Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kumogård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fysikens hela område. Synnerligen värdefull är den
af honom uppfunna metoden att medelst stafvars
longitudinella vibrationer försätta luftpelare i
svängningar. Med denna metod, hvilken kräfver endast
små gasqvantiteter, har han lyckats bl. a. att
bestämma förhållandet mellan specifika värmet
hos en gas vid konstant volym och hos samma
gas vid konstant tryck. Ett annat område för
K:s studier är anomala dispersionen, hvilken han
visat sammanhänga med vissa ämnens benägenhet att
uppsupa vissa färger. Förtjenstfulla äro äfven hans
undersökningar om gasers friktion och ledningsförmåga
för värme samt om polarisationsplanets vridning hos
gaser. Resultaten af K:s arbeten finnas meddelade i
Poggendorffs "Annalen der physik und chemie". Den af
honom ledda fysiska institutionen i Strassburg anses
såsom ett mönster för dylika inrättningar.
Kundus, alplandskap i Central-Asien, beläget v. om
Badaksjan, mellan Hindukusch i s. och Amu-Darja (Oxus)
i n. samt genomströmmadt af den senares biflod Kundus
l. Akseraj. Sedan 1859 har landet varit förenadt
med Afganistan. Befolkningen, hvars antal uppgår
till omkr. 400,000, utgöres mest af tadsjiker och
usbeger. Hufvudorten, Kundus, ligger i en osund trakt
omkr. 60 km. s. om Amu-Darja och är nu obetydlig.
Kunene l. Nourse, flod i syd vestra Afrika, upprinner
enligt Ladislaus Magyar under 13° s. br. och omkr. 18°
ö. lgd, s. ö. om Bihé, på en högplatå, på hvilken
äfven Kuanza och Kubango hafva sina källor. Flodens
lopp är ännu foga undersökt, men det skall, så
långt man känner det, vara fullt af forsar och
fall. Mynningen är spärrad af en sandbank. Vanligen
är floden vattenfattig, men stiger stundom med ända
till 7 m. Mynningen, som ligger omkr. 220 km. s. om
Mossamedes, omkr. 17 1/2° n. br., upptäcktes 1824 af
Chapman och kallades Nourse, men är närmare bekant
först sedan 1861.
Kunersdorf, by i preussiska regeringsområdet Frankfurt
(Brandenburg), 6 km. ö. om staden Frankfurt, har
gifvit namn åt det nederlag, som der tillfogades
preussarna under Fredrik II af den dubbelt öfverlägsna
rysk-österrikiska armén under Soltikov d. 12
Aug. 1759.
Kunett. Se Cunette.
Kungaskald, titeln på en dikt af G. Dahlstjerna
(se d. o.).
Kungelf, stapelstad i Göteborgs och Bohus län, är
beläget vid Nordre elfs förgrening från Göta elf, på
elfvens norra strand midt emot Hisingen och Bohus’
ruiner på fästningsholmen, den s. k. Elfvebacken,
till hvilken en rullbro af jern leder öfver till
K. Stadens område utgör 683 har, deraf stadsplanen
omkr. 32 har. K. har ett helt anspråkslöst yttre,
men är genom sin belägenhet och sina trädgårdar en
nätt och treflig plats. Vid 1880 års slut var antalet
af bebyggda tomter 132 och taxeringsvärdet 907,120
kr., deraf 156,405 kr. af jordar. Hemmantalet var 6
mantal. Folkmängden 1883 var 988 personer och hade
på de sista tio åren ökats med 133 personer. En
vigtig näringsgren, jämte någon handel och sjöfart,
är jordbruk. Handelsflottan bestod 1882 af
1 segelfartyg om 58 tons och 1 ångfartyg om 31
tons och 15 hästkrafter; sammanlagda antalet af
inkomna och afgångna fartyg, alla i inrikes fart,
var 612 om 15,224 tons. Af handlande räknade
staden 23, med 17 biträden, och af handtverkare
40, med 25 arbetare. Fabriksverksamhet bedrefs
vid 4 fabriker, med 81 arbetare och 145,274
kr. tillverkningsvärde. Staden har en 2-klassig
pedagogi och ett af länslasaretten. Vid 1882 års
slut uppgingo stadens bokförda tillgångar till 86,994
kr. mot inga skulder. De debiterade utskylderna voro
1,45 kr. pr bevillningskrona för fast egendom och
lika mycket för inkomst af kapital och arbete. –
I kyrkligt hänseende bildar K. med Rödbo (som
begagnar stadens kyrka) och Ytterby ett regalt
pastorat af 2:dra kl., Göteborgs stift, Elfsyssels
södra kontrakt. För riksdagsmannaval är K. förenadt
med länets öfriga städer (utom Göteborg) till en
valkrets. – K., nu en af Sveriges obetydligaste
småstäder, är en af dess minnesrikaste orter. Det
hette ursprungligen Konungahella och låg under
medeltiden omkr. 2,5 km. längre ned vid Nordre elf,
vid den nuv. Kastellgården. Konungahella l. Kongsella
nämnes i sagorna som en af Norges förnämsta köpstäder
(den omtalas redan i senare hälften af 900-talet, då
Harald Gråfäll och hans moder, Gunnhild, uppehöllo
sig der) och såsom mötesplats för Nordens konungar
eller deras fullmäktige. Mest bekant är det stora
fredsmöte, som hölls der sommaren 1101 mellan Inge
d. ä., Magnus Barfot och Erik Ejegod och hvarvid
Inges dotter Margareta gafs Magnus till äkta såsom
underpant på förlikningen. Sin blomstringstid hade
K. under Sigurd Jorsalafare, hvilken ofta vistades
i staden samt utvidgade, befäste och förskönade
den; men redan fem år efter hans död, eller 1135,
utplundrades och förstördes den i grund af en
skara vendiska vikingar. Den blef visserligen
kort derefter återuppbyggd och befäst samt vardt
en vigtig ort under Norges följande borgerliga
krig, men sitt forna välstånd återfick den ej. I
början af 1300-talet tillhörde K. som hertigdöme
Erik Magnusson, hvilken äfven innehade dess på en
holme i elfven belägna fäste, Miklaborg (Nyklaborg)
l. Ragnildarholm. När Eriks svärfader, norske
konungen Håkan, 1308 återfordrade K:s slott och
länge utan framgång belägrade det, uppförde han,
för att betvinga detsamma, på Bagaholm ett nytt
fäste, det sedan ryktbara Bohus. Efter den tiden
försvinner K:s slott ur historien, och Bohus omtalas
i stället. Staden fortlefde ännu, ehuru troligtvis
öfverflyglad af Lödöse och Marstrand, samt fick sina
privilegier flere gånger bekräftade och utvidgade. I
nordiska sjuårskriget sköflades och brändes staden
1563 af svenskarna och likaledes i Febr. 1612 under
Jesper Cruus. Den flyttades då på Kristian IV:s
befallning till den ö, der Bohus slott låg. Der
sköts den 1645 i brand af svenskarna och förstördes
1676. Sedan flyttades den (1680) till sin nuvarande
plats på fastlandet och erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
