Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5,7–2,8 proc. natron. Specifika vigten ligger
mellan 2,69 och 2,72 och är således högre än
oligoklasens och andesinens, men lägre än
bytownitens och anortitens. Hårdheten är = 6,
liksom hos öfriga fältspater. Labradoren smälter i
splittror för blåsröret lättare än någon annan triklin
fältspat. Pulvret angripes och sönderdelas långsamt af
varma syror. Liksom öfriga triklina fältspater visar
den tvillingsstreckning på basiska genomgångsytan. –
Labradoren iakttogs först på Labrador-kusten i östra
Amerika, och redan under 1700-talet fördes stycken
deraf till Europa för dess vackra färgspel på den
brachydiagonala genomgångsytan. Den nyttjas till
förfärdigande af mindre smycken. Huru detta färgspel
framkallas är ännu icke tillfredsställande förklaradt,
men sannolikt beror det på inneslutningar af främmande
mineralpartiklar, som äro lagbundet ordnade, och
mot hvilka ljuset undergår reflexion. Labradoren
förekommer sällan i anväxta kristaller, utan oftast
såsom beståndsdel i bergarter tillsammans med mineral
af augit- och hornblende-grupperna. Den ingår på
sådant sätt i gabbro, hyperit, diorit och äfven i
de yngre plutonska bergarterna basalt, dolerit,
andesit. Endast de mycket grofkristalliniska
varieteterna af dessa bergarter innehålla labrador
med färgspel, så t. ex. den grofva hyperiten från S:t
Paulsön vid Labradorkusten och liknande förekomster
från Ingermanland och Kamenoi Brod vid Kiev. Hj. Sj.
Labradorsten, petrogr., en i synnerhet af norska
geologer använd benämning för en dels skiffrig,
dels massformig bergart, som till hufvudsaklig
del består af labrador jämte något pyroxen,
hornblende eller granat. Bergarten är mycket
utbredd på Labrador; deraf namnet.
E. E.
Labradorströmmen kallas en kall hafsström, som nedgår
från Baffinsviken längs med kusten af Labrador, och
hvars fortsättning utefter nord-amerikanska landet
fått namn af "Arktiska motströmmen".
Labrousse [-brouss], Fabrice Jean Baptiste,
fransk dramatiker, f. 1806, d. 1876, skref, delvis i
medarbetareskap med A. och F. Laloue, ett stort antal
skådespel. Han gjorde sig känd i synnerhet genom sina
på cirkusteatrar uppförda krigsdramer, bl. a. Murat
(1841), Le Palais-royal et la Bastille (1843), Rome
(1849) och L’armée d’Orient (1855).
Labrunie [bryni], G. Se Gérard de Nerval.
La Bruyère [bryijär], Jean de, fransk författare, född
i Paris d. 16 Aug. 1645 (ej 1639), fick 1684 tillträde
till "den store" Condés hus såsom lärare i historia
åt dennes sonson, hertigen af Bourbon. Sedan den unge
hertigens uppfostran blifvit fullbordad, bodde L.,
till sin död, qvar (såsom kavaljer) hos hans fader,
prinsen af Condé, oberoende och aktad äfven af de
våldsamme, högmodige herrarna i huset. L. hade de
ypperligaste tillfällen att från sin obemärkta vrå på
nära håll iakttaga hofvets och den högsta societetens
lif i all dess förfining, dess skenhelighet och
illa dolda brutalitet. Han skref der sina satiriska
sedemålningar, hvilka hastigt skaffade honom en mängd
fiender, men
ännu flere beundrare. Efter mycket motstånd invaldes
han 1693 i Franska akademien. Han dog d. 11 Maj
1696. – L:s namn såsom en af franska literaturens
mest klassiske författare grundar sig uteslutande
på hans arbete Caractères, hvars första upplaga
utgafs anonymt och under titeln Les caractères de
Theophraste traduits du grec, avec les caractères
ou les moeurs de ce siècle (1688). Boken hade en
strykande afsättning, så att L. s. å. utgaf två och
under tidens lopp ytterligare sex uppl., med ständiga
tillägg och bearbetningar; "karakterernas" antal,
ursprungligen 386, steg sålunda till 1,118. Till
den tämligen okritiskt verkställda öfversättningen
af Theofrastos’ sedeskildrande fragment fogades
på detta sätt ett bihang, som från början utgjorde
bokens kärna. Arbetet är indeladt i korta paragrafer,
som innehålla maximer, etiska och literära omdömen
samt skisserade karaktersbilder af individer, hvilka
äro uppkallade efter hjeltarna i den tidens romaner
och dramer. Det hela utmärker sig för rikedom på
verldserfarenhet, inträngande själsstudium, fin ironi
och klart förstånd samt för det språkliga uttryckets
nyhet, smidighet och fulländning. Samtiden trodde sig
i boken se en massa elaka personliga anspelningar,
och äflan att utfinna porträttlikheter och epigram
gaf upphof åt en mängd "nycklar" till arbetet, trots
protester från författaren. Boken, af hvilken kritiska
uppl. fortfarande utgifvas, är öfversatt till de
flesta europeiska språk, på svenska af Abr. Sahlstedt
("De La Bruyères caracterer eller sede-bilder
af menniskor", 2 bd, 1764–84). Jfr Ed. Fournier,
"La comédie de J. de La Bruyère" (2 bd, 1867).
Labuan, ö i Indiska arkipelagen, 9 km. från nordvestra
kusten af Borneo, har en areal af 78 qvkm. Ön är i
allmänhet jämn och var, då den 1846 af sultanen i
Brunei (Borneo) afträddes till engelsmännen, till
största delen beklädd med utmärkt skog, hvilken numera
nästan förstörts. Endast en ringa del af arealen är
uppodlad. Ön har stora kol-lager (som beräknats till
400 mill. tons af utmärkt beskaffenhet), hvilka dock
föga bearbetas, emedan brytningskostnaderna äro för
stora. Handelsomsättningen är obetydlig. Innevånarnas
antal 1881 var 5,731, hufvudsakligen kineser och
malajer.
Labyrint (Grek. labyrinthos). 1. Ursprungligen
benämning på en vidlyftig byggnad med många gångar,
som på ett för vandraren villsamt sätt korsade
hvarandra, har sedan fått betydelsen af "irrgång"
i allmänhet. Ordet är måhända en förvrängning af det
forn-egyptiska Rope-ro-hunt ("templet vid mynningen
af kanalen"), hvilket man anser beteckna det vid
Moeris-sjön belägna tempel (se Egypten, sp. 227)
eller tempel- och palats-komplex, som beskrifvits
af Herodotos och andra forntida författare,
ehuru så otydligt, att det varit omöjligt att
derefter med någon grad af visshet rekonstruera
dess planritning. Huruvida nutidens forskningar
å Egyptens mark spridt ljus i denna fråga, är
omtvistadt. Visserligen hafva ruiner upptäckts
och afritats, hvilka tillskrifvas "labyrinten"; men
Mariette har (enligt uppgift i "Histoire de l’art
dans l’antiquité – – – par G. Perrot et Ch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
