Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturhistoria l. kulturvetenskap - Kulturkamp, den verldsliga styrelsens strid mot hierarkien i en modern stat - Kulturväxter är den gemensamma, mycket omfattande benämningen på de växter, som odlas till menniskans nytta på ett eller annat sätt - Kultusminister, vanlig benämning på den minister, till hvars handläggning höra frågor rörande kyrkoväsendet och, i de flesta europeiska stater, derjämte frågor rörande den allmänna undervisningen - Kulugli. Se Kulogli - Kulvert. Då en vägbyggnad korsar ett vattendrag, genomsläppes vattnet under vägbanken, alltefter vattendragets storlek, medelst en trumma, en kulvert eller en bro - Kulör, färg - Kum, stad i persiska provinsen Irak Adjmi - Kuma, flod i Kaukasus - Kuma. Se Kragbjörnen - Kumaner, asiatiskt folk af turkisk stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Beskrifning öfver Ydre härad" af L. F. Rääf, "Unnarsboarnes
seder och lif" af N. G. Djurklou, "Lappland och
lapparne" af G. v. Düben och "Finland i Nordiska
museet" af G. Retzius; i fornminnesföreningarnas
publikationer, landskaps- och stadsbeskrifningar,
herdaminnen för de olika stiften, universitetens och
deras nationsföreningars historia; i "Biografiskt
lexikon öfver namnkunnige svenske män" (1835–83)
och i K. A. Agardhs "Statsekonomisk statistik öfver
Sverige"; i P. v. Möllers "Strödda utkast rörande
svenska jordbrukets historia"; i Geijers, Strinnholms,
Fryxells, A. A. Afzelius’, F. F. Carlsons,
C. T. Odhners och H. Forssells historiska verk;
i J. V. Brobergs "Vår folkmedicins vidskepelser", i
N. M. Mandelgrens "Samlingar till svenska konst- och
odlingshistorien" och samme forskares stort anlagda
"Atlas till Sveriges odlingshistoria". Ett i sitt slag
enastående material till svenskt kulturstudium har
A. Hazelius hopbragt i Nordiska museet (se d. o.) i
Stockholm. På dess samlingar är publikationen "Bidrag
till vår odlings häfder" stödd. Under senaste tiden
hafva större sammanfattande arbeten utgifvits af
A. Strindberg ("Svenska folket i helg och söken")
och H. Hildebrand ("Sveriges medeltid"). En professur
i kulturhistoria upprättades 1884 vid Stockholms
högskola.
Kulturkamp, den verldsliga styrelsens strid mot
hierarkien i en modern stat; särskildt gängse
beteckning för det kraftiga reformarbete inom
kyrkolagstiftning och undervisning, hvilket Preussens
ledande statsmän 1872 begynte sätta i verket för
att häfda statens öfverhöghet och den moderna
bildningens intressen gent emot katolska kyrkans
anspråk. Uttrycket kulturkamp (T. kulturkampf)
nyttjades första gången af K. Virchow i ett
valmanifest (1873) för att dermed utsäga, att rörelsen
gällde "en högre, hela kulturen omfattande strid". Å
andra sidan hafva de ultramontane försmädligt tydt
uttrycket sålunda, att det skulle innebära kulturens
(d. ä. katolska kyrkans) undertryckande genom en
hänsynslös, till våld gripande stat.
Kulturväxter är den gemensamma, mycket omfattande
benämningen på de växter, som odlas till menniskans
nytta på ett eller annat sätt. Kulturväxterna äro
sålunda af mångfaldiga, olika slag. Bland de allra
vigtigaste äro de, som lemna menniskan brödföda
och kläder. Till de förra höra de mångtaliga olika
sädesslagen (hvete, råg, korn, hafre, ris och majs
m. fl.), alla våra s. k. köksväxter (potates, rofvor,
kålrötter, morötter, palsternackor m. fl.) samt
alla frukter och bär m. m., som odlas i våra
trädgårdar. Kläder erhållas af bomull, lin och hampa,
hvilka äro de allmännast begagnade af de odlade
beklädnadsväxterna (se d. o.). Många
kulturväxter afse att lemna njutningsmedel, såsom
vinrankan, fikonträdet, orangeträden och alla inom de
varma jordbältena förekommande träd och växter, som
der odlas för de välsmakande frukternas skull. Till
denna sistnämnda grupp af kulturväxter kunna äfven
föras kaffe, te och kakao. Många kulturväxter
gifva äfven kryddor, såsom kanel, peppar, ingefära,
pepparrot, senap,
socker m. fl. För tekniska ändamål odlas oliven,
oljepalmer, vaxpalmer, jordnöten (Arachis), indigo
och andra färgväxter, garfämnerika växter o. s. v. –
Många af våra nuvarande kulturväxter odlades redan
för tusentals år sedan; åtskilligas ursprungliga
hemland är numera icke med säkerhet kändt.
O. T. S.
Kultusminister (af Lat. cultus, uppfostran,
gudstjenst), vanlig benämning på den minister, till
hvars handläggning höra frågor rörande kyrkoväsendet
och, i de flesta europeiska stater, derjämte frågor
rörande den allmänna undervisningen. I Sverige
föredragas sådana ärenden af statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet, "ecklesiastikministern". Om
kyrkoärendenas och undervisningsfrågornas fördelning
i olika stater se art. Ecklesiastikdepartementet,
sp. 136.
Kulugli. Se Kulogli.
Kulvert (Eng. culvert). Då en vägbyggnad korsar ett
vattendrag, genomsläppes vattnet under vägbanken,
alltefter vattendragets storlek, medelst en trumma,
en kulvert eller en bro. Kulverten, som nyttjas
för mindre bäckar eller för dagvattnet från större
terrängsänkningar, bygges vanligen af huggen granit
i cementbruk och öfverhvälfves, till skilnad från
en trumma, som vanligen lägges i kallmur och till
följd af sin mindre bredd endast öfvertäckes med
stora, flata stenar. Äfven bottnen utgöres stundom
af ett omvändt hvalf, så att kulverten får en
äggformig genomskärning. Framför mynningen göres
en spåntpålning af plank för att hindra vattnet
att skära sig väg under kulvertens botten.
o. A. B.
Kulör (Fr. couleur, af Lat. color, färg), färg; färg
i kort, trumf; brynt socker, hvarmed spritvätskor
färgas mörkare. – Kulört, färgad, som har annan färg
än svart eller hvit.
Kum, stad i persiska provinsen Irak Adjini, ligger
s. om Teheran, vid den från Sjiras öfver Ispahan till
Teheran ledande handelsvägen och är näst Mesjhed
sjiiternas heligaste stad, emedan der imamen Ali
Ridas syster Fatima och ett stort antal muhammedanska
helgon ligga begrafna. K. besökes årligen af tusentals
sjiitiska pilgrimer och är liksom Kerbela en af
fromma sjiiter eftersökt begrafningsplats. Fordom
skall K. hafva haft ända till 100,000 innev., och
dess forna storhet intygas af de omgifvande ruinerna,
men nu har K. utseende af en ofantlig nekropol och
endast 15–20 tusen innev.
Kuma, flod i Kaukasus, upprinner på norra sidan af
Kaukasuskedjan, flyter i nordöstlig riktning genom
guvernem. Stavropol och faller nedanför Kumaskaja
genom flere armar ut i Kaspiska hafvet, men sinar
stundom ut i sanden utan att nå hafvet. Stundom
flyter vatten från Dons biflod Manytj till K. Längd
omkr. 530 km.
Kuma. Se Kragbjörnen.
Kumaner (Magyar. Kuni), asiatiskt folk af turkisk
stam, af araberna kallade ghuz, af Koastantin
Porfyrogennetos uzoi, af slaverna polovtser. Från
landet bortom Volga och Jaik (Ural) inbröto kumanerna
i Europa i 11:te årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
