Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskapsmålning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han stod med 10,000 man mellan Torrlösa och Nöbbelöf,
med front mot norr, och hade dessutom 4,000 uppbådade
småländska bönder. Efter en svängning kring venstra
flygeln vid Nöbbelöf upptäcktes fienden, som, 12,000
man stark, ryckt ur sitt läger och ställt upp sig,
väl dold, med högra flygeln i närheten af Billeberga
samt front mot öster. Karl, som nu stod med högra
flygeln vid Tirups kyrka, lät armén marschera åt
höger och svänga fram något för att falla danskarna i
venstra flanken. Mellan Sireköpinge och Tirup gjorde
han front och gick mot danskarna, som svängt fram sin
högra flygel. Striden blef häftig och långvarig, från
kl. 9 på morgonen till 5 e. m. På båda sidor trängde
högra flygeln den motstående venstra tillbaka; men
sedan danskarnas förföljande flygel blifvit hejdad
vid Tirup, der bönderna stodo, föllo svenskarnas
midt och trupper från högra flygeln dem i flanken,
hvarefter konung Kristian anträdde återtåg till
L. I slagets början stupade fältmarskalken Helmfelt,
som ledde svenskarnas venstra flygel. Dagen kostade
svenskarna nära 2,000 man och danskarna 2,500. De
senare vågade icke mera under detta krig möta sina
fiender på öppna fältet. K. S. C. O. N.
Landskyld, kamer., är inom Norr- och Sunnervikens
fögderi af Göteborgs och Bohus län benämningen på
den enhet, hvarefter eganderätt och grundskatt
beräknas. Detta egendomliga, från norsk lag
och ortens forna förhållanden qvarstående bruk
belyses bäst genom ett exempel. Ett bondehemman är
t. ex. påfördt 24 kappar "landskyldsmalt". Bonden
skall nu betala grundskatt (mantalsränta), beräknad
efter landskyldsmaltet. Men som kronan anses
ega t. ex. 2 och kyrkan 2 kappar af maltet, så
betalar bonden grundskatt endast för återstående
20 kappar med visst belopp för hvarje kappe.
Kbg.
Landsköp, det slags handel i forna tider, som bestod
uti att fara från gård till gård på landsbygden och
uppköpa matvaror, skinn o. s. v. Som derigenom intrång
skedde i städernas privilegier och tullintraderna
minskades, utfärdades tid efter annan – t. ex. 1577 af
Johan III och 1682 af Karl XI – förbud emot landsköp.
Kbg.
Landslag. I sammanhang med de särskilda landens eller
landskapens större sammanslutning till ett helt,
hvilken egde rum under Folkungaätten, framträdde
behofvet af en allmän rättsförfattning. Omedelbart
efter uppteckningen af den sista af landskapslagarna
finner man derför förberedelser till en för hela
riket gällande lagstiftning. Såsom sådana kunna
redan de allmänna stadgar betraktas, hvilka af
konung Magnus Eriksson utfärdades under tiden kort
före midten af det 14:de årh. Och år 1347 finner
man en talrik lagkomité vara samlad i Örebro "ad
corrigendum, reformandum et ad unam concordantiam
et convenientiam leges singulorum legiferatuum
regni Sueciae redigendum". Huruvida denna komités
arbete redan nämnda år fullbordades är väl icke fullt
afgjordt. Men säkert är att handskrifter af Magnus
Erikssons landslag –
resultatet af detta arbete – finnas redan från
midten af det 14:de årh. De källor, som användes vid
landslagens redaktion, voro hufvudsakligen Uplands-
och Östgöta-lagarna, äfvensom stadgar, hvilka af
konung Magnus sjelf tidigare blifvit utfärdade. Lagens
antagande på de särskilda landstingen, hvilket
fordrades, för att den skulle erhålla gällande kraft,
skedde icke på en gång. I Upland, Södermanland och
Östergötland synes detta antagande hafva försiggått på
1350-talet. I Helsingland angifves deremot ännu 1374
dess gamla lag såsom gällande; men 1379 synes den nya
der vara i bruk. I Vestergötland antogs den först
i slutet af 1300-talet. Magnus Erikssons landslag
saknar kunglig stadfästelse, vare sig att en sådan
aldrig blifvit gifven eller ock gått förlorad. Den
saknar också kyrkobalk, en följd af den protest,
som af biskopsdömenas representanter afgafs mot
rubbandet af kyrkans privilegier. – Den osäkerhet
i rättstillståndet, som var en följd af striden
såväl mellan flere särskilda lagar och rättssedvanor
inbördes som mellan dessa, och den äldre landslagen,
föranledde emellertid under det följande århundradet
en ny redaktion af denna: Kristofers landslag,
som är försedd med kunglig stadfästelse, daterad
"daghen efter Philippi och Jacobi apostlars dagh"
(d. v. s. d. 2 Maj) år 1442. Denna stadfästelse, om
hvars äkthet visserligen tvifvel blifvit framställda,
förmäler, att lagen blifvit författad på biskoparnas,
rådets och adelns "träghne och flitighe begären". Den
hufvudsakliga källan till Kristofers landslag
är den äldre landslagen, hvilken på somliga
ställen följts så noga, att t. o. m. skriffel
upptagits. I vissa afseenden förekomma likväl
afvikande grundsatser. Äfven Kristofers landslag
saknar kyrkobalk. För öfrigt är om båda landslagarna
att anmärka, att de innehålla endast "landsrätt",
i motsats mot den särskilda "stadsrätt", som redan
från det 13:de årh. börjat utbilda sig. Äfven de båda
landslagarna äro utgifna i "Samling af Sweriges Gamla
Lagar", X och XII (se Landskapslagar). I. L.
Landsmål är i Norge den vanliga benämningen på hvad som eljest
äfven kallas norsk-norska, d. v. s. ett på grundvalen
af de "bästa" allmogemålen förfärdigadt normalspråk,
som "målsträfvarna" med utträngande af
dansk-norskan vilja göra till norskt riksspråk. Med landsmål
menades tidigare detsamma som folkmål, bygdemål,
dialekter; denna betydelse hade ordet ännu 1853,
då Aasen utgaf sina "Pröver af landsmaalet i Norge",
och normalformen kallades till en början landssproget
(så Aasen i "Norsk gramm.", 1864). Nu är landsmål
detsamma som "landssproget", och dialekterna
kallas "bygdemål". Så har det 1868 stiftade "Norske
samlag" till ändamål att utgifva böcker "på norska,
antingen i landsmål eller i bygdemål". Detta numera
s. k. landsmål visar sig först uti Aasens nyssnämnda
"Pröver". Der finnas nämligen jämte prof på verkligt
folkmål "några prof på en obestämd norsk dialekt
med enstaka tillämpningar efter det gamla språket",
och denna dialekt kan angifvas "som ett slags allmänt
landsspråk i fri bearbetning efter en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
