Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lampadius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Areal 4,888 qvkm. 3,454,225 innev. (1881). Grefskapet
omfattar tvänne genom Morecambe-viken skilda delar,
en mindre, nordlig, kallad Furness (se d. o.),
och en större, sydlig. Den östra och södra delen
af landet uppfylles af utlöpare från Penniniska
bergen, hvilka dock ej nå en höjd af 600 m. Mossar och
hedar förekomma flerestädes. De vigtigaste floderna
äro Lune, Wyre, Ribble och Mersey, alla med breda
mynningar. Bland kanalerna må nämnas Lancasterkanalen
(165 km.), från södra delen af L. till staden
Lancaster, samt Leeds-Liverpoolkanalen (210 km.). Af
hela arealen voro 1881 65,2 proc. åkerjord. Af
stor vigt är boskapsskötseln, och den långhorniga
lancashireboskapen är högt värderad. En hufvudkälla
till rikedom är den stora tillgången på stenkol
(öfver 5,000 mill. tons), hvaraf årligen brytas
15–20 mill. tons. Derigenom har ock industrien
nått en nästan exempellös utsträckning. Särskildt
är L:s bomullsindustri den största på jorden och
sysselsatte 1879 i nära 2,000 fabriker omkr. 370,000
arbetare. Hufvudorten för denna industri är Manchester
och kringliggande städer, särskildt Oldham. Ylle-,
siden- och linnemanufakturerna sysselsätta omkr. 50,000
pers. Handelns medelpunkt är Liverpool. Hufvudstad
är Lancaster. – L. förlänades 1267 af Henrik
III till hans yngre son, Edmund "Crouchback",
hvilken utnämndes till earl af L., och öfvergick
sedan efter hvartannat till dennes söner Thomas och
Henrik samt den sistnämndes son, Henrik "Wryneck",
hvilka alla tre togo en framstående del i sin tids
politiska händelser i England. Henrik Wryneck,
som upphöjdes till hertig och pfalzgrefve ("count
palatine") af L., efterlemnade vid sin död, 1361,
två döttrar, af hvilka den äldre, Mawd, afled 1362
utan afkomlingar. Den yngre, Blanche, var förmäld
med Edward III:s näst yngste son, Johan af Gaunt, och
denne utnämndes 1362 till hertig och pfalzgrefve af
L. Deras son, Henrik Bolingbroke, förklarades efter
faderns död, 1399, förlustig arfvet af dennes titel
och besittningar; men sedan han s. å. såsom Henrik IV
tillvällat sig tronen, lät han parlamentet besluta,
att hertigdömet L. skulle evärdligen tillhöra honom
och hans arfvingar såsom en från kronans land afskild
besittning. Huset York (1461–85) tillerkände sig
det för egen del i samma egenskap, och efter Henrik
VII:s tronbestigning (1485) har L. intagit samma
undantagsställning såsom hans arfvingars, d. v. s. de
engelske regenternas, särskilda egendom. Ännu
i dag äro årsinkomsterna af L. (1883: 44,000 pd
st. netto) undandragna parlamentets kontroll och
direkt ställda till regentens privata förfogande,
och en särskild "kansler för hertigdömet L." finnes,
hvartill vanligen utses någon framstående statsman
med säte och stämma i kabinettet. – 2. Hufvudstad
i ofvannämnda grefskap, vid den segelbara Lune, 11
km. från mynningen. 20,724 innev. (1881). Gammalt
slott, som nu är grefskapsfängelse och bostad för
guvernören m. m. – 3. Stad i nord-amerikanska staten
Pennsylvania, vid Conestoga river, en biflod till
Susquehanna. 25,846 innev. (1880). Flere
jernverkstäder och bomullsfabriker samt en af de
största urfabriker i unionen. Staden anlades 1730
och var 1799–1812 statens hufvudstad.
Lancaster, Sir James, engelsk sjöfarande,
f. omkr. 1550, d. 1620, gjorde 1591 med tre fartyg
en resa från England till Ostindien, blef på
återvägen derifrån vinddrifven till Vestindien och
förrädiskt öfvergifven af nästan hela sitt manskap,
men räddades af ett franskt fartyg och återkom
1593 till Europa. 1601 fick han befälet öfver den
första expedition, som det året förut grundade
ostindiska kompaniet afsände till de ostindiska
farvattnen. På hans råd utrustades under kaptenerna
Weymouth och Hudson en expedition för att söka
nordvestpassagen och honom till ära kallade Baffin
det sund, som från Baffins vik bildar ingången till
polarhafvet, Lancasters sund. Utdrag ur L:s numera
förlorade journaler utgåfvos 1879 af C. R. Markham.
A. B. B.
Lancaster, Joseph, engelsk pedagog, f. 1778, öppnade
1798 i en af Londons fattigaste stadsdelar en skola,
der han med någon kännedom om Bells metod införde
vexelundervisning. Understödd af förnäma gynnare,
sattes han i tillfälle att bygga egen skola, der
flere hundra barn erhöllo kostnadsfri undervisning i
vetandets första grunder. Äfven Georg III understödde
hans verksamhet. 1808 bildades en förening (till en
början kallad "Royal lancasterian institution",
sedermera "British and foreign school society"),
som slutligen öfvertog ledningen af de efter L:s
lärosystem grundade skolorna, då det visade sig
omöjligt att samarbeta med honom. Sjelf satte han
1813 upp en privatskola i Tooting, gjorde konkurs
och emigrerade 1818 till Amerika, der han förde
en ostadig, af fattigdom nedtryckt tillvaro, än i
Syd-Amerika, än i Vestindien, än i Förenta staterna
och Canada, tills han dog i New York 1838. Om hans
skrifter och undervisningsmetod se Vexelundervisning.
Lancasterska huset, en fordom regerande gren af
kungliga huset Plantagenet i England, härstammade
från Edvard III:s näst yngste son, Johan af Gaunt,
hertig af Lancaster, innehade tronen genom dennes
son Henrik IV (1399–1413), sonson Henrik V (1413–22)
och sonsons son Henrik VI (1422–61) samt utslocknade
med den sistnämnde på hufvudlinien 1471. Om dess
kamp med huset York för bibehållande af tronen se
England, sp. 547–48. Efter dess vapen, en röd ros,
kallades dess parti "Röda rosen". En sidogren till
huset L. var slägten Beaufort.
Lancasterska undervisnings-metoden. Se
Vexelundervisning.
Lancaster sund, sund i arktiska Nord-Amerika under
74° n. br., leder vesterut från Baffins vik till
Barrow-sundet. Det upptäcktes 1616 af Baffin och
erhöll namn efter Sir James Lancaster (se d. o.),
men var sedan glömdt i mer än 200 år, tills Parry
1819 seglade genom det till den efter honom uppkallade
Parry-arkipelagen.
Lancelot från sjön, Fr. Lancelot du lac [lansgölå
dy lack; af Fornfr. l’ancelot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
