Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsting ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt materien gifva förändrade egenskaper och
former, så är det tydligt, att kännedomen om de
i naturen rådande fysiska, kemiska och organiska
krafterna skall för landtbrukaren vara af största
vigt. Denna kunskap lemna de vetenskaper, som
hafva till föremål mekaniken, fysiken, kemien,
mineralogien, geologien, botaniken, zoologien,
anatomien och fysiologien. Sammanfattningen af de
delar ur dessa vetenskaper, som vid landtbruket finna
tillämpning, bildar den vetenskapliga grundvalen för
de agronomiska kunskapsarterna, eller landtbrukets
teoretiska del. Till landtbrukets teori hör dessutom
en ekonomisk afdelning, eller landthushållningsläran,
enär det för yrkesutöfningen är ett ekonomiskt vilkor
att produktionen sker med minimum af utgift för
vinnandet af maximum af inkomst. För landtbruket är
likväl den utöfvande verksamheten, eller praktiken,
hufvudsak. Vetandet har för yrkesmannen såsom
sådan derför ej annat värde än att vara vägledande
vid handlingen. Deremot ligger ur sjelfva yrkets
synpunkt största vigten på att landtbrukets teori
utbildas. På denna väg har landtbruket under
detta århundrade nått den höga utveckling, som
det nu intager. Landtbrukets på naturvetenskaperna
grundade teori omfattar byggnadslära, såväl fält- som
husbyggnads-, maskinlära, jordbrukslära, mejerilära,
trädgårdsskötsel och skogshushållning; af vigt för
landtbruket äro derjämte landthushållningslära samt
landtbrukets statistik och historia.
Den nu uppnådda insigten i landtbrukets vilkor
och förutsättningar är frukten af århundradens
erfarenhet. Ur nomadlifvet har åkerbruket i äldsta
tider utvecklat sig, och den rena erfarenheten var
länge för jordbrukaren den enda kunskapskällan. Först
Thaer systematiserade, i slutet af 1700-talet,
den vunna erfarenheten och grundlade derigenom
det rationella landtbruket. Det äldsta bland alla
jordbrukande folk äro kineserna; men äfven kring
Eufrats stränder utvecklade sig i den gråa forntiden
ur nomadlifvet ett jordbruk, och indernas urgamla
religionsurkunder tala om plog och väfstol. Hos
egypterna nådde jordbruket en hög grad af fulländning,
förnämligast genom bevattning. Detta folk var det
första, som använde vexelbruk, och kunde redan
tidigt exportera ej obetydligt med spanmål. Föga
mindre förfarna i landtbruk voro judarna, under det
att grekerna ej omfattade detta yrke med synnerlig
kraft och insigt. I Kartago uppträdde en af de första
författare i landtbruk, Mago, hvilken ock af romarna
kallades "landtbrukets fader". Romarna, som från
första början voro uteslutande jordbrukare, vinnlade
sig mera om jordbruket än något annat af forntidens
folk. De införde nya kulturväxter, gödslade,
dränerade och vattnade sin jord samt uppfunno
landtbruksredskap, såsom hjulplogen, tröskredskap,
ja t. o. m. slåttermaskin. Körsbärsträd hemtades från
Pontus, aprikoser från Epirus, persikor från Persien,
citroner från Medien, granatäpplen från Kartago,
kastanier från Macedonien, äpplen från Mindre Asien,
päron från Numidien, plommon från Armenien och
Damaskus. Genom författare, sådana som Columella, Varro, Virgilius, Cato,
Plinius, utvecklade sig hos romarna äfvenledes en
landtbruksliteratur. Den romerska kulturen spred
sig småningom till andra land, såsom Tyskland,
Frankrike, Spanien och England. Särskildt i Spanien
bragte morerna i 10:de årh. landtbruket till en höjd,
som det derstädes sedan ej uppnått. I de öfriga landen
kom bondeståndet genom länsväsendet under medeltiden i
en så tryckt ställning, att landtbruket under många
århundraden ej kunde blomstra. Endast klosterfolket
egnade någon omsorg åt landtbrukets utveckling. Först
med 17:de årh. började landtbruket taga ny
fart såväl i Frankrike, der Henrik IV:s minister
Sully bragte ordning i penningeväsendet och frigaf
spanmålshandeln, hvarigenom stor export af spanmål
uppstod, som äfven i Nederländerna, der man efter att
hafva afskuddat sig det spanska oket kraftigt vinnlade
sig om att utveckla näringarna och handeln. En
likartad utveckling motverkades i Tyskland till
följd af de härjningar, för hvilka detta land under
trettio-åriga kriget var utsatt. Den i Frankrike i
början af 18:de årh. framträdande national-ekonomiska
skola, som under namn af fysiokrater (se d. o.) i
landtbruket sökte enda källan till samhällenas
rikedom, och de samtidigt i Tyskland vid universiteten
inrättade lärostolarna i ekonomi och sedermera i
kameralistik voro egnade att vända uppmärksamheten på
jordbrukets förbättring. I Sachsen och, mot slutet af
18:de årh., äfven i Frankrike främjades fårafveln
genom införandet af finulliga får. I Tyskland
införde Schubart (adlad under namnet von Kleefeld)
klöfver såsom kulturväxt och gaf derigenom upphof
till foderväxtodlingen. Äfven på samhällets höjder
omhuldades landtbruket. Fredrik den store i Preussen,
sjelf landtbrukare, företog storartade utdikningar,
och Josef II i Österrike sökte genomföra en förbättrad
jordbrukslagstiftning. I Nederländerna införde man
gröngödning och kompostberedning, och i Sverige, der
jordbruket under midten af århundradet omfattades
med lifligt intresse, hvarom Vetenskaps-akademiens
ekonomiska annaler för den tiden bära vittne, införde
Jonas Alströmer finulliga får, hvarjämte många
förbättringar i landtbruksredskapen vidtogos. Der
författade äfven J. G. Wallerius 1761 det första mera
vetenskapliga arbetet öfver landtbruket, "Åkerbrukets
chemiska grunder" (se vidare Landtbrukskemi). Men utom
Nederländerna var England det land, der landtbruket
under 18:de årh. gjorde de största framstegen. De
förnämsta skedena i det engelska landtbrukets
utveckling äro Jethro Tulls införande af drillkultur
(1731), den (i midten af årh.) begynnande odlingen af
potatis på fälten, Elkingtons torrläggningssystem
(1760), Bakewells förbättrade fårraser och bröderna
Collings uppdragande af korthornsrasen (se d. o.),
återupplifvandet af ängsvattningen (1780), införandet
af svensk turnips, uppfinningen af Meikles tröskverk
(1785) och af Smalls svängplog (1790), inrättandet
af Highland Society (1784) och af the national Board
of agriculture (1793).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
