroende på målets ställning, är lodrät eller
vågrät. Aftecknas träffytan enligt en lämplig skala
på ett papper, erhålles en träffbild. Den träff i
denna, kring hvilken de öfriga ligga symmetriskt,
kallas medelträff, medelkula, och motsvarande kulbana
medelbana. Dessa anses vara de för ifrågavarande
skjutning riktigaste och de öfriga behäftade med
fel. Medelst sannolikhetskalkyl beräknas de gränser,
räknade från medelkulan åt ömse sidor, inom hvilka
det är lika sannolikt, att ett nytt skott skall
falla, som att det faller utanför. Afståndet från
medelkulan till en af dessa gränslinier, eller till
en gränscirkel, kallas sannolikt fel i höjd, sida,
längd eller radie, beroende på huru det räknas. –
Som mått för spridningen brukar man äfven angifva 50
proc. af spridningen eller "spridningsgränsen för 50
proc. af skotten", hvilken är dubbelt så stor som
motsvarande sannolika fel. För större noggranhet
beräknas äfven "sannolika felen för sannolika
felen", äfvensom sannolikheten att träffa ett mål,
förhållandet mellan träffar och afskjutna projektiler,
samt argumentvärdet, förhållandet mellan målets
utsträckning i en riktning och "50 proc. spridningen"
i samma riktning. Man har då alla uppgifter, som
behöfvas för att utkonstruera kulbanan och praktiskt
använda densamma. – Vid skjutning med ihåliga
(spräng-)projektiler undersökas äfven krevadläget
samt sprängstyckenas och skrotens spridning efter
krevaden. Vid skjutning med kartescher lemna skroten
pjesen likasom enskilda kulor och beskrifva olika
banor. – Beträffande raketers banor se Raket.
De äldsta åsigterna om kulbanan voro, att
projektilerna gingo i rät linie utefter sin
utgångsriktning, ända tills de förlorat sin genom
krutgasens tryck erhållna kraft, då de till följd
af tyngdkraften föllo rätt ned. År 1537 påstod dock
Tartaglia, att kulbanan till en början är en rät
linie, hvarefter den kröker sig, tills tyngdkraften,
såsom ensamt rådande, tvingar projektilen lodrätt
nedåt. År 1546 hade han likväl ändrat sin åsigt och
ansåg då kulbanan hela vägen vara krökt. Denna åsigt
delades äfven af Fronsperger (1595). Man vägde dock
mellan dessa båda påståenden, ända till dess Galilei
(1638) bevisade, att kulbanan var en parabel. Denna
teori, parabelteorien, i hvilken luftmotståndet
försummades, ansågs under 1600-talet för riktig,
mycket kanske derför att den mest tillämpades på elden
med mörsare, som denna tid blef mera använd. År
1734 fästes af den franske ingeniören Bélidor åter
uppmärksamheten på parabelteoriens användbarhet för
kastning. Dock hade man redan i midten af 1600-talet
funnit, att luftmotståndet ej fick försummas, och
formler för kulbanan hade uppställts af Wallis
och Huggheus. Newton (1687) antog kulbanan vara
en hyperbel och grundade derpå sina beräkningar
om luftmotståndet. Bernoulli (1719) begagnade sig deraf och
sökte genom integralkalkyl bestämma banan. En mängd
andra vetenskapsmän, bl. a. Euler (1753), Legendre,
Borda och Lagrange, fortsatte dessa beräkningar
utan att dock kunna erhålla tillräckligt enkla
och användbara formler. Först genom försöken i Metz
(1833–40 och 1855–58) och i Petersburg (1868–69) samt
i synnerhet genom Krupps försök har man erhållit
formler, stödda på praktisk erfarenhet, hvilka
synas ganska noga öfverensstämma med verkligheten.
H. W. W.
Kulblixt. Se Blixt, sp. 686.
Kuldsja. 1. Ryskt område i Central-Asien. Se Ili. –
2. (Gamla K.) Hufvudstad i den af Ryssland till
Kina 1881 afträdda delen af ofvannämnda område,
äfven kallad Tatar-K., Nin Juan och Kuren, ligger
några hundra meter n. om floden Ili, omgifven af en
bred och hög mur, utanför hvilken en rysk förstad
anlagts efter 1870. Endast få byggnader i kinesisk
stil finnas; de flesta husen äro byggda af lera och
med platta tak. En kinesisk rom.-katolsk kyrka har
qvarstått under alla olyckor, som i nyare tid under
dunganernas uppror öfvergått staden. Befolkningen
utgöres af tarantsji (tatarer från Östra Turkistan),
dunganer, sarter, kineser, kalmuker och ryssar; de
fleste äro muhammedaner. 1873 beräknade Schuyler
antalet till 10,000, men det har sedan ökats.
– 3. Nya K.. Mandsju-K. l. Ila, beläget längre ned
på samma sida om floden, är sedan dunganernas uppror
på 1860-talet endast en ruinhög. Förut var det
säte för kinesiska styrelsen i provinsen och hade
en stark garnison samt omkr. 70,000 innev.
Kulform. 1. En form af jern, i hvilken projektiler
till handgevär gjutas eller pressas.
– 2. En form af sand för gjutning af
projektiler till artilleripjeser. Stundom
är denna form försedd med en spets af jern för
projektilens spets (jfr Kokill). Dessutom nyttjas
för hålprojektiler en i formen insatt s. k. "kärna"
för att bilda urhålkningen. H. W. W.
Kulgård. Se Kulstapel.
Kulgördeldjuret, Dasypus tricinctus, zool., hör till
gördeldjurens familj, de tandfattigas ordning och
däggdjurens klass. Det blir 45 cm. långt, hvaraf
svansen, som vid roten är bred och nedtryckt,
utåt rund eller kägelformig, upptager 7
cm. Sköldplåtarna likna kantiga, i midten upphöjda
knappar. Då djuret hotas af någon fara, gömmer det
hufvudet, svansen och fötterna genom att rulla ihop
sig till ett klot. Arten förekommer i Syd-Amerika.
C. R. S.
Kulier (Eng. coolies, af Hind. kuli), ursprungligen
namn på en till de kolariska folken (se Kolh) hörande
stam i Gudjarat i Indien. Emedan många af denna stam
togo tjenst som bärare och daglönare i Bombaj och
andra städer i Indien, fick namnet bland européerna
derstädes betydelsen bärare, dagsverkare. Genom
förmedling af portugiserna i Macao ingick ordet
äfven i kinesiska språket i sistnämnda betydelse och
begagnas nu såväl i Indien som i Kina företrädesvis
för att beteckna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
