Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsfoglarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagens samtycke får afhanda kronan kungsgårdar
och kungsladugårdar med dertill lydande hemman och
lägenheter. Ej fullt ett år efter tillkomsten af denna
grundlag hotades dessa egendomar af en allvarsam
fara, ehuru ej från det åsyftade hållet. Rikets
ständer sjelfva beslöto nämligen d. 28 April 1810,
att kungsgårdarna skulle sönderstyckas och försäljas
till skatte, men konungen vägrade sitt bifall
dertill. Sistnämnda år inträffade äfven en reglering
med afseende å de kungsgårdar och kungsladugårdar,
hvilka dittills stått till konungens enskilda
disposition. Svartsjö, Ventholm, Gripsholm, Sundbyholm
och Ribbingelund öfverlemnades till staten, hvarjämte
större delen hemman under lustslotten öfvergick
till statsverket och utarrenderades. För närvarande
disponerar konungen inga andra kungsgårdar än
Rosersberg och Tullgarn. Arméförvaltningen disponerar
Karlberg, Marieberg och Herrevadskloster. Till
landtbruksinstitut äro upplåtna Alnarp och
Ultuna. Med dessa få undantag äro samtliga
kungsgårdar och kungsladugårdar utarrenderade för
statens räkning. De betydligaste äro Arnö, Bråborg,
Billesholm, Bäckaskog, Kastellgården, Kungs-Norrby,
Kungsör, Landsberga, Lillö, Lindshof, Leckö, Månstorp,
Roma, Sundbyholm, Torrarp och Venngarn kungsgårdar
samt Borgholm, Eskilstuna, Gripsholm, Johannisberg,
Starby, Svartsjö och tvänne i Nikolai socken
af Södermanland belägna kungsladugårdar. Största
arrendet lemnade 1883 Starby med 14,800 kr. och Leckö
med 11,000 kr. Se vidare Arrendemedel och Domän.
Kbg.
Kungsgården, jernbruk. Se Hofors.
Kungshamn (kallades såsom kapell Grafverna eller
Gustaf Adolf), socken i Göteborgs och Bohus län,
Sotenäs härad. 1,579 innev. (1883). Annex till
Tossene, Göteborgs stift, Vikornas södra kontrakt.
Kungsholmen. 1. En af de holmar, på hvilka Stockholms
stad är byggd, omgifves i s. af Mälaren, i n. af
Ulfsundasjön och Rörstrandsviken och i ö. af Klara
sjö samt sammanhänger med Norrmalm medelst tvänne
broar. Denna del af Stockholm, hvilken i äldre tider
genom enskilda donationer kommit till de i Stockholm
befintliga klostren, begagnades af dem dels för
ekonomiska ändamål, dels till begrafningsplats,
hvaraf namnen Munklidherne l. Munkledherne
och senare Munklägret lära härledas. I Gustaf
I:s tid, då klostren indrogos, kom äfven K. till
kronan. Holmen var då skogbevuxen och användes såsom
jagtpark m. m. samt upplåts först på 1640-talet
till staden att, företrädesvis vid stränderna,
bebyggas af de handtverkare, som för yrket behöfde
tillgång till vattnet, hvaraf namnen Handtverkare- och
Garfvaregatorna samt qvarteret Bryggaren m. fl. ännu
qvarstå som minnen. Holmen, som af ålder utgjorde
en del af Solna församling, lades jämte denna 1529
till Nikolai, skildes 1636 jämte Solna derifrån och
förenades 1643 med Klara församling. 1671 erhöllo
holmens bebyggare tillstånd att uppföra egen kyrka,
och Solna lades som annex till Munklägret eller K.,
såsom holmen sedan 1672 hette. En provisorisk kyrka
af trä byggdes 1672.
Denna brann upp 1679. Grunden till den nuv. kyrkan
lades 1673, och kyrkan invigdes 1688 samt
erhöll namnet Ulrika Eleonora (efter Karl XI:s
gemål). Hvalfvet blef dock färdigt först 1757 och
tornet 1810. Ritningen till kyrkan – en centralbyggnad
– var uppgjord af arkitekten M. Spihler. Kungsholms
församling, som äfven, kallas Ulrika Eleonora,
omfattar K. jämte en liten del (f. d. Blekholmen)
i sydvestra kanten af Norrmalm. Den utgör ett regalt
pastorat af 1:sta kl. och räknade vid 1883 års slut
14,106 pers. – 2. Sjöfästning i Karlskrona skärgård,
anlagd på en holme mellan Tjurkö och Aspö till
försvar för stora inloppet till Karlskrona redd. Se
Karlskrona, sp. 373.
Kungs-Husby. Se Husby.
Kungshästar, kamer. Se Fodring.
Kungs-kina. Se Kinabark, sp. 707.
Kungsladugård. Se Kungsgård.
Kungslena (fordom endast Lena). 1. Socken
i Skaraborgs län, Vartofta härad, Dimbo
tingslag. Arealen 2,171 har. 910 innev. (1883). Annex
till Hvarf, Skara stift, Vartofta kontrakt. –
2. By i ofvannämnda socken, hette förut Lena och är
bekant genom det fältslag, som der 1208 utkämpades
mellan konung Erik Knutsson och den fördrifne
konung Sverker Karlsson, som understöddes af en
dansk här, anförd af bröderna Ebbe och Laurens
Sunessön. Om det nederlag, som danskarna ledo,
påminner ännu den gamla minnesversen: "Contigit
in Lenum, twa Danske lupo for enom, aff swenskom
svenom togho dorsum verbere plenum". – Det i byn
belägna nu indragna, öfverstebostället var fordom
ett gammalt folkungagods, som 1287 testamenterades
af hertig Bengt till Linköpings domkyrka, ehuru
denna ej förr än 1318 kunde komma i säker besittning
deraf. Birger jarl emottog der, 1257, sin måg konung
Håkan af Norge, och marsken Tyrgils Knutsson vistades
der vid sitt fängslande (1305). – 3. Friherreskap,
som upprättades 1572 till förmån för riksrådet Olof
Gustafsson Stenbock. Det omfattade ofvannämnda socken
samt åtskilliga gårdar inom Kinds härad i samma
landskap och inom Dals härad i Östergötland, i allt
40 hemman. 1599 fråndömdes det Olof Gustafsson, som
hörde till konung Sigismunds anhängare, och gafs d. 10
Okt. 1603 åt hans broder Karl Gustafsson; men sedan
denne dött sonlös, 1609, hemföll det åter till kronan.
2. K. H. K. 3. G. F.
Kungsljus, bot., farmak., kallas arterna af
slägtet Verbascum L., nat. fam. Personatae L.,
kl. Pentandria L. Anledningen till namnet kungsljus
ligger säkerligen deri att dessa tvååriga örter bära
sina talrika blommor samlade axlikt kring öfre delen
af en högrest, mer än meterhög, stjelk, erinrande om
formen af ett ljus. Blomkronorna äro hjulformiga,
med det plattade brämet klufvet eller deladt i fem
olikformiga flikar. Ståndarna äro 5, tre kortare
och två längre, de förras (eller allas) strängar
långt ullhåriga. Blommorna äro vanligen klart gula,
undantagsvis hvita eller rödletta. De allmännaste
arterna i Sverige äro V. Thapsus L., med filtludna
blad och de 2 längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
