- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
297-298

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kursk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ex. kursiv) kallas den åt höger lutande latinska
boktryckarestilen till skilnad från antiqvan
(ex. antiqva) och frakturen (ex. fraftur). Den
kursiva stilen uppfanns af Aldus Manutius i Venezia
(de latinska kursiv-typerna kallades också fordom
aldiner) och förekom första gången i oktavupplagan af
Virgilius 1501. Den nyttjas nästan aldrig genomgående
till en hel bok, utan mest inuti antiqva till starkare
framhäfvande af vissa ord eller meningar, äfvensom
i accidenstryck. – Kursiv (l. kursorisk) läsning,
flyktig läsning af en bok (med öfverhoppande af sådana
ställen, som man finner ovigtiga eller ointressanta
eller, då fråga är om ett arbete på främmande språk,
utan att gifva sig tid att i lexikon uppsöka de ord,
hvilkas betydelse man ej känner); explikationsöfning
utan resolvering af satserna. – Kursivera, understryka
ord vid skrifning; med kursiv stil sätta ord,
som i ett manuskript eller i ett korrektur blifvit
understrukna; förenkla ett bildskrifttecken och göra
dess linier gröfre.

Kursk. 1. Guvernement i Stor-Ryssland, omgifves af
guvernem. Tjernigov, Orel, Voronesj, Charkov och
Poltava. Areal 46,454 qvkm. K. är ett slättland,
med lindrig stigning åt ö. och genomfåradt af en
mängd vattendrag, tillhörande dels Dnjeprs, dels Dons
system. Jorden, som öfverst består af den berömda
"svarta jorden", är synnerligen bördig. Klimatet
är kontinentalt, med stränga vintrar, men tillåter
dock i s. odlingen af valnötter och kastanjer. 70
proc. af arealen ligga under jordbruk, och
guvernementet afyttrar i vanliga år spanmål
för 3 mill. rubel. Biskötseln lemnar i handeln
massor af honing och vax. Mycket kalk och krita
brytes. Industriprodukternas (bränvin, gryn,
socker, läder och talg) totalvärde anslås till
10 mill. rubel om året. En stor del af handeln
är koncentrerad på årliga marknader, i synnerhet
Korenaja-marknaden (efter påsk), som besökes af
30–40 tusen menniskor, och der omsättningen brukar
uppgå till 5 mill. rubel. Befolkningen, 2,308,214
pers. (1881), består hufvudsakligen af stor- (75
proc.) och lillryssar. Med undantag af ett fåtal
(2 proc.) raskolniker bekänna sig innevånarna till
grekisk-katolska läran. Många lemna årligen sin
hembygd för att i andra delar af riket söka sin
utkomst. – 2. Hufvudstad i nämnda guvernement,
vid floden Kur, är säte för civilguvernören och
en biskop samt räknar omkr. 32,000 innev. Staden
eger 22 kyrkor, deraf 1 luthersk, seminarium,
gymnasium och flere andra undervisningsanstalter.
S. A. L.

Kursor (Lat. cursor, löpare), en ända till senaste
tider bruklig titel på de svenska universitetens
vaktmästare. I det utkast till konstitutioner för
Upsala universitet, som finnes i behåll sedan år
1606, har det sjunde kapitlet till öfverskrift:
"De cursore" (om kursorn). Han skulle efter rektors
bud kalla till konsistoriets sammankomster och hafva
vård om arresten. Kom till hans kännedom, att någon
student gjort ett snedsprång, var det hans skyldighet
att anmäla saken hos rektor. Han var sålunda ett slags
"custos morum" (sedeväktare). Vid
rektorsombyten, installationer, promotioner
o. s. v. skulle kursorerna, iklädda ämbetsdrägter,
bära universitetets silfverspiror och vid
det derpå följande gästabudet passa upp vid
bordet. "Ämbetsdrägten" var på alla sätt
rikt sirad. (Den sista kursorsdrägt, som
begagnades i Upsala, förvaras f. n. i "Nordiska
museet" i Stockholm.) Äfven de nuvarande
universitetsvaktmästarna bära vid högtidliga
tillfällen uniformer, hvilka dock äro ojämförligt
mycket enklare än den gamla kursorsdrägten.

Kursorisk. Se Kursiv.

Kursör (af Lat. cursor, löpare) l. släpa, artill. Se
Appareljträn och Lavettage.

Kurtin (Fr. courtine, egentl. förhänge),
befästningsk., kallas vid en bastionsfästning den
vanligen raka fästningslinie på enceinten, som
förbinder tvänne närliggande bastioner. Kurtinen
utgör fästningsfrontens bäst skyddade linie, som af
de på sidorna liggande bastionerna är undandragen den
enfilerande elden, och hvars klädmur dessutom vanligen
skyddas af framför liggande ravelin och tenalj,
hvilka utanverk likväl å andra sidan till stor del
maskera elden från kurtinens vallgång. – Kurtinvinkel
l. flankvinkel kallas den vinkel, som vid en
bastionerad fästningsfront bildas af kurtinen och
bastionens flank. Jfr Bastion och Fästning, sp. 627.
O. A. B.

Kurtis (af Fr. courtoisie, riddare-sed, ädelt och
höfviskt uppförande; jfr Cour och Courtoisie),
inställsam hyllning, alltför stor artighet,
ömt och påträngande smicker mot fruntimmer,
ytlig älskogslek. (Jfr Galanteri och Koketteri.) –
Kurtisan. Se Courtisan. – Kurtisant [-sa’ngt], fallen
för att öfva kurtis. – Kurtisera, söka ställa sig in,
"göra sig rar", göra sin kur för någon. – Kurtisör,
trägen friare till damernas ynnest.

Kurtz, Johann Heinrich, tysk luthersk teolog,
f. 1809 i Montjoie i Rhenprovinsen, blef 1835
öfverlärare i religion vid gymnasiet i Mitau och var
1850–70 ordinarie professor, med titel statsråd, vid
universitetet i Dorpat. K. står på bekännelsetrogen
luthersk-kyrklig ståndpunkt, och hans studier hafva
riktats hufvudsakligen åt den gammaltestamentliga
exegetiken. Han har utgifvit ett stort antal arbeten
af erkändt värde, såsom Das mosaische opfer (1842),
Bibel und astronomie (s. å., flere uppl.; "Bibel
och astronomi", 1805), Beiträge zur vertheidigung
und begründung der einheit des Pentateuchs
(1844),
Christliche religionslehre (s. å.; 13:de uppl. 1883;
"Christlig religionslära", 1858), Die einheit der
Genesis
(1846), Geschichte des alten bundes (2 bd,
1848–55; flere uppl.), Symbolik der stiftshütte
(1851), Der alttestamentliche opferkultus
(1862) samt en i mera fri vetenskaplig anda hållen
Erklärung des briefs an die hebräer (1869). Dessutom
har K. utgifvit flere till svenska öfversatta
läroböcker i biblisk historia och kyrkohistoria.
J. P.

Kurtz, Karl, tysk målare, f. 1817 i Stuttgart,
studerade i dervarande konstskola samt 1838–41 i
Wien, reste i Ungern, lefde flere år uti Italien,
besökte Frankrike. England,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free