Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerbjelke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtroendeväckande personlighet, framstående
talarebegåfning och imponerande yttre gjorde honom
väl skickad. Såsom varmt tillgiften konungamakten
och mån om försigtighet vid samfundsförhållandenas
omgestaltning blef han genast de konservatives chef i
borgareståndet, ehuru saknande en verklig partiledares
kraft och spänstighet i lynnet. Intressena hos
det samhälle han representerade fick han vid samma
riksdag tillgodose genom bekämpande af de rörelser
i frihandelsvänlig riktning, som visade sig inom
borgareståndet. Vid riksdagarna 1844–45, 1847–48 och
1853–54 var L. likaledes medlem af detta stånd. Redan
i Karl XIV Johans lifstid afböjde han ett anbud
att inträda i Högsta domstolen, och 1851 vägrade
han att blifva konsultativt statsråd, emedan han
ansåg sig alltför konservativ för att kunna mottaga
detta ämbete utan att väcka en storm af ovilja mot
regeringen. Deremot åtog han sig talmansbefattningen i
borgareståndet vid riksdagen 1853–54 och var utsedd
till samma befattning vid den följande riksdagen,
då han hastigt afled i Stockholm d. 14 Okt, 1856. –
Norrköpings samhälle hedrade L:s minne genom att
bekosta hans grafvård och stifta "Lagergrenska fonden"
(vid 1884 års slut uppgick den till 61,250 kr.),
hvars afkastning användes till pensioner åt enkor
efter stadens tjenstemän.
Lagergång, geol., en "gång", bergartsgång, som skenbart
liknar ett lager deruti att den någon längre eller
kortare sträcka är omsluten af parallella, verkliga
bergartslager eller är likasom inlagrad emellan
sådana. Se Gång. E. E.
Lagerheim, svensk adlig ätt, härstammande från Karl
Erik Bergquist (se nedan, L. 1), hvilken 1777 adlades
med namnet L. samt 1807 blef friherre jämte sin
äldste son under den bestämmelse att värdigheten
innehafves endast af ättens hufvudman och hans
äldste son. Samtidigt med K. E. Bergquist adlades,
med samma namn och samma nummer på riddarhuset,
dåv. sekreteraren i Kammarkollegium O. E. Weidman
(se följ. art. Lagerheim).– 1. L., Karl Erik,
friherre, ämbetsman, föddes i Stockholm d. 28
Juli 1742 och hette ursprungligen Bergquist
(se ofvan). Vid fjorton års ålder kom han på
kronofogdekontor, blef senare student i Upsala och
1764 e. o. kammarskrifvare i Kammarkollegium samt
gjorde sig i underordnade befattningar så känd för
duglighet och flit, att han 1772 befordrades till
assessor i handels- och manufakturdivisionen af
Kommersekollegium. Under en 20-årig verksamhet
på denna plats inlade han mycken förtjenst,
bl. a. vid utarbetandet af åtskilliga författningar
till näringarnas uppmuntran medelst premier och
förlags-lånefonder samt vid uppgörandet af nya
landttull-taxor, ett värf, som närmast föranledde hans
och O. E. Weidmans gemensamma adlande (1777). 1792
var L. å riksdagen i Gefle E. Schröderheims biträde
såsom sekreterare i hemliga utskottet, valdes till
bankofullmäktig och utnämndes efter riksdagens slut
till kommerseråd. S. å. inkallades han i Rikets
allmänna ärendens beredning och blef själen i den
Statsutredning, som
undersökte statsverkets tillstånd vid Gustaf 111:5
frånfälle. Efter dennas upplösning 1794 förordnades
L. till vice president i Statskontoret, men vållade
förmyndareregeringen obehag genom sitt beifrande
af rådande missförhållanden och måste snart träda
tillbaka. 1796, sedan Gustaf IV Adolf blifvit
myndig, kallades L. till chef (sedan 1805 med titeln
president) för Statskontoret samt ledamot såväl af
Allmänna beredningen som af den nya Statsberedningen
och qvarstod i dessa befattningar till sin död. Efter
att vid riksdagen 1800 åter hafva varit sekreterare
i hemliga utskottet och dervid kraftigt bidragit
till beslutet om riksgäldssedlarnas indragning
uppsatte han i stället för den af ständerna antagna
ohållbara realisationsplanen den plan, som 1802
blef gällande. Under den af 1808 års finska krig
vållade penningeförlägenheten afstyrde L., jämte
två andra ämbetsmän, regeringens tilltänkta anslag
mot banken och hänvisade till andra utvägar. Efter
regementsförändringen 1809 blef han medlem af
riksföreståndarens interimskonselj och tog vid
riksdagen i Örebro 1812 en mycket verksam del i
finansfrågornas afgörande. Han dog i Stockholm
d. 21 Dec. 1813. År 1800 hade han uppflyttats i
dåv. riddareklassen och 1807 erhållit friherrlig
värdighet. Vetenskapsakademien, Landtbruksakademien
och Musikaliska akademien räknade honom bland
sina ledamöter. – 2. L., Gustaf Adolf, ingeniör,
den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 31 Mars
1788. Han blef 1812 nivellör vid Göta kanalbyggnad
och 1813 löjtnant-mekanikus samt sändes s. å. af
B. von Platen till England för att utbilda sig under
den berömde kanalbyggaren Thomas Telford. Hemkommen
1814, blef han mekanikus för östra linien af Göta
kanal och 1819 öfvermekanikus för hela kanallinien,
i hvilken befattning han ådagalade en framstående
skicklighet. Han uppgjorde äfven planerna för Gråda
kanal i Dalarna och Seffle kanal i Värmland samt
till hamnbyggnader för flere af rikets städer. Inom
flottans mekaniska kår avancerade L. efter hand och
blef 1837 öfverste. Död d. 14 Jan. 1845 på Halta
i Kimstads socken, Östergötlands län. Han var sedan
1822 ledamot af Vetenskapsakademien.
Lagerheim, svensk adlig ätt, härstammande från
O. E. Weidman (se nedan, L. 1), hvilken 1777 adlades,
tillsammans med K. E. Bergquist (so föreg. art.),
och 1812 erhöll friherrlig värdighet. Å hans ätt
adopterades 1805 hans broders, biskopen i Skara
stift Ture Weidmans, barn. – 1. L., Olof Elias,
friherre, ämbetsman, föddes d. 24 Sept. 1741 i
Gladsax församling, Kristianstads län, och hette
ursprungligen Weidman. Han tog 1763 juridisk examen
i Lund och hade å ämbetsmannabanan hunnit till
sekreterare i Kammarkollegium, då han 1777 adlades
med namnet L. År 1778 blef han kammarråd och medlem
af Riksgäldsdirektionen, 1800 ledamot af Rikets
allmänna ärendens beredning, 1802 vice president i
Kammarkollegium och 1809 justitieråd. 1812 erhöll han
friherrlig värdighet och utnämndes till president i
Kammarkollegium, från hvilket ämbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
