Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 373-374 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkslätt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om ett vattengenomsläppande lager (af sand, grus
eller sandsten) är skålformigt utbredt mellan
kringliggande bergshöjder och i midten betäckes
af t. ex. en ogenomtränglig lerbädd, så kan det
förra blifva helt och hållet vattenfyldt och vattnet
vid utkanterna stiga högre än markens yta i midten
(fig. 2). Vid lerbäddens gränser framqvälla då källor,
K; ur ett hål, S, som i lerbäddens lägsta del borras
genom denna ned till det vattenförande lagret, pressas
vattnet med en viss kraft upp till eller öfver markens
yta, och en s. k. springkälla uppstår. Springkällor
("artesiska brunnar", "springbrunnar") torde kunna
genom borrning åstadkommas öfverallt, hvarest ett
lutande eller bassängformigt utbredt, poröst eller
sprickfullt bergartslager är både ofvantill och
under begränsadt af vattentäta lager, hvilka hindra
vattnet i det förstnämnda att tränga åt någondera
sidan (fig. 3).

Fig. 3. Profil, visande uppkomsten af en springkälla (artesisk brunn). v=vattenförande sandstenslager; l=vattentäta lerskifler- eller lerlager; S=springkälla.

Man skiljer mellan kalla och varma
källor. Kallkällorna ega i allmänhet en temperatur
af mellan + 3° och + 10° Cels., och de anses
uppspringa från 3–15 m. djup under jordytan, dit
hvarken sommarvärmens eller vinterköldens inverkan
kunnat nå. De varma källorna deremot anses härstamma
från så stort djup, att vattnet af den inre jordvärmen
antagit en hög värmegrad, stundom närmande sig
vattnets kokpunkt. – Under sin gång genom sand- eller
gruslagren blir källvattnet liksom filtreradt och
renadt från möjligen åtföljande slam och organiska
partiklar; men det hinner dervid vanligen i stället
att från de genomgångna lagren upplösa en liten
qvantitet mineralämnen (hufvudsakligen jern och kalk),
hvilka ämnen förena sig med vattnets halt af kolsyra
till kolsyrade salter. Källvattnet erhåller deraf
ofta egenskapen att vara hvad man kallar "hårdt",
till skilnad från sjövatten, som är mera "mjukt". Men
dessa upplösta mineralämnens (salters) mängd är
i allmänhet ytterst obetydlig: omkr. 0,5 gr. på
10,000 gr. vatten. Uppgår den till större, äfven
för smaken tydligt märkbar qvantitet, får källan
namn af mineralkälla, helsokälla eller helsobrunn
(se d. o.). Sådana källor äro dels kalla, dels varma
och af många olika slag alltefter de mineraliska och
gasartade beståndsdelarnas beskaffenhet. – Kallkällor
finnas ganska allmänt inom Sverige, ty ler-, grus-och
sandlager förekomma der flerestädes i rik omvexling
med hvarandra. Vanligen framqvälla de sjelfmarn ur
markens yta, dock utan att bilda springvatten. Flere
ega en ganska betydande vattenrikedom, i synnerhet
sådana, som framkomma ur eller i närheten af rullstensåsar, och
af hvilka somliga t. o. m. lemna driftvatten till
mindre qvarnar. Den ur Upsalaåsen vid Upsala kommande
"Hospitalskällan" lemnar omkr. 7,800 l. vatten i
minuten. Ur flere af de i Skåne och Danmark utförda,
ända till 100 m. djupa borrbrunnarna uppstiger
vattnet öfver markens yta, och de kunna således
anses som ett slags springkällor. – Mineralkällor,
nästan alla hållande jernhaltigt vatten, förekomma
också inom Sverige på åtskilliga ställen. Mest
bekanta äro de vid Porla, Karlstad, Medevi, Ramlösa
och Ronneby. Koksalt förekommer i Torpa källa
i Elfsborgs län samt i vattnet i några af de ned
till triassystemets berglager i Skåne borrade djupa
borrhålen. Ur dessa senare har tillika iakttagits med
vattnet uppkomma en icke obetydlig qvantitet brännbar
gas. Källor med "varmt" vatten äro ej bekanta inom
Skandinavien, men finnas inom flere andra land, såväl
i Europa som i de andra verldsdelarna. Helsokällorna i
Wiesbaden, Baden-Baden, Vichy, Ems, Karlsbad, Aachen
n. fl. äro varma. Dessa jämte öfriga europeiska
varma källor hafva konstant flöde; somliga äro
springkällor. Men äfven sådana finnas, ur hvilka
vattnet periodvis utströmmar, s. k. intermittenta
källor, t. ex. de varma geysirkällorna på Island,
Nya Zeeland o. s. v. (se Geysir och Intermittent
källa). – Källorna, i synnerhet de varma, åstadkomma,
på grund af sin upplösande förmåga, småningom ganska
stora geologiska verkningar, i det de föra med sig
till jordytan stora qvantiteter mineralämnen, som der
i fast form afsättas. – Om naturliga utströmningar
ur jorden af gaser och bergolja, se Bergolja
och Gaskälla. Se vidare Artesisk brunn, Vatten.
E. E.

Källa, socken i Kalmar län, Ölands norra mot, Åkerbo
härad. Arealen 2,628 har. 971 innev. (1883). K. utgör
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Kalmar stift,
Ölands norra kontrakt.

Källarefrihet, förvaltn., städernas forna privilegium
att tullfritt införskrifva vin och andra utländska
drycker för stadskällarens behof. Detta privilegium,
som vållade olägenheter för tullförvaltningen,
indrogs genom k. br. afd. 27 Aug. 1777 emot årlig
kontant ersättning från statsverket. En stor
del af dessa små statsanslag, som i riksstaten
blifvit inordnade under förslagsanslaget "städers
friheter" på 7:de hufvudtiteln, har försvunnit
genom qvittning med danaarf o. d. Hvad särskildt
beträffar Stockholm, som egde tre stadskällare,
näml. Storkällaren (på Börsens tomt vid Stortorget),
Norrmalmskällaren l. Kastenhof (nuv. hotell
Rydberg) och Södermalmskällaren l. Stadshuset
(vid Götgatsbacken), medgåfvo privilegierna rätt
till tullfri införsel af 110 åmar (1 åm = 60 kannor)
rhenskt, 36 pipor (1 pipa = 180 kannor) spanskt och
70 oxhufvud (1 oxhufvud = 90 kannor) franskt vin,
som antingen fick säljas på nämnda tre källare eller
utarrenderas till försäljning genom "vintappare".
Kbg.

Källby, socken i Skaraborgs län, Kinnefjerdings
härad. Arealen 1,371 har. 611 innev. (1883). K. bildar
med Broby (som har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>