Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kursk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmedlar hufvudsakligen samfärdseln mellan Samos
och fastlandet.
Kusjitiska språk. Se Hamitiska språk.
Kusken (Lat. Auriga), astron., stjernbild norr
om Oxen, innehåller den klara stjernan Capella (α
Aurigae).
Kuskuterna, Cuscus, zool., höra till pungapornas
familj (Phalangistidae) inom pungdjurens ordning
och däggdjurens klass. De öfre framtänderna äro
3, de undre 1 och de äkta kindtänderna 4 i hvarje
käkhalfva. Fallskärm saknas mellan främre och bakre
lemmarna. Svansen är endast mot roten hårbetackt,
bildad till att gripa med. Pupillen är aflång, ställd
nästan lodrätt, iris orangegul, öronen korta, nästan
dolda i fällen. Af detta slägte må nämnas Fläckiga
kuskuten, C. maculatus, som blir nära 50 cm. lång,
med svans af 40 cm. längd. Han är mörkfläckig
på ljus botten, undertill hvit, med tät och ullig
fäll, samt är hemma på Amboina, Banda och Nya Guinea.
C. R. S.
Kusnézk. 1. Stad i norra delen af ryska
guvernem. Saratov. Omkr. 15,000 innev. Liflig
industri samt handel med talg, läder och ull. –
2. Stad i sibiriska guvernem. Tomsk, vid floden Tom,
i ett rikt stenkolsdistrikt. Omkr. 5,000 innev.
Kussmaul, Adolf, tysk läkare, f. 1822, var 1857–59
e. o. professor i Heidelberg, 1859–63 professor
i Erlangen och 1863–76 i Freiburg (im Breisgau)
samt är sedan 1876 professor i Strassburg. Han har
bl. a. gjort vigtiga experimentella undersökningar
rörande fallandesoten och infört magpumpens användning
vid kroniska magsjukdomar.
Kusso (Kousso, Koso), farmak., med., det abessiniska
namnet på de torkade honvipporna af Hagenia
abyssinica Willd. (Brayera anthelminthica Kunth),
ett till nat. fam. Rosaceae Juss., kl. Monoecia L.,
hörande, vackert, 15–18 m. högt träd, som växer på
Abessiniens berg å en höjd af omkr. 1,000 m. öfver
hafvet. Bladen äro enkelt parbladigt delade, med
uddblad. Parflikarna äro utdraget lansettlika, hvasst
sågade, intill 9 cm. långa, med mellan dem sittande
rundade småflikar. Undertill äro bladen ludna. De
1/2 m långa, hängande, mycket greniga blomvipporna
utveckla sina blommor i December månad. Hvarje
enskild blomma har 2 runda gröna skärmblad, hvilka
hos honblommorna slutligen blifva purpurröda. De
bredt ovala flikarna i blomfodrets yttre krans
äro hos hanblommorna mycket mindre än de inre, men
hos honblommorna till en början lika stora med de
inre. De utväxa sedan till 3 gånger större längd och
antaga derunder en purpurröd färg. Det är dessa röda
skärmblad och foderflikar, som äro kännetecknande
för handelsdrogen röd kusso, hvilken, då den är af
bästa slag, just består af de torkade, vanligen med
en strimla af en slingerväxt omlindade, cylindriskt
hopklämda honvipporna. Brun kusso, som i Sverige icke
är officinel, är en blandning af unga honblommor med
fragment af hanvippor och fria hanblommor, igenkända
på sina små grönaktiga eller bruna yttre foderflikar
och skärmblad. Kusson har en svag lukt, närmande sig
fläderns. Smaken är till en början föga märkbar, men
efteråt något skarp och bitter. Drogen är med framgång
begagnad mot binnikemask. Den verksamma beståndsdelen
är kosin (kousin), ett gult, smaklöst ämne, som består af
fina rombiska kristaller. Dess formel är C31 H38 O10.
O. T. S.
Kust (kustbildning), den mot haf eller större
insjöar närmast gränsande delen af landet, antingen
detta senare är ett fastland eller en ö. Kusterna
utgöra således de delar af landet, som äro utsatta
för verkningarna af ebb och flod samt för vågornas
angrepp. Somliga kuster fortlöpa långa sträckor
nästan rätlinigt eller som svagt buktande linier,
andra förete en oafbruten vexling af ut- och ingående
uddar och vikar. Somliga äro sönderstyckade af djupa,
långt inskurna fjordar, begränsade af höga bergsidor
(Norge, Skotland, Nord-Amerika m. fl.); flere
höja sig tvärbrant ofvan vattnet, andra äro flacka
eller långsamt sluttande (t. ex. större delen af
Nord-Tysklands, Danmarks och Hollands kuster). Dessa
kusternas olika former och begränsningar hafva sin
orsak dels i sjelfva berggrundens geologiskt olika
beskaffenhet och lagerbyggnad, dels i forna geologiska
verkningar, dels också i de nuvarande verkningarna
af vind och våg. Fjordbildningen, ett fenomen, som är
bundet vid jordens nordliga och sydliga breddgrader,
har uppkommit genom den urhålkande inverkningen
af istidens inlandsis och glacierer på bergarter,
sådana som Skandinaviens gneiser och graniter m. fl.
 |
| Kust, der berglagren luta m emot landet (tvärprofil). |
|
| Kust, der berglagren luta från landet (tvärprofil). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
