Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstets sidor stundom mörkbruna, undergumpen och
undre stjerttäckarna mörkgrå, vingarna och stjerten
svartbruna, näbben grönaktig och benen framtill
gröngula, svartfläckiga. De förlängda stjertpennorna
äro icke tillspetsade. Kroppslängden vexlar mellan 445
och 520 mm. Denna art förekommer då och då under den
kallare årstiden både vid vestra ock östra kusterna,
någon gång inuti landet. Hans häckningsorter ligga
inom norra polcirkeln. – Storlabben, L. catarrhactes,
är mörkbrun, ofvan med rostgula längdstreck, undertill
stötande i grått. Vingarna äro svartbruna, med en
hvit fläck, stjerten svartbrun, med de båda mellersta
pennorna förlängda och afrundade, näbben vid roten
brun, utåt svart och benen svarta. Kroppslängden
vexlar mellan 570 och 640 mm. Af denna art har
endast ett exemplar erhållits i Sverige, nämligen vid
Klarelfven. Vid Norges kuster visar han sig då och då,
men är egentligen hemma vid öarna i Atlantiska hafvets
norra delar. Han omnämnes äfven från södra halfklotet.
C. R. S.
Labdakider, afkomlingrar af Labdakos (se d. o.).
Labdakos, sagokonung i det forngrekiska Thebe,
son af Polydoros och Nykteis, fader till Laios
och stamfader för labdakidernas hus. Se Oidipus.
A. M. A.
Labé, Louise, fransk skaldinna, f. i Lyon 1526,
d. derstädes 1566, fick en lärd och artistisk
uppfostran. Den modiga flickan deltog vid 16
års ålder, klädd till riddare, i belägringen af
Perpignan. Hon förälskade sig då i en ung officer; men
sedan dennes böjelse svalnat, gifte hon sig med en rik
repslagare Perrin (äfven hennes fader hade drifvit
repslageri i stor skala, och hon är känd under namnen
"Dame Perrin" och "la belle cordière"). I hennes hem
umgingos skalder, konstnärer och ädlingar, fängslade
af hennes skönhet och talanger (hon satte sjelf musik
till sina dikter och sjöng dem med intagande röst). De
samtida Lyon-fruntimrens afundsjuka och en del
kommentatorers frivola skandallystnad hafva utspridt,
att "den sköna repslagarefruns" seder skulle hafva
varit allt annat än otadliga, men dessa rykten äro
i det närmaste vederlagda af Sainte-Beuve m. fl. L:s
till formen antikiserande dikter väcka intresse genom
drag af äkta lidelse och rörande svårmod. Genom den
naiva uppriktighet, med hvilken hon utsjunger sin
kärleksträngtan, påminner hon mycket om den svenska
skaldinnan fru Nordenflycht. Oafsedt vårdslösa
och dunkla ställen är språket anmärkningsvärdt
rent. Hennes till omfånget ringa "Oeuvres" (1555;
senaste uppl. 1875) innehålla 24 sonetter, 3 elegier,
ett ode till Venus samt Le débat de Folie et d’Amour,
en särdeles fin, på prosa skrifven scen i Olympen.
Labeo, namn på en fornromersk familj. Mest bekant
bland dess medlemmar är Marcus Antistius L., son af den
rättslärde Pacuvius L. Lärjunge af Trebatius och andra
berömda rättslärde, blef han stiftare af en juridisk
skola i Rom, den s. k. proculejanska. Hos Augustus
stod L., som i politiken var frisinnad, i mindre
anseende än den monarkiskt sinnade medtäflaren
Atejus Capito. Han efterlemnade 400 böcker,
som innefattade ett sjelfständigt system i
civilrätten. Utdrag ur dessa böcker användes af
senare jurister och funno vägen till Digesta.
R. Tdh.
Laber (T. och Holl. labber), sjöv., säges vinden
vara, då den är så svag, att alla segel kunna
föras. I sjöspråket finnas fyra allmänna uttryck för
att beteckna vindens styrka, innan den stigit till
storm, näml. laber, frisk, styf och hård. Härtill
komma särskilda uttryck för ett närmare bestämmande
af samma sak, t. ex. laber bramsegelskultje, frisk
bramsegelskultjer styf märssegelskultje o. s. v.
L. H.
Laberius, namn på en fornromersk familj. Särskildt
bekant är Decimus L. (f. 106 eller 105, d. 43
f. Kr.), författare af mimer (se d. o.). L. blef
45 f. Kr. af Caesar nödgad att sjelf uppträda
såsom skådespelare i sina mimer, men hämnades på
diktatorn genom en ännu (se Macrobius’ Saturn. 2,
7, 2) bibehållen prolog, i hvilken han på ett käckt
sätt skämtade öfver Caesar. L:s mimer, af hvilka
endast omkr. 40 titlar och enstaka fragment äro
bibehållna, utmärkte sig genom kraft, qvickhet och
liflighet i framställningen samt teknisk fulländning
och mästerskap i behandlingen af språket, som under
hans hand formades i djerfva ordbildningar och
färglades med starka uttryck, medan på samma gång
en lätt konversationston genomträngde det hela.
R. Tdh.
Labial (af Lat. labium, läpp), hörande till läpparna,
t. ex. labial-arterer, labialvener, labialmuskler
m. m. Se vidare närmast följande artiklar.
Labialer (af Lat. labium, läpp), läppljud,
fonet., kallas sådana språkljud, som bildas
företrädesvis med tillhjelp af läpparna (jfr
Kontaktsläge). De fördelas på två grupper. 1)
Bilabialer (l. labio-labialer) uttalas genom båda
läpparnas sammanslutning eller närmande intill
hvarandra, t. ex. vanligt p, b, m. 2) Dentilabialer
(l. labio-dentaler) uttalas med underläppen mot öfre
framtänderna, t. ex. f, v. Af senare slaget bildas
sällan explosivor. Fullständig stängning genom ena
läppens anslutning till tänderna är nämligen svår
att åstadkomma, emedan luften smyger sig ut mellan
tänderna. Personer med öfverskjutande underkäk
bilda sina f och v mellan öfverläppen och
undre framtänderna. Engelskt w är icke ren
labial, utan en labial med biträdande
tungrotsartikulation: tungan höjes baktill, jämte det att
läpparna sammanslutas till en rund öppning.
Labialer kunna mouilleras (palataliseras), i det
tungryggens främre del höjes i i-läget, samtidigt
med att läpparna utföra sin artikulation.
Så uppkomma "mouillerade" labialer p, b, m, v
o. s. v. i t. ex. ryskan och polskan, om man
så vill p + i, b + i o. s. v. uttalade samtidigt.
Till labialerna räknas egentligen icke sådana
språkljud, vid hvilkas bildning läpparna hafva
en blott underordnad betydelse, ej häller sådana,
för hvilka läpp- och tungartikulationer äro
i lika grad bestämmande. Dock talar man stundom
om labiala vokaler och menar då sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
